Min sambo älskar mig inte längre...

Alltså hallååå... Vad är detta för svar killen får? Han har ont, är sjuk... Och hon går och gråter ut hos en annan man. Och ingen tycker det är fel utan skuldbelägger TS!?!

Din fru har gjort ett vansinnigt övertramp... Jag tycker inte ens att hon är värd all den ansträngning du lägger på ert förhållande... Trots barn.

Säg att det blir "bra", hur ska du kunna lita på henne igen. När du behöver henne som mest lackar hon ur?!?!

"I nöd och lust" var det ju... Men din fru (och många andra här ser jag) väljer enbart i lust!

Har nog tyvärr ingen lösning på ditt problem, men konstaterar att din fru är väldigt omogen och som någon sa här innan, hon har ingen aning om vad kärlek är!

Många styrke kramar till dig iaf...

Jag har alltid visat att jag älskar henne både med ord och känslor....
Hon vet att jag älskar henne väldigt mkt..
Jag hjälper till så mkt jag kan här hemma och trädgården har vi fått hjälp av min mor o far med sedan jag blev sämre. innan så skötte jag det.

Det är svårt att prata med henne, de svaren jag får mest är: Vet inte & det bara är så....
Hon kan inte säga vad som är fel o varför hon inte längre älskar mig o inte vill leva med mig.
Tror inte hon har tänkt nåt på hur det blir sen.

Nu får hon ändå lite hjälp av mig. flyttar vi isär så är hon helt själv och får mer att göra och mindre tid till annat...

Jag förstår inte varför det blivit såhär och hon kan inte ge mig ett bra svar... Kom som en chock för mig.

Vi har haft ett stabilt o tryggt förhållande i många år, vi bråkar väldigt sällan och fick två underbara döttrar förra året.
Men hon är villig att bara skita i allt... Om familjen betyder nåt för henne så borde hon iaf vilja försöka..

Finns det inte en liten risk att hon har ett förhållande med den där killen... Eller kanske tänker inleda nåt?

Det där med att man inte får några svar har jag varit ute för. Man vill ju veta vad man gjort för fel... Men icke! Får bara svaret vet ej! Eller får se hur det blir. Två gånger har det hänt, och båda gångerna var det otrohet iblandat. Fick senare reda på att åtminstone en av killarna inte ville bränna sina skepp helt hos mig utan ha tryggheten kvar ifall det andra sket sig. Behöver jag nämna att han blev raderad ur mitt liv!?!

Det är inte säkert att din fru, TS, har nån annan. Men när man funderar på separation av andra anledningar brukar man kunna svara på frågan varför.

Har inte nåt att säga som kommer hjälpa dig just nu, bille bara skicka  dig en kram och en tanke. Livet SUGER verkligen ibland.

Hej TS!
Otroligt jobbig sits för dig. Känner kanske igen historien... Vill inte att du ska bli skraj nu, men bor du typ 10 mil från Sthlm?

Hon säger att det är hennes eget beslut och att hon inte fått hjälp att ta det beslutet av nån.
Att hon pratat med en annan kille, som hon inte pratat med på över 10år vad jag vet och som en tillfällighet(?) precis blev singel när de började smsa, om oss känns väldigt konstigt. Inget som han har med att göra.
Men hennes förklaring var att det är lättare att prata med nån utomstående. De har inte träffats nånting, utan bara pratat via sms o facebook, säger hon iaf.
Jag anser att vill man prata med en utomstående om en sådan viktig sak som familjen/förhållande så går man till en psykolog eller kurator.

Hon ville inte göra mig ledsen säger hon då hon vet att hon betyder mycket för mig och har därför inte sagt nånting, men jag tycker det är värre när allt kommer som en chock..... Hade varit bättre hon pratat med mig först, när hon började känna annorlunda så vi hade kunnat försöka hitta en lösning tillsammans, istället för att varje dag vara som vanligt och allt verkar bra.
Hon sårar mig mer när det blev såhär.

Har bett henne att verkligen tänka igenom allt. Men vet inte om hon kommer göra det då det enda hon säger är: det är som det är....
Förklarade även för henne och försöker få henne att förstå att vi är en familj och vårat förhållande har varit stabilt o tryggt och det är värt att rädda och kämpa för, även om det är jobbigt.
Ingenting man bara ger upp utan att ens ha försökt rädda det.

Om orsaken vore så att barnen, hushållet osv är för jobbigt nu, så kommer det bli ännu värre om hon blir ensamstående,

Hon har inga svar på varför hon inte längre älskar mig, det bara är så. hon kan inte förklara.
Jag är på henne lite och försöker få ett svar, jag känner att jag måste få veta varför det blivit såhär. Men får bara höra att hon inte vet och att jag tjatar och att jag måste sluta med det...

Tror inte hon har tänkt så långt, om hur det kommer bli sen med alla praktiska detaljer osv.
Bara tex ta en kvällspromenad med hundarna när barnen sover kommer inte att gå, kan ju inte lämna barnen själva en timme, då måste nån komma och vara barnvakt ifall de vaknar....Kan heller inte lämna barnen själva inne om det är jättedåligt väder ute medans hundarna behöver ut i alla väder. osv osv....

Vi beställde några nya fönster till huset för några veckor sedan, gick på ca 30000kr. Det är egentligen pengar vi inte har. Men vi tar från sparade pengar plus att vi får 10000kr av min mor o far som hjälp.
Hon visste ju för 4veckor sen att hennes känslor ändrats, förstår inte varför vi skulle köpa dyra fönster till huset om vi ändå ska gå isär..Nuvarande fönster är dåliga och det drar en del, så tanken var att förhoppningsvis få varmare och lite billigare uppvärmning nästa vinter... och är bara ca 1månad sedan vi pratade om detta.
Min mor o far har lovat oss pengarna, men de tycker inte det känns bra när de fick reda på att hon vill gå isär.
En väldigt onödig utgift för dom, som de lika gärna kunde ha slängt i soporna, om vi flyttar.
Tyvärr så är fönstren måttbeställda så kan inte avboka dom..

Sen har vi även funderat på att köpa ny bil för nån vecka sedan, då min sambo nyligen krockade min/vår nuvarande bil och blir nog skroten för den.

Det känns iaf lite bättre för mig idag, än det gjorde i måndags... Även fast jag fortfarande är nära att bryta ihop så fort jag pratar om min sambo med nån. Försöker att inte tänka på det så mycket så jag ska må lite bättre, men det är svårt...

Om ni vet viktiga saker att diskutera med min sambo och även hos familjerådgivaren, så får ni gärna skriva.
Typ saker som kan få henne att verkligen tänka till och förhppningsvis inse att vårat förhållande är värt att räddas...
Och med familjerådgivaren om hur vi fixar vårat förhållande och även vad som sker om vi går åt skilda håll

Bor i värmlands län...

Jag lider verkligen med dig. Men det låter som att du är här inne för att få råd om hur du ska "tala henne till rätta". Man kan tappa känslorna och då finns det inte mycket att göra. Det är något du bara måste respektera och acceptera húr hemskt det än känns. Jag tycker att det låter som en jättebra idé att gå i familjerådgivning så ni kan prata om det här för att ni har barn och allt tillsammans. Men akta dig så du inte pressar henne för mycket. Om det bara är en fas som går över, där hon tvivlar på er, så kanske hon behöver just lite andrum? Lycka till!