Dominans och Undergivenhet...

Vem är man?

Rollspel innebär inte nödvändigtvis att man spelar och även om man gör det så är det en själv man spelar fast en annan del än den man är till vardags.
För mig handlar rollspel om att måla upp en situation där vi som deltar lockas till och får möjlighet att leva ut en del av vår personlighet vi till vardags kuvar.
Faktum är att skådespelare ofta upplever sitt yrke på liknande sätt.

Jag tycker det verkar jättetråkigt att ha en helt endimensionell personlighet. Hade ajg haft det så hade jag fått knulla som en kommunalanställd. Hur kul låter det?
Men jag gillar bruket av ordet slika.

Men då så!
Var det allt? 

Det tycker jag är en väldig juvenil och fantasilös tolkning.

Jag kan ha fel men när du beskriver dig själv tänker jag att du antingen är en tråkig person eller att du aldrig kan anpassa dig för olika sammanhang och sällskap vilket gör att du i mina ögon skulle kunna vara en väldigt jobbigt person att umgås med, men det är som sagt bara spekulationer.

Inte konstigare än att jag är väldigt mycket barnsligare när jag träffar mina äldsta tjejkompisar än när jag sitter och löneförhandlar med min chef. Gör det mig till en falsk person?

Juvenilt för att det är typiskt tonårigt att vara så svart-vit i sitt tänkande. Fantasilöst för att du inte kan komma på några alternativa anledningar till att rollspel kan vara givande för människor. Fantasilöst (och juvenilt) även att i förstone hitta argument mot, tolka i negativa termer och vara fördömande. Jo, din förklaring innebär i sig ett förminskande och fördömande. Försök var lite mer nyfiken och våga utmana din trångsynthet. Du behöver verkligen inte gilla rollspel eller att i sexualiteten leva ut vissa sidor eller personlighetsdrag. Man kan hör och häpna vara nyfiken och respekterande trots att man inte känner igen sig i andras önskemål och lustar.  

Jag står för mina åsikter i alla sammanhang men jag väljer nog tillfälle att ta upp dem, vilket förövrigt gäller alla ämnen.

Jag tror folk jag umgås med skulle bli ganska less på mig om jag betedde mig likadant vid släktmiddagen som på rockfestivalen, eller likadant med tjejen i sängen som med polarna i garaget. Alla dessa sidor är dock jag, jag väljer bara att förstärka vissa sidor och dämpa andra beroende på aktivitet, plats och sällskap.
Detta handlar inte bara om medveten anpassning utan lika mycket om vilka sidor av mig som lockas fram vid varje situation.

Att jag inte delar min sexuella läggning med kollegorna utan behåller den biten för min älskling är det också falskt?