Saknar min man så mycket, hatar att han arbetar kväll!!
känner att jag verkligen behöver ha honom här vid min sida, hatar att behöva fatta beslut själv, älskar verkligen när han lägger fram de kläder jag ska ha på mig samt har koll på vad vi ska göra idag.
Känner mig så naken utan honom...
förlåt.. ville bara ventilera lite..
Idag har jag varit mycket duktig, tvättat, städat och började skala potatis så min man slapp det (han vill alltid laga maten), han har fått sova gott i stället :) nu hoppas jag helt klart på mycket berömm och lite kärlek ;)
hur är det med er andra ug kvinnor, vill ni bli dominerade psykiskt eller fysiskt? själv är jag en blandning han får gärna vara hårdhänt men han skall inte slåss då börjar jag lätt skygga..
Det absolut bästa är ändå hur han kan styra och kontrollera mig bara med ord och sin blick!!!
Förlåt... det var ett mycket dåligt ordval av mig.. menade självklart inte slåss, min man har aldrig slagit mig utan jag menade mer örfilar, smisk, och lite grovare/hårdare tag.
Själv så har jag ett förflutet av en man som slog mig med flaskor och dylikt så i mitt nuvarande förhållande har vi inget sådant alls, vilket passar oss båda utmärkt men jag känner mig så fjompig att jag inte kan ta i mot en lätt örfil utan att skygga, i bland räcker det att jag tror att den ska komma så duckar jag trotts att han kanske bara sträcker sig efter något vid sidan om mig som jag inte har lagt märke till.. hur ska jag ändra denna vanan, jag vill ju verkligen inte att han ska tro att jag är rädd för honom,.,,