Dominans och Undergivenhet...

Hej hej, jag är undergiven, dock utan möjlighet att leva ut det just nu. Men det kommer väl andra tider får man hoppas..

Det är synd om oss. All messed up and nowhere to go.

.. och naturligtvis får du leva ut din läggning i ett sunt och härligt förhållande?

Räcker det?

Man kanske borde starta en hjälpgrupp för undergivna slynor utan någon som dominerar dem? Nej, det skulle bara vara deprimerande förresten.

Det krävs ju att man respekterar dem, medan det mest krävs ett par fina ögon eller ett charmigt leende för att ligga lite vanligt.
Jag har väldigt svårt att träffa en dominant som jag kan respektera. En del är bara konstiga. En del har dominansen som en nerdigt intresse, det känns som att de llka gärna hade kúnnat samla frimärken om det hade inneburit lika mycket sex för dem. Sedan har jag problem med män som blir lite upphetsade av att träffa en som är undergiven och därför spelar rollen som dominant, utan att egentligen ha den läggningen.

Det skulle bara kännas som om vi var patetiska charity cases. Funkar ej.

Jag är väldigt öppen från början med min läggning, med påföljd att jag råkar ut för ovan nämnda knäppisar/fejkisar.

Snäll, rolig, smart, respektingivande, halvsnygg, dominant. Det är väl inte för mycket begärt?Det är det psykiska man vill åt. Det fysiska är bara ren förstärkning av rollerna. Det finns män som liksom slentriansmiskar helt utan orsak. De är inget för mig.

God damn it. Jag har det tillräckligt svårt utan konkurrens av en snygg, smart yngre blondin.