Dominans och Undergivenhet...
Äntligen! Trodde inte sådana här trådar existerade på FL! Fantastiskt.
Inlägg från: Anonym (Eugenie)
|
-
-
Ser att det händer en hel del i medlemstråden, eller...? Blir otroligt sugen på att hänga på, om man skulle få, men undrar lite hur det går till. Första frågan är varför det inte går lika bra att hänga här, personligen tycker jag att det är skönare att hänga under ett och samma anonyma nick, så att man slipper vara överdrivet paranoid. Vilket leder till frågan hur "säkert" det verkligen är i medlemsgruppen. Känner mig motvillig till att lämna ut nick, vad händer egentligen om någon i tråden så att säga hänger ut en på övriga forumet, har det hänt eller skulle det kunna hända? Hur anonyma är ni andra bakom era FL-profiler?
Jag bara undrar alltså, av nyfikenhet, inte kritik... -
Hm, får väl fundera lite till då, eftersom en stor del av min perversion är att inte någon annan vet. Älskar att tänka på att de inte har någon aning...Anonym (lilla slampan) skrev 2011-05-11 21:46:15 följande:inte allas, går att läsa om allt i mitt liv där men sen är jag inte direkt jätte orolig över att det jag skriver är något pinsamt elelr jobbigt för min familj, barnen är så små och min sambo har stenkoll på vad jag skriver så där behöver jag inte fundera, det skulle väl vara hur andra reagerar men det känns inte som att det är mitt problem utan snarare deras för att dom i sådana fall är så trångsynta..
-
Jag har en fråga, men ställer den lite motvilligt eftersom jag troligen kommer få klart för mig att jag missat något... väsentligt...
Alltså, det här med UG, hur ihopblandat är det med smärta egentligen? Jag älskar att vara UG och att bli dominerad, och för mig ingår motvillighet i det, att bli tagen/smiskad med våld t ex. Men om det verkligen gör ont, blir jag avtänd och tycker inte alls om det.
Jag har inte varit medveten om den läggningen förrän jag träffade en man som inte alls behärskade balansgången utan antingen var dominant så att det gjorde ont eller inte lät mig vara UG alls. Det fick mig att fundera på vad jag njuter av och jag känner mig plötsligt väldigt osäker i det. Det känns inte som att jag är på "riktigt" eftersom jag inte kan ta smärtan. Samtidigt tänker jag att man inte bestämmer vad man tänder på, och det är ju inte så att jag direkt rädd för smärta som sådan, jag vill bara inte ha den i sänghalmen.
Finns det något speciellt ord för det här, någon kategori? Känns så fånigt att tända på smärta med inte smärtan. Är det bara en mänsklig paradox, är jag hämmad, eller mesig eller precis som många andra? Det känns som om jag missat något... -
Men det här med att smörgåsbord, det är så svårt. Min njutning försvinner om jag måste berätta för min partner att si och så vill jag ha det. Är inte det vanligt?
Det hade varit så mycket lättare att bara säga att man tyckte om att bli smiskad och så blev man det. Men så funkar det ju inte. Ska jag säga att jag gillar att bli smiskad så att det verkar som att det gör ont och han ska göra det för att det ska göra ont, men det får inte göra ont, förvirrar jag bara allihop. Det hade varit skönt med ett ord så att den andre kunde förstå... -
Tack för ett bra svar. Ska tänka på detta, verkligen.Anonym (Lara) skrev 2011-09-20 21:11:52 följande:Det kan ju vara lättare att prata om det vid ett neutralt tillfälle istället för att hojta instruktioner till sin partner under pågående session...lite svårt att känna sig undergiven om det är du som bestämmer liksom. ;)
Vad gäller smisk så tycker jag att det har varit lättare att börja långsamt. Min partner har fått sätta tempot åt mig där och han är väldigt försiktig. Det har tagit ganska lång tid att hitta en nivå som är bra och det tog lååång tid innan jag fick så mycket att jag var nöjd. Han gav sig alltid ganska snabbt och när vi pratade om det efteråt så brukade jag säga att jag ville ha mer, hårdare, längre. Ändå vågade han inte riktigt släppa loss.
Att börja med dominanslekar är att starta en resa tillsammans med sin partner. Det kan ta tid att hitta en bra nivå på det och man måste prata om det under tiden. Mitt råd är att gå ut försiktigt och ta det därifrån. Och prata, prata, prata om det. -
Funderat på att söka en del av det sexuella utom äktenskapet? Kanske värt att prata med din partner om? För vissa människor kan det fungera. Kanske är mycket annat i ert förhållande bra, som vardag, ekonomi, socialt liv, emotionell närhet, familjeliv, barn et c. Det här samhället ser ju ut så att man också ska få alla sina sexuella behov tillfredsställda med sin partner, men det kanske är värt att ifrågasättas. Vi förväntar oss inte att vår partner ska vara vår enda bästa vän, vår psykolog, tandläkare, lärare, arbetsgivare, frisör eller vad det nu må vara. Kanske dags att fundera på om er relation skulle kunna fungera med det ni faktiskt har och att du får din dos av perversioner tillfredsställda på annat håll....Anonym (exi) skrev 2011-09-25 16:51:20 följande:Är på uselt humör. BDSM-biten funkar inte. Han säger att han gillar det, men det händer inget! Är så utsvulten på dominans att jag funderat på att separera nu efter 9 års äktenskap. Det är brutna löften gång på gång. Varje gång vi ska ha sex, tänker jag att "Idag kanske!". Men varje gång slutar det med besvikelse. Det blir vanilj och inget annat. Det gör mig så besviken och vi bråkar i dagar. Ska man ge upp kärleken och separera? 4 barn som ska ha delat boende? Nytt hem och ny skola för att föräldrarnas sexliv inte funkar. Fan, vill bara dra täcket över huvudet och gråta....