Dominans och Undergivenhet...

Nyfiken: Nej, det är en känslomässig berg och dalbana verkligen. Ena dagen pratar vi länge om allt möjligt och han är fortfarande spydig och respektlös (det är lite vår jargong har blivit..) men på ett skämtsamt sätt. Andra dagen upplever jag att han är sur och irriterad på mig och om jag inte gör som han vill så är han totalt känslokall och rent elak! Jag tror inte att han vet vart han har mig heller och jag upplever att han tror att jag spelar ett spel med honom men det gör jag inte, jag gillar honom på riktigt. Förut kunde vi göra avbräck i "spelet" och vara allvarliga om något kändes fel men nu känns det som att de öppningarna aldrig kommer med honom... Jag är orolig för att han känner sig så dissad att han vill få mig att sluta! Men jag VET INTE och det gör mig galen att han inte kan lugna mig lite på den fronten... Kan det vara något dominanta kör med, att hota med avslut om man inte gör det de kräver? Någon som har erfarenhet av det?

Ville bara uppmärksamma TS igen eftersom jag känner att mina inlägg på sista tiden inte riktigt accepterats för vad de är. I min värld så handlar det om dominans och inte vanliga förhållanden helt och hållet och nivån är nog relativ men det ska ju vara så öppet som möjligt.

Relationen med min chef har i allra högsta grad handlat om dominans och fantasier just pga att jag inte känt att den delen funkat med min man. Att han verkar ta tag i det nu är ju givetvis något jag uppskattar och som RUSI2 säger så är det ett steg på vägen att känna någon form av undergivenhet inför min man när jag svikit honom och han själv hotar med det han vet att jag tänder på. Givetvis skulle han aldrig göra något för att göra mig illa och jag litar på honom till hundra procent och är inte "orolig" på riktigt, bara lite och så vill jag ha det!
För mig känns det viktigt att det är något "verkligt" och inte bara "-Nu har du inte kastat soporna, kom ska du få ditt straff" om ni förstår vad jag menar...

Du har skrivit i den här tråden sen i maj. Din man har enligt din egen uppgift försökt men kan inte. Att han har anledningar till att vilja dominera dig på det sätt du önskar är kanske inte så konstigt med tanke på att du är otrogen med din chef pga av din mans "oförmåga"? Men om han på den här tiden fortfarande inte har klurat ut hur han ska göra men ändå vill så drar i alla fall jag slutsatsen att han inte fixar det.

Dessutom blir jag synnerligen tveksam till att du själv verkligen vet vad du letar efter, eftersom du aldrig har haft den sortens förhållande irl och enligt din egen uppgift bara känt på samma vis två gånger i hela ditt liv. Det låter snarare som att det handlar om attraktion till dessa två män. Eftersom du själv ett flertal ggr känt ett behov av att framhålla dig som framgångsrik och karriärinriktad så skulle jag om jag var du fundera på om det inte snarare handlar om ett behov av att försöka erövra dessa män genom att anpassa dig till det som de verkar vilja ha.

Det är vad JAG tror och tycker, och det här är ett öppet forum där man får lov att uttrycka åsikter, och där du själv har frågat efter synpunkter. Att svaren inte passar dig är förstås tråkigt för dig.  

Ja, jag tror det, att det är såna som tvivlar på sin egen person som ägnar sig åt rollspel, som ju dominans/undergivenhet är.

Ja, det tycker jag nog. Att man talar om olika saker beoroende på sammanhanget är självklart men att uppträda som en mogen och ansvarsfull person på jobbet och bete sig som en fnittrig och oansvarig tperson på fritiden är inget jag vill efterlikna. Jag har sett sånt runt mig och tycker det är obehagligt, falskt.

Sant. Finns det någon som har någon "solskenshistoria" att dela med sig av?