Normal 3-åring plötsligt "autistisk" på dagis (långt)
Min dotter som fyller 3 i juni är enligt min uppfattning en helt normal och på vissa sätt väldigt tidig och begåvad tjej. Vi har aldrig märkt något konstigt eller "känt på oss" någonting märkligt med henne. Hon har en jättebra anknytning både till mig och pappan och har alltid varit sprallig, busig, lagom och normalt trotsig och motvalls, pratat som en kvarn vilket hon började med tidigt, ständigt tjatat på oss att leka med henne osv. Hon har redan knäckt läskoden och skriver korta enkla ord på datorn själv. Motoriskt har hon alltid varit helt normal.
Hon har också alltid haft en ganska räddhågad läggning och varit svårflörtad för andra vuxna och barn. Hon har inte direkt lekt "med" andra barn utan brevid. När vi haft barn hemma hos oss har hon dock gärna lekt med dem, så vi har sett att hon både kan och vill göra det, men på öppna förskolan, parker osv har hon hållit sig till oss och inte velat leka med andra barn trots att vi försökt "bjuda in" andra barn i leken. När vi varit bortbjudna har hon helst hållit sig till oss, även om det funnits barn. Men med oss föräldrar har hon aktivt lekt med länge och gör det nu också, både avancerade fantasilekar och vanligt "bus", spring och stoj.
Vi har gått på öppna förskolan och många aktiviteter med henne sedan hon var väldigt liten, men skolade in henne på dagis jämförelsevis sent, när hon var drygt 2. Inskolningen tog lite tid och hon fortsatte vara ledsen vid lämning, men sen gick det bra. Personalen påtalade i början att hon tog avstånd från andra barn men det oroade vi oss inte för eftersom hon alltid varit svårflörtad på det sättet. Sen sa de att det hade blivit bättre och att hon "tinat upp". Ibland har de sagt att hon varit ledsen och nästan "ångesfylld" men ledsna är väl alla barn ibland och vi vet att hon är skrajsig av sig, så vi har inte oroat oss för det heller. Hemma har hon fortsatt vara sitt vanliga spralliga jag. Ibland har de sagt att hon varit på "strålande humör" och att det gått "jättebra".
Nu har hon gått på samma dagis i 8 månader och vid det senaste utvecklingssamtalet meddelar de plötsligt att det är en massa "fel" med henne och att de är oroliga. Enligt dem pratar hon knappt med varken dem eller de andra barnen, hon tar aldrig kontakt med de andra barnen och leker inte med dem även om de andra barnen drar med henne, ber inte pedagogerna om hjälp med någonting, pratar i stort sett inte med dem heller, svarar på direkta frågor enstavigt eller inte alls, och när hon svarar säger hon bara "ja" till allting. De undrade oroligt om vi verkligen kan föra "en dialog" med henne. Dessutom vägrar hon tydligen enligt dem se dem i ögonen, till den grad att de har börjat lyfta upp hakan på henne för att "få kontakt". De säger att hon "går in i sig själv" och knappt är intresserad av någonting utom några bondgårdsdjur (vilket är hennes favoritleksaker hemma också men hemma leker hon med en massa annat också). Hon har "svårt att ta instruktioner" (vad nu det betyder när det gäller en knappt 3-åring). Hon är "stel" när hon sitter i knät mm mm mm.
Kort sagt - de fick det att låta som att hon var autistisk och när hennes pappa tog upp det rakt ut sa de "ja det finns ju många sorters autism men vi är ju inga experter". De rådde oss att prata med BVC och sa att de skulle koppla in psykolog.
Det är som om de pratar om någon helt annan. Vår dotter fortsätter att vara sitt helt normala glada, bubbliga spralliga jag hemma. Jag är fullständigt övertygad om att hon är helt normal - däremot har jag nu läst om Selektiv Mutism som kan bryta ut hos barn som är blyga och räddhågade när de blir överväldigade i en miljö där de inte känner sig trygga. Något åt det hållet skulle kunna passa in, men jag är inte säker på det heller.
Vi har bett att få vara med henne på dagis hela dagar åtminstone någon vecka för att själva se hur hon beter sig och om det blir annorlunda när vi är med. Sen har vi bestämt att försöka med familjedaghem istället eftersom en rörig förskola med en massa barn och vuxna inte verkar passa henne alls.
Men jag är självklart jätteorolig. Kan du ge några råd?