"Pojkar och flickor är mentalt olika"
Jag har väldigt svårt att se att en liten 1½ åring kan aktivt göra det valet, för redan som så liten föredrog hon typiska pojksaker och som sagt jag har svårt att tro att hon gjorde det för att hon viste att pojkar lekte med såna, hon var fortfarande hemma med mig och träffade inte några andra pojkar i hennes ålder Efter att ha fått henne till dotter/son så är jag övertygad om att det är så att vissa saker gillar tjejer mer och andra killar....faran för mig blir om man ska vara nån könspolis och inte låta alla barn leka med det de vill oavsätt kön. Som många hade åsikter om att vi lät våran dotter vara som en pojke innan vi hade gjort hennes könsutredning, vi ville att hon skulle växa upp till en lycklig människa och få leka med det hon ville och ha de kläder som kändes bäst för henne, är jäkligt glad över att vi tog det beslutet faktiskt.
Jag tycker inte att det är konstigt att vi gillar olika saker, vi är kompliserade varelser och vissa saker tror jag finns i oss just för att vi är man eller kvinna...men som sagt det är sjukt att folk ser ner på människor som väljer/vill att ha något som annsers vara det andra könets privilegium...nej låt alla vara den de är och acceptera att vi alla är olika och det är en tillgång till samhället
Ja vi är ju komplicerade varelser och en case study kan man aldrig dra generella slutsatser från. Det kan lika gärna vara så att din dotter/son hade varit "killig" även om hon känt sig som en flicka. Det är ju inte helt ovanligt med flickor som gillar pojkgrejer, utan att de vill vara pojkar istället.
...
Jag tycker att det här året med min dotter har varit mycket intressant. När hon var 2 år pratade hon så bra att det gick bra att konversera och då började hon bli intresserad av snopp och snippa och vem som hade vad och vad det hade för innebörd. När det fastnat ordentligt att hon var flicka så började hon observera hur "flickor" skulle vara, och så har det varit det här året.
Det började med att hon alltid pratade om "flickan" i alla filmer (har en stor disney- och animeradefilmer-samling hemma) och hur hon såg ut och vad hon gjorde. Genom disneyfilmer har hon t ex lärt sig att "flickor har röd mun" trots att alla riktiga människor i hennes omgivning (jag kan inte komma på någon i vår omgivning som har läppstift på sig i någon större utsträckning) har läppar i samma färg (ingen skillnad mellan könen menar jag).
Efter en weekend med de lite äldre kusinerna, flicka 6 år och pojke 4 år, där flickan hela tiden "gaddade ihop sig" med min dotter mot pojken och berättade för oss andra att si och så kunde inte pojkar göra, eller så har bara flickor m.m. så har min dotter börjat med liknande kommentarer. Nu hör jag dagligen frågor och påståenden om flickor/pojkar kan göra än de ena, än det andra. Igår fick jag berätta att flickor visst kunde åka moppe.
Jag tycker att det är ganska tydligt hur min dotter försöker vara en flicka. Hon vet inte vad det innebär (förutom att hon har snippa som mamma) så hon prövar sig fram på samma sätt som hon testar nya ord och begrepp. Jag skulle tro att den här identifieringsprocessen inte är lika uttalad hos alla barn, en del barn bryr sig mindre om att passa in på det sättet och jag har inte sett något bevis på att det är en manligt eller kvinnlig egenskap.