• Anonym (Frustrerad)

    Nån som skaffat barn en man som spelar MYCKET tv-spel?

    Jag längtar så otroligt efter att skaffa barn. Bor ihop med en kille och hans 2barn sen tidigare förhållande och längtar efter ett gemensamt barn. Älskar min sambo över allt annat. Men hans spelande går mig på nerverna. Nu har hans barn farit till deras mamma och jag ser fram emot ensam tid med honom och så sätter han sig och spelar....

    Min frågan är till er som har sambos som spelar mycket, fungerar det att ha en barn tillsammans med en kille som spelar mycket. Eller håller ni på bryta samman över att han lägger så mycket tid på det.
    Enda tvekan jag har över att skaffa barn med min sambo är att han spelar mycket. Och jag funderar hur det skulle bli när vi har barn här hemma på heltid. Man får ju generellt mindre tid för varandra när man har barn här för jämnan, hur får ni ihop tid tillsammans om karln spelar utöver det??

  • Svar på tråden Nån som skaffat barn en man som spelar MYCKET tv-spel?
  • Anonym

    Jag har en liknande situation men det är inte enbart spel utan datorberoende i stort och vi har ett barn. Kan skriva mer imorgon för nu är jag helt slut och ska försöka sova medans sonen sover. 

  • Anonym (me to)

    Min sambo spelar wow jämt. Så jag förstår dig fullt ut. Nu är jag då gravid så jag vet inte hur det kommer att funka. Men jag har en son sedan tidigare förhållande. Och han bryr sig inte nämvärt om honom när han spelar. Så risken finns ju att det blir likadant med hans egna barn. 

    Det är så jobbigt när han bara spelar hela tiden. Man känner sig bortglömd och ledsen.

    Men jag älskar min sambo och skulle inte vilja byta. Man får helt enkelt anpassa sig. Och kräva av sin sambo att hjälpa till mer 

  • Anonym (Frustrerad)
    Anonym skrev 2011-04-15 22:02:59 följande:
    Jag har en liknande situation men det är inte enbart spel utan datorberoende i stort och vi har ett barn. Kan skriva mer imorgon för nu är jag helt slut och ska försöka sova medans sonen sover. 
    Jo skriv gärna imorgon! det är bra att få höra tankar av andra som har liknande situationer!
  • Saian

    Min sambo har blivit mycket bättre på senare tid för jag har satt ner foten och t om funderat på att lämna honom. Vårt dotter är nu över året och det är nog först nu som jag känner att vi börjar få det lite bättre fördelat mellan tv-spel och hemliv. 

    Det där beroendet har sån makt att det är sanslöst, det är inte bara egentiden tillsammans som blir lidande utan även allt annat som han kunde ha gjort men istället struntade i för att kunna spela, t ex umgås med sitt barn, städa, diska, laga mat, ta ut hunden på promenad osv. Innan vi fick barn gjorde jag nästan allt och det var ändå okej för mig. Men nu måste han ta en större del av ansvaret hemma och viktigast av allt umgås med sitt efterlängtade barn. Han behöver fortfarande en del påminnelser om att lägga bort datorn eller tv-spelet och det blir ofta sura miner, men det har blivit enormt mycket bättre den senaste månaden. Antagligen för att vi har kompomissat om att det viktigaste är att han tar sig tid för sitt barn och mig. Städandet kan jag sköta i stort sett själv även om han faktiskt blivit bättre på det också av bara farten. 

  • Anonym (Frustrerad)
    Anonym (me to) skrev 2011-04-15 22:03:57 följande:
    Min sambo spelar wow jämt. Så jag förstår dig fullt ut. Nu är jag då gravid så jag vet inte hur det kommer att funka. Men jag har en son sedan tidigare förhållande. Och han bryr sig inte nämvärt om honom när han spelar. Så risken finns ju att det blir likadant med hans egna barn. 

    Det är så jobbigt när han bara spelar hela tiden. Man känner sig bortglömd och ledsen.

    Men jag älskar min sambo och skulle inte vilja byta. Man får helt enkelt anpassa sig. Och kräva av sin sambo att hjälpa till mer 
    Ja visst blir man ledsen, man vill ju kunna ha tid att bara unna varandra. Och njuta av varandras vänskap.
    Min sambo spelar PS3. Och när han sitter där så är han totalt frånvarande. Har tagit upp detta flera ggr med honom att jag inte pallar att han nästan lägger ner mer tid på sitt spelande än att vårda vårt förhållande. Och han får dåligt samvete, men de fortsätter ju ändå. Sexlivet läggs ju åt sidan för att han sitter ju inte bara någon enstaka timme, och när han väl är klar så ligger jag antingen och sover eller är för trött för att ha sex, plus att jag inte vill ha det när han valt att sitta och spela hela kvällen framför att umgås med mig.

    Hur är din sambo då? Är han förväntansfull inför barnet?
    Min sambo börjar också vara sugen på att skaffa en gemensamt barn, men ska det vara så att man ska känna sig ensam i sitt förhållande till och från så vet jag inte om jag blir så sugen längre.
  • Anonym (Frustrerad)
    Saian skrev 2011-04-15 22:13:48 följande:
    Min sambo har blivit mycket bättre på senare tid för jag har satt ner foten och t om funderat på att lämna honom. Vårt dotter är nu över året och det är nog först nu som jag känner att vi börjar få det lite bättre fördelat mellan tv-spel och hemliv. 

    Det där beroendet har sån makt att det är sanslöst, det är inte bara egentiden tillsammans som blir lidande utan även allt annat som han kunde ha gjort men istället struntade i för att kunna spela, t ex umgås med sitt barn, städa, diska, laga mat, ta ut hunden på promenad osv. Innan vi fick barn gjorde jag nästan allt och det var ändå okej för mig. Men nu måste han ta en större del av ansvaret hemma och viktigast av allt umgås med sitt efterlängtade barn. Han behöver fortfarande en del påminnelser om att lägga bort datorn eller tv-spelet och det blir ofta sura miner, men det har blivit enormt mycket bättre den senaste månaden. Antagligen för att vi har kompomissat om att det viktigaste är att han tar sig tid för sitt barn och mig. Städandet kan jag sköta i stort sett själv även om han faktiskt blivit bättre på det också av bara farten. 
    Hur kompromissade ni? Att han får spela ett antal timmar per vecka?
    Jag sa att mer än 3dagar i veckan står jag inte ut med att min sambo spelar. Men då sitter han ju bort
    alla de 3dagarna så man ser ju knappt till honom då och det är ju trots allt halva veckan. Jag tycker att det känns så meningslöst ibland.....och hans spelande får mig att känna mig värdelös.
    Så det blev alltså lite bättre efter att ni fick barn för er?
    Jag är rädd om vi skaffar barn och att spelandet bara ska eskalera för jag vill verklligen inte att barnet ska ha separerade föräldrar. Hur gör man för att sambon ska få upp ögonen?

    Skönt att höra att man inte är ensam :)
  • SailorGirl

    Eftersom min man är en man och inte en total tönt, så sätter han vårt barn först och spelar när vi hjälpts åt med allt som behöver göras med hem och barn för dagen, samt "avverkat" ca en timmes familjemys innan sängdags för tösen.

    Jag behöver också tid för mig själv, så när jag gör mitt, så gör han sitt och spelar. Nu handlar det kanske om 1h/dag istället för 3h/dag som tidigare på vardagarna.

  • Anonym (Frustrerad)

    okej hade det varit mellan 1-2timmar per dag så hade jag nog inte reagerat, men min sambo kan lätt sitta 6timmar, och det även på vardagar.....

  • Ranbaxy

    Jag har själv spelat wow i många år. En del av killarna som jag spelat med har fått barn och därefter mer eller mindre slutat spela =) sen finns det ju några få som spelar mkt trots barn, det vanliga där är att de får barnen med att spela... Det värsta är nog de, där båda föräldrarna spelar 24/7 och man hör barnen härja i bakgrunden! Det tycker jag är skrämmande. Antar att du får sätta ner foten och säga hur du vill ha det. Hoppas det löser sig!

  • Saian

    Nej det blev verkligen inte bättre efter att vi fick barn, det blev värre! Första halvåret var riktigt jobbigt så jag kände mig helt ensam i omvårdnaden av vårt barn. Jag ammade och dottern var rätt "krävande", skulle bli buren och vaggad hela tiden. Första 6 måndaderna var jag ensam i princip. Sambon jobbade och när han kom hem så satte han sig och spelade. Eventuellt kunde han avvara några timmar under helgen. 

    Jag har ingen aning om hur man bäst gör för att få upp ögonen på sin sambo men i vårt fall så sa jag till honom att jag på allvar övervägde att lämna honom, när dottern var ca 7 månader. Jag åkte bort med bebisen i några dagar för att han också skulle få en chans att fundera över vad han vill med sitt liv och vad som gör honom lycklig. Om svaret blev tv-spelandet så jaa... då hade vi inte fortfarande varit tillsammas. Det blev vändpunkten, han förstod att gränsen var nådd. 

    Det blev inte bättre över en natt, eller joo första veckan efter var toppen, men sen börjades det trappas upp igen. Vi tog ett snack till och kom fram till en kompromiss = När dottern är vaken så får inte pappa spela, ALLS. Och så länge han är aktiv med sitt barn så får inte jag klaga eller sucka över att han inte plockar undan efter sig eller inte städar, tvättar, diskar. När tjejen gått o lagt sig så får pappa spela om han vill, men för det mesta så hjälper han mig faktiskt att plocka undan det mesta stöket från dagen.

    Det här funkar just nu toppenbra: Min högsta prioritet är att min dotter får en bra pappa, och medans han är en bra pappa så passar jag på att vara med dem för det mesta och får på så sätt även lite tid med sambon. 

    Solig

     

Svar på tråden Nån som skaffat barn en man som spelar MYCKET tv-spel?