Vi som nu fött & träffades i tråden "Tidigt gravid,,v4-5 och orolig för missfall/MA.. följas åt?"

Här är bebisarna (kopiera och fyll på allteftersom fler bebisar föds !) :

Pixie Mason - 14 mars 2011, en pojke som heter Vincent

Pasanda - 27 mars 2011,  en pojke som heter Max

Allasväl - 8 april 2011, en pojke som heter Finn




 

Många pojkar har det blivit !

Kul med den nya tråden - hopaps alla hittar hit nu .-) Ja, attan vad pojkar vi producerat...

Hej. Nu är våran son här föddes den 30 april 03:20 efter 20 timmars värkarbete. Han är 53 cm och vägde 3980g när han föddes. Vi ligger kvar på bb men mår bra dock trötta. Han har inte fått något namn än. Kram på er

GRATTIS !!!!!!!!! Kul att ha Valborg som sin födelsedag och också samma dag som kungen! Ta hand om dig och bebisen - kram

Pixie Mason - 14 mars 2011, en pojke som heter Vincent

Pasanda - 27 mars 2011,  en pojke som heter Max

Allasväl - 8 april 2011, en pojke som heter Finn

NattensStjärnglans - 30 april 2011, en pojke 
 

Så här nöjd kan man se ut när man är 5v gammal och har hållit mamma vaken halva natten.....

En sån going & klart han e nöjd då han fått dig att hålla i gång nattetid

Max skrikande blir bara värre o värre ... vi blir helt sönderstressade hela familjen. Har provat alla preparat sim finns och igår nytte jag till en annan ersättning som sägs vara bra för barn med kolik. Mun Health Visitor (typ BVC i Sverige) var på hembesök hos mig idag och hon sa att det borde bli bättre vid 8v. (Max är 6 på söndag). Hade liknande problem med min förstfödda - tror det tog 3 mån innan han blev bättre.
Läste på internet om folk som provat akupunktur, kiropraktor och någon sorts kraniumbehandlung med gott resultar. Så nu har vi en tid hos en kiropraktor på tisdag för att se vad hon säger och om hon kan göra nåt.

Men han växer i alla fall ordentligt - 4.7 kg vägde han idag.

Usch pasanda vad jobbigt! När började det? Hur här du gjort med amningen? Tur för honom att han e så fin Men skämt o sidor känner verkligen med dig. Vi hade ju skit jobbigt med storebrors mage o det finns fortfarande i mig som ett oläkt sår! Minsta lilla täcken från finn på strul vid matning ger mig panik... Men det går ju alltid över. Men man vet ju inte när vilket e jätte frustrerande... O att man vet att det går över gör ju inte att det gör mindre ont i en själv. Vill minnas att storebror var som struligast vid 5-6 veckor. Tala om att jag håller andan nu då finn närmar sig den åldern.

Det började väl vid två veckors ålder tror jag och har sedan dess bara blivit värre tyvärr. Intressant att din första var värst vid 5-6v för det är där vi är nu ... igår kväll skrek han helt hysteriskt. Och mitt i det så blev jag så sur på maken... jag har ju Max och hans skrikande hela dagen och jag ville verkligen ta en dusch, tvätta håret och laga mat. Så allt han behövde göra varatt ta Max i 1 timme.... och han pallar inte ens den timmen!

Jag hörde hur han fräste till "nu är du TYST" och när äldste sonen sa att han fick ont i huvudet så fick han till svar att "det kan jag inte göra nåt åt - gå till ditt rum om det är så jobbigt". Varefter jag hittar sjuåringen på sitt rum med stängd dörr, sittandes på en stol och uppenbarligen jätteledsen för han kände sig undanskuffad (något som vi har varit jättenoga med att undvika sen Max föddes). Så då fick jag ta och trösta honom också och söga att det är ok att tycka det är jobbigt när Max skriker och att mammaoch pappa också tycker det är jobbigt. Varpå gullungen säger att "fast jag älskar Max ändå mamma". Sedan fick jag ta Max från maken för jag får ont i hjärtat när han fräser åt honom. Normalt sett är han en superpappa som gör jättemkt med äldsta sonen och har alltid gjort - men han blir jättestressad av att stå maktlös inför skriken... 

Sedan har jag sovit jättedåligt inatt också pga dåligt samvete för nåt som hände igår. Vi har en sovkorg, sk "moses basket" åt Max. Den ställer vi ibland på köksbänk eller bord när Max ligger i den. Igår hade jag den på vardagsrumsgolvet med Max i, medans jag gick och fixade flaska i köket. Sedan hör jag hur han börjar skrika. "ja, ja jag kommer, jag kommer" sa jag . När jag kommer in i vardagsrummet har han rullat ur korgen och ligger på mage på golvet !! Han har inte gjort sig illa, korgen har mjuka kanter och han har liksom bara rullat ur. Men jag har hemska syner om hur det hade gått om den stått i köket tex där vi har golvklinkers !! Han hade ju dött. Jag ser bara framför mig hur han ligger på köksgolvet med sprucken skalle... och så får jag panikångest...  Nu hände ju inte det, men tänk om det hade gjort det !

Så jag hoppas att idag blir en bättre dag både för mig och Max !