Inlägg från: Anonym (slavtrasa) |Visa alla inlägg
  • Anonym (slavtrasa)

    Dominans och Undergivenhet...

    Jag lever i ett förhållande där jag har lämnat över makten och kontrollen till min make.

    Vi har varit tillsammans i fem år, han har haft makten nästan från början men det var först förra året som jag lämnade över kontrollen oxå.

    Så jag är alltså ug både i och utanför sängen. Något jag trivs oerhört bra med och skulle nog inte fixa ett jämnställt förhållande... däremot tycker jag att vi lever i ett jämlikt förhållande, det vill säga att vi är jämnlikar och värda lika mycket som människor men min make har makten att bestämma det han vill utan att fråga mig.

    Tycker den här tråden är jätteintressant men har inte hunnit läsa allt ännu :) 

  • Anonym (slavtrasa)
    Dominant skrev 2011-05-20 17:11:42 följande:
    Naturligtvis är det så. Båda har ju faktiskt valt att frivilligt ha det så. För min del så får andra gärna vara hur jämställda som helst men för min egen del så inget för mig då jag vill ha full kontroll. Därmed så fordrar jag även en partner som frivilligt vill och behöver ha det så.
    Ja precis och är de inte frivilligt tycker inte jag att det är bdsm överhuvudtaget.

    menmen skönt att de gick fram vad jag ville säga var inte säker på de när jag postade inlägget. Det var så länge sen jag pratade/skrev om de här ämnet. 
  • Anonym (slavtrasa)
    Anonym (Cs) skrev 2011-06-01 15:08:37 följande:
    Känns konstigt att berätta men jag vill verkligen få tips och råd från någon som kan det här.
    Jag är en ganska bestämd och dominant person som mamma och på jobb, även i mina relationer. Men ibland vill jag bara komma ifrån det helt och bli totalt undergiven. Jag vill bli kallad saker, vill bli "bestraffad" göra som min partner säger. Men det har aldrig funkat för dom jag träffat. Allt har kännts för mesigt och inte så som jag vill ha det alls. Nu är jag dock singel igen och vill gärna träffa någon som kan det här. Men det är inte det man kläcker ur sig på första daten i heller.
    Jag har alltid varit öppen med att jag är undergiven, så jag har tagit upp det på första eller andra daten eftersom jag inte vill vara i förhållande där jag inte är undergiven. Och som min make säger så skulle ingen stå ut med mig om jag inte fick vara undergiven.

    Lycka till och det är lika bra att ta upp det på en gång annars blir de bara värre för varje gång man ses, så har jag upplevt det iallafall.  
  • Anonym (slavtrasa)
    Anonym (Undrar) skrev 2011-06-03 19:45:12 följande:

    Hej


     


    Har inte läst hela tråden så ursäkta om det blir upprepning.


    Jag har sedan tonnåren alltid vetat om min läggning (undergiven) men tog ett bra tag innan jag kunde sätta ord på det och få utleva det hela. För mig handlar det om den vardagliga dominansen som sen utspelar sig i sexet om ni förstår vad jag menar? Jag gillar att min man bestämmer över tja i princip allt, klädsel,uppförande,pengar,tider mm..Min man ger mig olika straff i uppfostringssyfte bland annat smisk,skamvrå,strängare tider mm..Jag är väldigt "busig" och gillar ibland att trotsa, Jag tror det är ett sorts test för att se om han "bryr" sig-)


    Jag har en fråga jag undrar om någon har nått tipps på? Vi har left ihop länge och har ett barn ihop. Självklart sker ingenting öppet inför barnet! Det blir lite mer pysslande men själv tycker jag vi har lyckats balansera det vanliga "svensson" livet med våran livsstil ganska bra. Nu är jag gravid igen men denna gradiviteten yttrar sig på mig lite annorlunda! Jag känner själv att jag är som en tickande bomb.. För att ta ett exempel skulle Mannen straffa mig lite efter jag vart olydig och gav mig smisk (inte ens hårt) var på jag börjar stortjuta utan att själv riktigt veta varför..Min man står där som ett levande frågetecken och försöker trösta och undra vad som gick snett. En annan gång blev jag extremt arg och Mannen lika förvånad då! Det här har slutat i att han inte tar några strider alls och jag saknar det! det har blivit nån slags obalans i förhållandet liksom..Vet igentligen inte vad jag vill säga, antar jag bara vill ventilera lite och undrar om nån annan vart med om nått liknande..Man har ju inte så många man kan prata om just den här saken med.


    Har inte läst de andra svaren du har fått, men jag är precis samma sits som du.

    Jag har kommit på att när jag blir så där arg när jag får mina straff så måste maken vara extra hård och verkligen få mig att inse att det spelar ingen roll vad jag känner för det är det som han har bestämt som gäller.
    Vet inte om de skulle fungera för någon annan men för mig fungerar det.

    Jag har denna graviditeten varit extra känslig och behövt ännu mer dominans än vanligt, nu får min make bestämma precis allt. Innan har jag klarat mig i flera dagar utan att han behöver "visa" vem som bestämmer men de funkar inte nu för jag blir jättetrotsig.

    Vilken vecka är du i? Hoppas att det går över eller att ni hittar en lösning. :) 
  • Anonym (slavtrasa)
    Anonym (Undrar) skrev 2011-06-04 20:33:45 följande:
    Slavtrasa!

    Hej! Skönt att man inte är ensam iaf-) Jag är i vecka 17, väntade på att det värsta humöret skulle gå över efter vecka 12 men det sitter fortfarande i*skratt* Tror det skiljer sig lite nu oxå för att man redan har en liten att ta hand om, så mycket tid och vila blir det ju inte. Kanske att det är det som sätter sig på humöret..Vilken vecka är du i? Jag ska prata med mannen om tipsen och se vad han säger med-)
    Jag är i v 15, jag är även sjukskriven pga graviditeten vilket känns hopplöst just nu, jag kan inte leka med mitt barn och jag kan inte ta hand om gubben eller huset. Men det var likadant förra graviditeten så gubben fick träning då :)
    Det som är mest frustrerande är att maken tror att jag är så skör och att jag lätt "går sönder" nu när jag är gravid, och visst jag klarar inte en lång pisksession eller ligga bunden i konstiga ställningar men jag behöver desto hårdare mental dominans nu får jag inte de så känner jag mig värdelös.

    Lycka till med pratet :) 
Svar på tråden Dominans och Undergivenhet...