Dominans och Undergivenhet...

Som mitt namn antyder... Jag har ganska länge, typ, misstänkt att jag är UG (iaf i sovrummet) så jag alltid tyckt om att  killar är lite hårdhänta med mig. De flesta killar jag varit med har inte vågat, de få som har vågat har ändå inte kännts som tillräckligt för mig. Om jag bad dom dra mig i håret och "tvinga" mig att suga av dom så gjorde dom det lite halvhjärtat och sa sen "Förlåt att jag gjorde dig illa!" fast jag inte kännt det alls.

Nu har jag träffat en kille som har erfarenhet inom dominans och BDSM som har gått med på att "lära upp" mig. Men då jag är nästan helt ny till ämnet är jag lite nervös...  Det är inte så att jag tror att han ska göra mig illa, inte alls, bara så att nya saker har alltid gjort mig nervös. Och på nått sätt så känns det lite som att det inte verkar vara meningen att det ska hända något mellan oss, för varje gång vi har träffats ute på stan har jag fått lågt blodsocker (diabetiker) och varit tvungen att åka hem, och varje gång han har kunnat ta sig hem till mig så har något alltid kommit i vägen. En storm, jag blev sjuk, jag har mens... ja ni fattar...

Jag vet faktiskt inte hur jag ska förklara varför jag är nervös, varken för er eller för honom, mer än att jag har inte haft så jätte bra erfarenheter av större killar. Han är inte den minsta människan i världen om vi säger så =) Allt jag ser när jag ser sånna killar är exakt hur dom skulle kunna göra illa mig om dom valde att göra det. Hur hans stora händer lätt skulle kunna slå sönder mitt kindben med en örfil, eller hur han skulle kunna slänga mig tvärs över rummet om han valde det, kväva mig t.o.m... Men samtidigt är jag 99% säker på att denna känsla kommer försvinna när han väl gör allt det han vill göra med mig och jag verkligen inser att han inte kommer göra mig illa. Han är inte lika säker verkar det som =/

oops... blev kanske lite långt >.<    

Ja alltså han är inte lika säker på att min nervositet skulle släppa efter att han gjort det han vill en gång.

Och ni verkar ha missförstått mig lite. Jag vill göra det här, det är inte därför jag är nervös, jag är nervös för ALLT nytt. Det spelar inte någon roll om det är att jag ska prova ny mat eller göra något nytt. Enligt mina psykologer när jag var yngre så har jag "autistiska tendenser" vilket gör att förändring gör mig nervös, och det här är ju en förändring. Och han vill inte riktigt ta mitt ord för att det kommer släppa. Och vi ska inte dyka rakt ner i det, så att säga, utan ta det lite långsamt så jag har tid att vänja mig och så  

Ja det är ju fullt möjligt att jag gör. Och det lär ju visa sig med lite tid om han är den Dom jag behöver eller inte. Därav att vi tar det långsamt =)

Nja, var väl mer att jag ville dela med mig av min nervositet. Jag är bekväm med mitt val och med honom, annars hade jag aldrig gjort det här  Jag har lärt mig av min väns misstag... hon sitter "fast" i ett ug/dom förhållande där hon inte är lycklig, så jag är mer försiktig =)