Min sambo älskar mig inte längre...

Så mycket på en gång;   steloperation,  som inte gav önskat resultat,   känslor som försvunnit  -   och fönster och bil att byta ur.    Vilken blandning -  försök sortera ut det som är väsentligt  här och nu.

Någon skrev nägot om nöd och lust -  du skriver sambo.   Det innebär väl att ni aldrig lovat varandra något,  eller...  

Nog kan du få personlig assistent via LSS -  släpp alla funderingar kring vad du praktiskt skulle förlora på en separation.   Att umgås med dina barn  blir svårare rent praktiskt om ni separerar,  det är sant.

Måste vara jobbigt att inte få svar på sina frågor. Hoppas rådgivningen kan hjälpa er.

Lycka till!

Har försökt fått tag i familjerådgivningen, men ingen som svarar där....
Hon vill gå dit redan denna vecka, om vi ska dit. annars kvittar det låter det som.
Tyvärr tror jag det är lite väntetid...

Jag vill ju självklart att allt ska bli bra igen och få henne att förstå att man måste kämpa ibland och inte bara ge upp.
Tror inte ens hon tänkt hur hon vill att framtiden ska se ut..

Hej.

Vet vad du går igenom. Blev dumpad i början av mars efter 7 otroligt bra och stabila år tillsammans. Han har mått kast sen december och bara dratt sig undan mer och mer och sen la fram att han visste inte vad han hade för känslor för mig men ville ändå fortsätta. Han ville inte gå i terapi för egen del eller ens i parterapi. Fick också bara "vet inte" svar på alla mina tusen frågor (och har fortf inte fått svar). Han började umgås med en 15-årig kille bakom min rygg  (bara som vänner men det var ändå inget han berättade för mig utan ljög och sa att han skulle göra annat) och samma dag det tog slut sa han att han tror att han är bög. ??? :S Det var den korta storyn...

Jag har idag svårt att förstå varför man ge upp något som man har det tryggt och bra i. Vi hade en stark relation med mycket ömhet, skratt, djupa diskussioner, aldrig bråkat, letade hus, pratade bröllop osv.... Vad vill man ha ut av en relation om det inte är det man vill ha? Fattar inte vad det är för fel på folk som tror att man går och är kär hela livet. Är det inte en person som man kan ha en bra och djup vänskap med hela livet som man borde söka efter? Eller är det jag som tänker fel? Ah jag vet inte... Men känner igen mig mycket i det du går igenom. :/

Jag tycker det låter som om hon vill göra slut för att kunna starta en relation direkt med den här andre mannen. Hon har förmodligen inte varit otrogen, vi får ta henne på orden.

Men en relation med denne man känns mer attraktiv än en relation med dig just nu. Ditt fysiska tillstånd är förmodligen en del av detta.

Du kan inte tvinga henne till samarbete men jag tycker du har rätt att kräva att arbeta på det. Parterapi borde hon gå med på tycker jag! 

Vi är inte gifta, men varit förlovade i 8½år.

Vet inte varför hon börjat prata med den andra killen.. Vet inte om hon vill nånting med han heller, den killen spelar teater och lajvspel/rollspel osv rätt ofta och är ute o super varje helg.......
Har svårt att se att dom skulle kunna bli ett par.
Min sambo tycker teater osv är väldigt tråkigt, hon dricker sprit väldigt sällan (precis som jag) De är väldigt olika personer..  Med småbarn osv så vill man ha en skötsam tjej/kille som inte bara festar hela tiden och som lägger mycket tid på familjen, iaf jag...

Men man vet aldrig, alla är olika...

klistrar in ett inlägg jag gjorde i ett annat forum häromdagen: Hon vägrade gå till nån psykolog/kurator osv, för att hon känner som hon känner, inget de kan ändra på. Men efter lite övertalning så kommer hon följa med på 1 besök hos familjerådgivningen.Men det skulle ske denna vecka annars kvittade det sa hon. Men hon gick med på att vänta med lite protester. Sen hoppas jag hon fortsätter följa med fler gånger. Men bara för hon följer med så betyder det inte att hon vill försöka rädda familjen har hon sagt. Även om vi går isär så är det viktigt att få svar på alla frågor om varför det blev såhär och att barnen får det bra.. Vi har ju barn, så vi måste träffas och kunna prata även om vi inte är ett par. Har förklarat mina känslor och allt vad hon betyder för mig henne och det vet hon sen innan också. Tyvärr så älskar jag henne för mycket (om man nu kan göra det). Som jag sa till henne förut, när jag ser på henne så ser jag fortfarande den goa tjejen jag blev förälskad i för 9½år. Har alltid tänkt att vi ska leva ihop resten av livet. Tror inte någon i släkten har undgått att se hur mycket jag älskar henne. Har varit på henne en del om de där sms´en till killen, är rätt många. För en vecka sen var hon hos sin syster o drack vin. Den kvällen på ca 3timmar hade hon skickat över 30st sms till killen och även ringt 2st samtal. Dagen efter hade hon skickat ytterligare 7st sms när hon vaknat. Men samtalen minns hon inte säger hon? Har frågat henne om hon hellre vill bli ihop med honom istället för mig, hon svarade nej. har inget intresse för den killen säger hon. Jag sa att det var väldigt respektlös gjort och att jag kände mig sviken pga det. Jag frågade henne vad hon tyckte om det vore tvärtom, att jag hade gått bakom hennes rygg och pratat med en tjej om vårat förhållande och hon höll med om att det inte skulle kännas så bra. Jag ska försöka att inte tänka så mycket på allt som hänt och bara låta henne få vara ifred. Pga min rygg så klarar jag inte av att ta hand om barnen själv. Vi har delad vårdnad, men går vi isär så blir det svårt att ta hand om barnen för mig, det känns också väldigt tungt. Fast min syster har sagt att jag kan bo hos henne den veckan jag har barnen isåfall, så får jag hjälp. Efter min operation för ett år sedan så har jag inte kunnat göra så mycket här hemma och med min sambo. Hon har fått gjort det mesta med hushåll och barnen. Men hon säger att det inte har nåt med hennes känslor att göra. Men vi har ju inte umgåtts så mycket så sett. Har föreslagit att vi ska umgås mer både med och utan barnen, men det lät som det kvittar för hennes del. Föreslog att vi skulle gå ut o äta på restaurang någon dag så kommer vi hemifrån lite. Men hon kunde lika gärna äta nåt hemma istället svarade hon. . Min sambo vet att jag älskar henne massor och att hon är mitt allt, det var en av orsakerna till att hon inte ville berätta om de försvunna känslorna, då hon inte ville göra mig ledsen sa hon. Visar min kärlek både med ord och känslor, kanske inte dagligen, men väldigt ofta. Någon spänning i förhållandet är det nog inte, så det kanske skulle behövas. Men vet inte hur.. Stämningen i huset är sämre än vanligt, fast det är väl inte så konstigt. Hon känns lite kall mot mig och pratar inte speciellt mycket heller. Det som är jobbigast är att hon inte verkar vilja försöka rädda vårat förhållande. Men hoppas hon kommer ändra sig och försöka för barnens skull och inte bara ge upp. Försöker hjälpa till mer med barnen än vanligt i hopp om att hon får lite avlastning och kanske blir lite gladare, men aj aj va min rygg värker. har knappt vilat nånting de senaste dagarna, normalt så vilar jag för det mesta. Har fått rejält ökad värk och även feber, kanske blivit nån inflammation i kroppen eller nåt.. Hon har sagt till mig flera gånger att jag ska lägga mig istället, men jag vill visa att jag försöker. Kommer knäcka min rygg helt med detta, men är det nåt som kanske kan bidra till att få det lite bättre så är det ändå värt all extra smärta. Bara hoppas hon ändrar sig nångång framöver, ska försöka att inte bry mig så mycket framöver så hon får vara ifred och bara vara... Vill fortfarande kunna visa henne mina känslor osv, så hon vet att hon är älskad och attraktiv osv men går jag tex o ger henne en kram så kramar hon inte ens tillbaks och frågar bara varför jag kramar henne.. Så det är inte så kul... Men men, bara att avvakta och se vad som händer framöver. Det kan inte bli så mycket sämre iaf. Tror inte ens hon tänkt igenom allt själv, allt runtomkring verkar bara lösa sig tror hon.

Vet att det är och känns fel att spionera, men var en sista utväg för att få reda på sanningen. Och faktiskt så känns det bättre för mig att veta sanningen istället för att gå o fundera på vad jag har gjort för fel, när jag inte har gjort nåt fel.... Man behöver alltid närhet osv för att må som bäst. Fast vissa trivs väl kanske bäst i ensamhet oxå... Jag gör mycket jag oxå, men får väldigt ont. Är ofta min sambo som säger till mig att jag behöver vila istället för att göra saker. Har aldrig tvingat henne att göra nånting. Vi har stöttat varandra i många år och har aldrig hindrat henne om hon velat på fest eller ut med kompisar osv. Nu efter jag fått reda på sanningen så är mina känslor för henne inte längre lika starka och vill mest be henne dra åt helvete istället för att försöka rädda förhållandet... Har tänkt att bara vara och inte bry mig så mycket och inte prata med henne så mkt heller... så får vi se vad som händer..

Kanske din sambo känner att hon inte orkar vara hushållerska, vårdare nåt mera och oroar sig inför din nästa operation att det ska bli ännu värre.

Förstår din frustration och sorg, men förstår faktiskt henne också.
Ingen människa orkar vara allt och ta hand om allt.

mmm, riktigt så är det iof inte... operationen kanske, men inte resten...

Dåligt av henne såklart att vara otrogen, men uselt av dig också att lägga in spionprogram och sedan lägga ut det här.

Kära Ts, va tråkigt att din sambo varit otrogen samt att hon inte varit ärlig från början.
Tycker ni ska iväg till familjerådgivnigen och om du har bestämt dig för att gå isär va ärlig och säg det. Du bör ej tala om för henne om spionprogrammet det kan skapa mer konflikter.
Du är sjuk och det är inte lätt för dig. Ni kan ju sälja huset och kanske får hon ta hundarna eller så.
Om ni bestämmer att barnen bor varann vecka så kommer det att gå bra. Kanske din syster och föräldrar kan hjälpa dig med städning och inköp av mat och du hittar en lägenhet m hiss eller första våning?
Och de kommer säkerligen hjälpa dig med flickorna, det kommer väl att börja på dagis antar jag så då har du tid att vila och göra sådant som man ej hinner när barnen är hemma?
Önskar dig lycka till och hoppas ni får en slant över från huset samt att ni kan börja kommunicera  på ett bra sätt...

Tråkig situation men så fult av dig att lägga ut _hennes_ konversation på nätet! SÅ gör man bara inte. Usch! Oavsett vad hon har gjort får man hålla sig för god för att sjunka till samma nivå tycker jag.

Försök ordna upp din vardag och se om ditt liv så du får ett bra liv efteråt, det behöver inte vara slutet på allt gott du vet, det kan vara början på någonting helt annat och bättre. Gå på terapi och prata ut tillsammans, ordna kring hundar och barn, det blir bra till slut ska du se, men sluta spionera på henne! Det är bara fult gjort och ger dig inget annat än hjärtesorger!