När man blir äldre (oavsett om man är närsynt eller inte) blir ju nästan alla "långsynta"/ålderssynta dvs. man ser dåligt på nära håll (det är då man håller tidningen långt ifrån sig för att kunna läsa). Men detta kan kanske inte jämföras med översynthet? När man, som jag, redan är närsynt betyder det alltså att jag nu börjar märka att jag också ser dåligt på nära håll.
EmmaU: Ok - då tror jag att jag förstår. Jag var inte inne på laseroperation som korrigering utan just när man byter ut linsen (fast jag trodde att det var hornhinnan, jag har fått den informationen tidigare - kan man verkligen byta ut linsen??). Det som är intressant för mig är just att undvika starren och att slippa det jobbiga med att inte hitta något bra alternativ nu när jag börjar bli åldersynt (har testat progressiva linser; en svag och en stark lins på respektive öga, läsglasögon när jag har linserna på mig etc. men har inte tyckt om det). Dvs. ett alternativ som fungerar på båda synfelen.
Jag har ju, som närsynt (-3.25), aldrig tidigare behövt glasögon när jag läser. Det jobbiga nu är ju att jag fortfarande är lika närsynt och ser dåligt på långt håll och att jag inte kan läsa bra på halvlångt håll när jag har linserna på mig längre. Sitter jag De som är översynta fortsätter ju på samma bana - som jag skrev tidigare dvs. de får bara starkare glasögon (som du skriver) för att läsa när de blir äldre. Men glasögon för att läsa har de ändå behövt sedan länge.
Min man hade något synfel när han var barn (möjligen översynt) och hade glasögon mellan c:a 4-12 års ålder.
Men som 30-åring började han få huvudvärk när han läste mycket och gick så småningom till optikern. Då visade det sig att han nu hade -3.0 på det ena ögat och prefekt syn på det andra.