Dominans och Undergivenhet...

Modigt och jag tror det är rätt.

Nyfiken: Vår relation ser liknande ut som er, han gör allt för att dominera just nu när han vet så mycket om mig och mina fantasier. Samt att han har lite sårad stolthet eftersom jag dissade honom förra veckan när han ville sätta på mig lite hastigt och lustigt... Han är väldigt mycket för att ställa krav och om jag inte går med på det så säger han typ "ha ett trevligt liv" precis som att om jag inte gör som han säger så lägger han ner. Han vet ju att jag inte vill det så han märker ju att det ofta funkar men inte alltid. Jag har sagt att det är bättre han hotar med fysiska konsekvenser än avslut! Han är verkligen stenhård och utmanande och jag fattar inte hur han vågar säga vissa saker, han måste verkligen lita på mig till 100% och det känns väldigt bra. Jag fattar inte varför hans konsekventa hållning är så jävla tändande...? Han viker ju inte en tum och jag lyckas väldigt dåligt med min annars så verbala förmåga! Han är verkligen en äkta dominant personlighet och jag bara imponeras av hans framåtsträvan, lösningsfokusering och det faktum att han har känslornas utanpå. Samtidigt vill jag bara att han ska ta mig i sin enormt goa famn och krama mig hårt och länge, titta mig djupt i ögonen som bara han kan och få mig att smälta...

Nu har jag inte någon större erfarnehet i frågan men spontant känns det inte så sunt med att ha ett hot om avslut hängande över sig.
Om jag ska kunna lämna över kontrollen till någon så vill jag vet att han förvaltar den väl och en stor dos trygghet krävs för att det ska fungera. Men det är jag det, alla funkar vi olika.

 

Två personer har sagt att de har flera män. Skulle nog säga att de är undantagen.

Men det är lite det jag ogillar med DarkSide eftersom det fläckvis verkar vedertaget och ok att ha flera partners. Jag dömer inte de som har det men det är inget jag vill ha själv och har väldigt svårt för de sk Mastrar som samlar på hela stall med slynor.

Jag vill lämna över mig till en man som tar hand om mig och ingen annan (sen om man väljer att ta in fler personer i själva leken är en helt annan sak).

Jag tror det är lite vanligare i BDSM-kretsar att man är lite mer år det polygama hållet.
Men alla vill ju såklart inte ha det så.

Personligen skulle jag inte se något hinder om jag hade en Master med mer än en slyna. Men det där är ju helt indivduellt.   

Nej nej, herregud, såklart du inte är korkad...

Om jag levde i en "vanlig" relation skulle jag nog kunna tänka mig att dela min man/master ja, men det skulle vara lite annorlunda. Jag skulle inte vilja vara i ett förhållande med en man som hade slynor som han delade en nära relation med, utan då snarare att vi tillsammans skulle kunna utforska andra. Detta eftersom jag är undergiven och inte ser varför han skulle ha behov av att söka utanför på samma sätt som om vi inte delade detta behov.
Lite dubbelmoral kanske, men som sagt, om jag hade en M, som jag inte levde med, skulle jag inte ha något emot om han hade fler.

Men jag förstår ju vad du menar, det gör jag.    

Du får känna dig fram, ta kontakt med och prata med dominanta män.
Men tänka på att bara för att en man är dominant kanske han inte passar just dig, vi har ju alla så olika preferenser och nästan alla en egen syn på dominans och undergivenhet...   

Som andra redan har nämnt så är de flesta personer monogama inom BDSM-sfären. Men polygami är givetvis mer utbrett i den kulturen.

Sedan är begreppet "polygami" väldigt brett och innehåller flera olika former av relationer. Allt från par med "öppna relationer" till personer som har två flick-/pojkvänner.

När jag själv började intressera mig för dominans så var jag också monogam. Jag var väldigt säker på min inställning till det. Men personer utvecklas. (Därmed inte sagt att du kommer att utvecklas åt det hållet på något vis!)

Jag tycker du ska strunta i hur andra gör. Det finns inga andra regler för hur en D/s-relation ska se ut annat än att du och din partner mår bra och att ni inte tar risker som kan göra verklig skada.

Det kommer säkerligen komma en massa tomtar som har åsikter om att du inte är en "äkta" undergiven för att du inte snubblar över dig själv för att bli deras dörrmatta, eller som gärna talar om att vissa kinks är bättre än andra. Det finns nog otaliga som vill hävda att bara för att de varit i svängen länge kan de ta bättre hand om dig än andra och därför ska du bara låta dem leda.

Men det finns ingen som kan tala om för dig att du inte är äkta, att du måste acceptera en räcka kinks för att kvalificera eller något annat. Det är D/s på DITT vis som gäller, och du ska hitta en partner som vill dela det sättet. Inte någon som vill något annat.
När jag klev in i BDSM hade jag egentligen bara en önskan, att bli bunden och tvingad. Jag ville inte få smisk, och jag ville bara ha min man.

Du ska inte acceptera att bli dominerad av någon som inte kan respektera dina önskningar, en sådan person kommer heller inte respektera dina gränser. Vill han inte ha dig som du är och utvecklas med dig är det ingen du ska lägga tid på.
Var heller inte rädd för en oerfaren man, även om det verkar som att man får allt serverat så är det lika ofta som erfarna partners går för fort fram eftersom de har utvecklat kinks de vill dela med sin partner. För det mesta går det bra, men ibland gör det inte det.

Om du känner efter vad det är du vill och vad du har för drömmar utan att ta hänsyn till vad andra tycker att du borde vilja, eller vad du alltid har velat innan kan du knappast misslyckas

Varför alltid dessa tröttsamna regler om att inte vara med någon annan?