Ni som är kontaktfamilj, vad täcker ni upp för behov?

Vi är inte kontaktfamilj - men har en kontaktfamilj och tycker att denna fråga kan besvaras lika väl från denna synvinkel.

Vi har fått kontaktfamilj pga kronisk svår sjukdom hos mig som förälder. Barnens andra förälder kan vara väldigt svår att få tag på. Likaså har den andra föräldern ett sådant jobb det är svårt att vara borta ifrån en längre period så när jag några gånger per år ligger 2-4 veckor på sjukhus utnyttjar vi kontaktfamiljen jättemycket. 

Jättesnälla människor som kommer hem till oss och hjälper till vid behov med vardagssysslor som matlagning, läxläsning etc.

Så i vårt fall blir det avlastning för barnens föräldrar med barnens basala vardagsbehov, men inte pga något psykiskt utan för fysisk sjukdom samt att det är svårt att få ihop det när anhöriga saknas.

Är så glad och så tacksam över den hjälp vi får som är uppbyggd exakt på det sätt vi vill ha det.

Om man känner så ska man nog inte vara kontaktfamilj.
Barnen har det ju redan tuffare än andra, är därmed känsligare och detta är ju det sista de behöver känna från personer som ska göra deras tillvaro tryggare och enklare.

Det finns en tystnadsplikt att följa.
Vår kontaktfamilj ställde frågan från början "ni vet att vi har tystnadsplikt, men vi kan inte komma ifrån att grannar etc. kommer att se och undra - hur ser ni på det?" Vi pratade om det och kom överens om hur dom/vi skulle göra. Det är nog enklast. 

Ja det var jätteskönt och inget vi själva ens hade tänkt på.

Vi har inte varit i den situationen att de åker bort med våra barn så kan tyvärr inte svara.
För den hjälp vi får betalar vi ingenting, det är soc som betalar ersättning. Men om de
skulle ta med våra barn någonstans skulle jag först fråga dom och sen oavsätt skicka med barnen fickpengar.

Du fyller du i din ansökan

Se det som en extra mormor/morfar till barnet. Eller om familjen är yngre moster/morbror. 
För oss är det jättebra hjälp och framförallt en stor trygghet!

Vi hade sån tur att vår granne tar uppdrag från soc. så barnen redan känner dom
Särskillt som vi ibland behöver akut hjälp nattetid är det jättebra att ha en granne som kan komma inspringande i morgonrocken.

Först trodde vi det skulle bli lite konstigt med en granne. Personer som trots allt jobbar för soc som ser vartenda steg vi tar och känner till våra liv in i detalj.
Men det har bara varit en stor fördel hittills.
Bl.a kan dom se om vi har det lite jobbigt utan att vi ringt till dom(jag är ju kroniskt fysiskt sjuk) och då kommer hon in och pratar en stund på kvällen när barnen har somnat och erbjuder sin hjälp. Vi kan då göra upp några avlastningsdagar de närmsta dagarna på deras intiativ.

Likaså när barnen är ute och leker, cyklar eller vad de nu gör har de möjligheten att gå dit och prata en stund osv. Barnen tycker jättemycket om dessa människor som verkligen ger massvis.

Både ditt barn och du själv kan få ut så mycket av en kontaktfamilj!!
Jag vet hur det känns. Vanmakten och att VÅGA inse att man inte kan vara den där perfekta mamman man planerade att vara. Det dåliga samvetet. Vad folk ska tycka. Och sen den där tanken som nog kommer hos nära p¨å alla - kommer de se något som gör att de tar våra barn?

Men det hela handlar om att hjälpa till och ge barnen ytterligare tryghet.
Så ta emot den hjälp du kan få