Dominans och Undergivenhet...

Ok! jo jag såg lite framför mig hur mannen kommer fram o lite fnissandes säger - kom nu lilla gumman skall du få lite smisk.. 

känner ungefär som dig tror jag

det måste vara helt och hållet eller inte alls. skulle aldrig kunna underkasta mig en man som inte krävde det av mig på heltid...

skulle antagligen också känna mig ledsen och besviken om min man bara såg min underkastelse som en lek man kunde ägna sig åt i sovrummet. mina känslor är inte på lek utan något jag vill att min man tar på allvar. min underkastelse en en gåva jag ger honom i yttersta förtroende och kärlek som tur är förstår han att uppskatta det och förvalta det väl:)

 

Precis. Det är ingen lek eller extra krydda.

Jag tror att jag använder lekfull på ett sätt som liknar ditt. Det är lätt att bli missförstådd. Nu kanske jag ändå menar lekfull på ett mindre seriöst sätt än vad du gör men ändå. Det betyder inte mesigt eller gulligt. Kanske är jag också ute efter att man skickar dom/ug signaler och kollar av var man har den andra. Ibland är det läge att kämpa om makten för att etablera den, ibland är det läge för väldigt mjuk omhändertagande dominans.

Jag tror väldigt många kvinnor har en undergiven läggning i grunden men som inte direkt vet om det eller ens vill veta av det. Så händelsen i sig tror jag inte ändrade hennes läggning men snarare att den kan ha lyft fram och aktualiserat den då den gjort att hon reflekterat så mycket kring det hela, att släppa över kontrollen till någon annan.

Sedan kan det även ha varit bearbetande i den mån att hon med vilje försätter sig i en situation som på något sätt påminner henne om våldtäkten men som ändå är ok med en person hon tycker om.

Det bör poängteras att hon precis som du också tänkt mycket på att det egentligen borde kännas fel att vara undergiven med tanke på hon blivit våldtagen, och att hon inte ville att det skulle påverka henne som person. Så till en början så försökte hon förskjuta sådana tankar, men en läggning är inget man i längden kan förskjuta om man vill känna välbefinnande.

Jag håller ju helt med och det är också därför jag känner mig så osäker... Gör han såhär för min skull fast han egentligen inte har någon erfarenhet av hur det ska gå till och famlar i mörkret? Han är inte den som ber om vägledning direkt... Är han arg och besviken för att jag var stel som en pinne för att situationen kändes fel när han hade tänkt få till det? Är han intresserad på riktigt (jag tror det) eller leker han bara? Inser han att det aldrig skulle funka ändå pga omständigheter? Jag har lärt känna honom som en väldigt bra person med empati för andra människor, lyssnar och vill väl, logisk och vänlig men bestämd. Jag har sagt till honom att jag fortfarande minns de gånger han varit gullig men att det börjar grumlas och då skrattar han förstående. Det får mig att tänka att han av någon anledning straffar mig just nu, men hur länge ska det pågå? Jag vill bara att han ska visa vad han vill på allvar men inget verkar någonsin längre vara allvarliga med den mannen... Jag känner mig otrygg!! Jag tror han gillar det för när jag påtalar det för honom och säger att jag inte vet vart jag har honom så säger han "Är det jobbigt att inte ha kontroll?" Sen vågar jag inte maila eller Smsa för det säger han att jag inte får göra utan tillstånd! :-\ Grrrrr....

Jag instämmer i att han beter sig som en idiot just nu men jag tror som sagt det är relaterat till en händelse. Han får ju inte det han vill ha så jag tycker inte att han lyckas köra över. Han vet att jag tänder på dominans så han kör ju extra mycket på det fast han kanske inte är så erfaren på området. Han respekterar mig, det vet jag. Det här är som sagt en lek som spårat ur något eftersom båda utvecklat känslor som vi hanterar på lite olika sätt. Jag vet inte varför han beter sig så konstigt och illa nu men som sagt jag har mina aningar att det kan bero på att han känner sig dissad. Skulle jag känna att jag inte vill mer så säger jag ifrån på ett tydligt sätt men jag är inte där än, jag vill se vart det här kan leda och då får jag ha lite tålamod. Det är mycket som övergår mitt förstånd här på forumet men det är svårt när man är utomstående att sätta sig in i och förstå situationen helt. Hade han varit en idiot så hade jag givetvis inte haft någon anledning att fortsätta, jag är inte destruktiv.

Så var den sagan slut... Min man lyckades lista ut att jag haft tankar på någon annan sista tiden och kom även fram till vem det är! Lika bra det, så som detta såg ut att utvecklas... Det hade nog inte lett till något långvarigt ändå men kul så länge det varade!
Nu ska man möta musiken och se vad det innebär! Maken hade många känslor... dels ville han smiska mig tills jag blödde... förståeligt! Vi får väl se om han gör allvar av sitt hot och i så fall är jag nog lite orolig för nu är han ju verkligen sviken och framförallt arg och då ligger det ju mer hämndbegär bakom... Dessutom är han otroligt stark så jag skulle inte ha en chans att värja mig i så fall utan får lita på hans snällhet...
Vi får väl se vad som händer...
God fortsättning på er allihop!!

Sluta döma andra för hur de beskriver saker.

Klart D/s handlar om känslor. Det är bara på låtsas men i grunden måste det bottna i verkliga känslor. Håller man på med bestraffningar så måste det finnas grader och de måste handla om riktiga saker. Tar man bort det läskiga, farliga och motbjudande så blir det bara rosa fluffboja kvar av alltihop. 

Jag vet det också. Någonstans måste det börja och hon verkar inte vara orolig så då är inte jag det heller.