Min son på 14 månader slåss

Skönt att vi inte var ensamma om det här problemet, för jag anser det vara ett problem. Det gör ju ont och det är störande. Inte speciellt bra om han fortsätter med det heller och slår eller skallar andra barn.

Men jag skulle ju gärna vilja ha en lösning på det, förslag på hur man får honom på andra tankar, vi har provat det mesta känns det som. Lekar, sjunga, få honom att tänka på nåt annat, men icke....och är han arg så är det ännu värre.

Vad gör ni när era gör så här?

Har faktiskt sett att mellanbröderna ibland har klappat lite hårt på honom men oftast är faktiskt den här lille fisen alltid där någon av oss föräldrar är, alltså aldrig ensam med sina bröder. Så att dom skulle ge honom stryk i smyg, eller liknande tror jag inte är fallet här. Hade ju varit lätt annars.

Går någon av oss utom synhåll så kommer han som en raket, går vi på toa och han inte får följa med in, står eller sitter han utanför och dunkar huvudet i dörren.

Har funderat ett tag och jo, den äldsta sonen som idag är 14 år, dunkade sitt huvud i golvet när han var 9 mån till 1 år, gärna när han var arg eller liknande, men så upphörde det bara.

Vad jag inte förstår är anledningen till att göra på detta viset och jag önskar att det går över fort för lillfisen, för att få sig en snyting för att man vill kramas är ju inte speciellt kul.

Har även funderat på om han har ont i huvudet när han håller på att banka på sig själv, han har precis varit sjuk med mycket feber under lång tid och då var det extra mycket och mycket skrik. Har han ont i huvudet så han är frustrerad över det kan jag ju förstå det, men hur får jag veta det?? Ipren och alvedon om vartannat var det iaf men han bankade på iaf.

Ojdå, ja det är fler ser jag som har slagskämpar till barn!

Här har det inte lugnat ner sig heller vilket jag hade hoppats på och man tror ju att dom ska "lära" sig när dom ramlar ner och slår sig men icke!
Inte heller verkar han bry sig att det gör ont på honom själv när han skallar oss för ont gör det ju. Jag hoppas verkligen att det ska sluta snart för det är ju verkligen jättejobbigt att vara på sin vakt hela tiden.

Min lilla fis har dessutom börjat vråla högt när vi säger till honom och stora tårar kommer fram så jag tror ju att han är väl medveten om att han inte får göra det han gör.