Dominans och Undergivenhet...

gränser har jag inte sagt något om. vill man ha sådana så ska ens partner självklart respektera dem, och vill man inte ha några tycker jag nog att ens partner ska respektera en och vara rädd om en i alla fall.

att ha gränser är dock inte samma sak som att bara tillåta sådant som man njuter av. man kan mycket väl acceptera, eller tom vilja, att ens partner gör sådant man inte njuter av i bestraffningssyfte.

safe and sane är bra

fast ibland blir det lite luddigt, vissa saker bör man kanske undvika för att det finns risker o andra sidan kanske riskerna inte alltid är så stora, hemma har vi just nu det där lilla problemet med breath-control, borde kanske undvikas pga risker men ändå...

torrknull i analen, tja, är det helt torrt eller bara utan glidmedel?  hur stora är riskerna egentligen?

jag godtar absolut att maken straffar mig med påtvingat analsex utan glidmedel. fast så himla bra straff om det är allvar är det ju inte för det ligger ganska nära njutning...funkar bättre som ett sätt att markera dominans än direkt straff tycker jag.

skadad ringmuskel vill inte jag heller ha, o tror ändå mindre att käre maken vill att jag ska ha det. han är i mitt tycke lite för försiktig o riskmedveten ibland...

att han ändå har analsex med mig ganska ofta för att han vill det, för att markera dominans eller för att straffa har då inte orsakat någon bestående skada och jag tror att risken för det blir sådana skador är relativt låg, iaf om det tillförs någon form av fukt även om det inte är glidmedel.

breath-control medför nog lite större risker, det tror jag aldrig min make skulle använda för att straffa, vet inte om jag skulle acceptera sådant straff heller, för det är farligt, ska jag acceptera att maken straffar mig måste jag kunna känna mig trygg med att han inte gör något som är verkligt skadligt/farligt...att han sedan kan använda breath-control som ett sätt att dominera är en annan sak. otrolig kontroll, närhet, känsla av att vara helt utlämnad...*drömmer*

straff är en annan sak, ibland har de sexuell koppling hos oss, ibland inte
ibland är de nästan på gränsen till lekfulla men oftast inte,
oftast finns ett verkligt missnöje från makens sida om han bestämmer sig för att straffa och då är det verkligen inte tanken att jag ska njuta.

finns vissa likheter mellan tydlig markering av dominans o straff ibland

att bli utsatt för något som man inte vill eller njuter av kan ju vara båda delarna.

för mig är det så att det tom kan vara samma handling ibland, fast med skillnaden att är det ett straff är maken missnöjd med mig, kanske arg, jag är också arg eller ledsen, oftast inga krusiduller eller något gullande innan då om han bestämmer sig för att piska mig, ta mig analt, örfila mig, utsätta mig för wet eller whatever. det är enbart obehagligt/smärtsamt för mig och verkligen inget jag vill vara med om. är det däremot så att det bara är för att markera dominans finns oftast väldigt mycket närhet, och ofta njutning också. inte för att jag uppskattar allt han gör men för att jag tycker om känslan av att han kan göra, och gör som han vill med mig, och för att det blandas med ömhet och kärlek...breath-control är ju lite på gränsen till vad som kanske borde undvikas pga risker, som straff med upprörda känslor inblandade skulle jag nog inte känna mig trygg men som dominant handling, ja, gärna fast det är hemskt också, tror ibland jag skulle vilja att maken höll kvar till jag svimmar men samtidigt vet jag att jag nog inte vill när jag väl är där, dessutom riskerna, svårt *suck* tyr det inte är upp till mig att bestämma om/hur långt vi ska gå med det:)

verkar som att du fungerar ungefär som jag...

fast för mig kan faktiskt "lite smisk på rumpan" eller en ynka örfil faktiskt vara fullt tillräckligt för att jag ska tycka det är hemsk och betrakta det som ett straff. just för att det är ett straff och maken är missnöjd med mig. att jag kan ta emot åtskilligt mer och bara vara nöjd eller tom tycka det är upphetsande har inte med saken att göra.

det där med hålla kvar tills jag svimmar, en del gör det ju ofta och tar ingen skada så tydligen kan det göras...nåja, det får jag ju inte bestämma iaf, det bestämmer ju maken och egentligen är det rätt trevligt både för att han faktiskt bestämmer oavsett vad jag vill o för att det visar på omtanke:)

ja, hur katten lär man sig sådant egentligen "trial &error" är ju ingen bra metod för att lära sig detta, har ABF möjligen någon kurs man kan skicka sin man på tror du? absolut, kanske är underkastelse bara ett sätt att få vara bekväm

jadå, ofta för att man tycker om just känslan av tvång/utsatthet

så finns det sådant som man varken njuter mentalt eller fysiskt av utan bara tycker är hemskt.

låter iofs underbart med en relation där ena parten aldrig är arg eller missnöjd.

men att din man inte är dominant fast du önskar det låter mindre bra...vet han hur du känner? att det inte räcker med hårda tag utan att den mentala delen är minst lika viktig för dig?

hur tråkigt det än är som förslag kan jag tyvärr inte komma på annat än att du får tala om för honom hur du känner. sedan är det ju inte säkert att det fungerar ändå om han inte är dominant alls men det kanske han är även om han inte riktigt vet hur han ska vara det?

känner ungefär som dig tror jag

det måste vara helt och hållet eller inte alls. skulle aldrig kunna underkasta mig en man som inte krävde det av mig på heltid...

skulle antagligen också känna mig ledsen och besviken om min man bara såg min underkastelse som en lek man kunde ägna sig åt i sovrummet. mina känslor är inte på lek utan något jag vill att min man tar på allvar. min underkastelse en en gåva jag ger honom i yttersta förtroende och kärlek som tur är förstår han att uppskatta det och förvalta det väl:)

 

svar till "Undrar"

här finns en som varit med om liknade när det gäller att få ihop känsloliv som inte riktigt fungerar som vanligt under graviditet med en dominansrelation.

förutom att man självklart kan behöva lite försiktighet fysiskt när  man är gravid tror jag man kan behöva detsamma mentalt. käre maken insåg att ett bra sätt att lösa problemet var att han inte gav mig lika mycket frihet som i vanliga fall. han blev mycket mera kontrollerande och gav mig därmed mindre utrymme för att krångla och göra sådant som kunde leda till bestraffningar/uppslitande känslor. det fungerade bra tycker jag för alternativet, att ha mindre eller ingen dominans i relationen under "föda barn åren" hade nog gjort oss både ledsna och missnöjda.