Dominans och Undergivenhet...

Jag har bara känt riktig undergivenhet inför två män i mitt liv, en lärare på högstadiet och min nuvarande chef. Jag vet inte vad det är han gör med mig men när hans blick möter min så sjunker huvudet en bit och hela jag fylls av en härlig och kittlande undergivenhet. Han har en intensiv blick och han är en sån person som tittar en djupt i ögonen hela tiden när man pratar, även jag blir sån när jag pratar med honom.

När jag en gång var tvungen att bekänna en felaktighet jag hade gjort så skämdes jag enormt, hade blicken i marken och jag riktigt kände hans makt över mig. I det läget hade han fått gjort vad han ville med mig men valde att visa förståelse.Jag riktigt kände hur han uppskattade att jag skämdes på något sätt, jag vet inte...

Han har fina egenskaper såsom att han är empatisk, gör det som är rätt och är dominant i sitt sätt att vara men pekar först med hela handen efter att de argument han fått inte håller måttet. Han är ingen statusmänniska utan befinner sig mentalt på samma nivå som de som jobbar under honom och det gör iaf mig än mer undergiven.
Han är helt enkelt respektingivande!

Ojojoj så många fantasihistorier man kan få till om man har lite fantasi

Det är svårt att hitta en sån person som dessutom är dominant och så ska han gilla just dig också En annan jobbig grej är att de ofta är upptagna redan också...

Hehe precis.
Jo, han är ju gift han också... Jag får helt enkelt njuta av det lilla jag får av honom på jobbet och sen får jag fantisera loss! Det värsta är ju att tillslut räcker inte fantasierna...

Hur menar du att du lånar honom?

Helt ärligt så tror jag att han har för fullt upp för att stanna till och plocka upp såna signaler för tillfället, tyvärr... Men sist vi sågs så kändes det nästan så ändå... Jag fick lite vibbar. Undrar just hur han skulle reagera om han visste eller fattade. Jag får ju iaf mycket energi och arbetsglädje av detta så hur som helst så tjänar han ju på det Aha, intressant. Vad för instruktioner?

Ja, vi får väl se hur det utvecklas. Det gör mig grymt effektiv eftersom jag ju vill göra honom stolt på alla plan och det innebär inte att jag bara säger Ja och Amen utan han vill ha någon som kan argumentera emot honom också och säga vad man tycker. Jag funkar bäst i såna relationer med chefer rent generellt.

Alla tänder vi på olika saker. Själv skulle jag bli väldigt avtänd av att bli kallad slyna men jag vet att många undergivna vill känna sig som killens slyna. Det är bra att han underhåller dig mellan gångerna ni ses så att du känner dig speciell. Kan tänka mig att det kittlar till varje gång du får ett sms?

Ord är verkligen olika laddade för olika personer, hora skulle jag heller aldrig vilja bli kallad. Däremot om min man säger något i stil med "din lilla slampa" på ett skämtsamt sätt så tycker jag att det låter lite "sött"

Min man och jag har försökt oss på det här med dominans men eftersom jag inte är ett dugg undergiven honom så funkar inte den psykologiska biten. Däremot den fysiska! Han är enormt stark och lite sadistisk så han har inga problem med att dominera mig fysiskt i sängen. I början var han väldigt försiktig men allt eftersom har han tagit för sig mer och mer och insett att jag inte dör av det, hehe. För oss blir sexbiten mer lekfull och rolig på det sättet vilket jag verkligen uppskattar. Dock har det varit väldigt dåligt med den biten sedan vi fick barn och han hamnat lite i en depp... Förhoppningsvis blir det ändring på det framöver så att vi kommer igång igen!

Det här med min chef är på en helt annan nivå, enbart och totalt psykologiskt! Som sagt är det väldigt ovanligt att jag blir undergiven någon specifik person (däremot auktoriteter rent generellt funkar bra i fantasierna) men han lyckas uppfylla det som tydligen krävs. Inget sexuellt utan bara, ja vad ska man kalla det? Lite vrickat kanske?
Jag verkar ha behov av den biten på något sätt, det här som ni beskriver med att bli satt på plats. Det är enormt tändande!

Jag fortsätter min mission att visa min undergivenhet inför min chef och nu tycker jag att han borde märkt något. Jag vill ju inte vara för tydlig men vissa saker är lite på gränsen och då kan jag bli lite orolig efteråt för samtidigt som jag vill att han ska plocka upp signaler... så vill jag det inte ändå på något vis. Jag menar, tänk om han tycker att jag är knäpp eller blir besviken för att jag inte är sån som han kanske förväntar sig att jag ska vara... Jag menar, han kanske inte har tid eller lust med en medarbetare som vill spela spel! ELLER så är han kanske rent av dominant på detta vis och inte får leva ut det hemma eller helt enkelt ser det som en krydda på jobbet, som jag gör. Hur får jag reda på det då tro...

Precis så är det för mig också, fast jag skriver inte under på precis allt du kan tänka dig att vara med om Är lite mer feg...
Det är ju att jag inte är undergiven normalt som gör att det blir extra speciellt och spännande när man väl träder in i "rollen"
Sen skulle jag ha svårt att respektera en man och låta honom dominera mig om han såg sig som bättre och överlägsen mig, svåååår balansgång där.
Förnedring går fetbort! Jag vill ju tända, inte bli avtänd och det blir jag om en man vill förnedra mig.

Nej usch vilken feltokning... Ursäkta mig men VILL vara era mammor? Nej, jag tror snarare att många kvinnor blir extremt avtända av att tvingas in i "mammarollen" för att många män inte tar sitt ansvar som vuxna och pappor. Det sista man vill ha är väl ett vuxet barn hemma som kvinna, eller är jag ett undantag? Kanske om man är extremt dominant som kvinna och vill att mannen ska vara undergiven och vilja bli omhändertagen men det är ju inte så vanligt idag. Det mest vanliga är nog att kvinnan motvilligt agerar mamma hemma.

Är man dessutom undergiven som kvinna så är det ju något av det mest avtändande som kan hända att mannen inte kan ta hand om sig själv utan behöver att man är hans "mamma".
Sorry, blev bara så upprörd av villfarelsen att du tror att kvinnor vill vara era mammor...

Jag skulle ha väldigt svårt för att vara undergiven någon jag måste ta hand om i vardagen för att han inte klarar det själv, både mentalt och fysiskt. Men många kvinnor är nog swich på så sätt att man kan vara dominant på andra sätt i vardagen, tex i jobbet eller med vänner osv. Jag är dominant i min personlighet och därför blir det något extra när någon lyckas få mig undergiven.