Dominans och Undergivenhet...

Ibland (läs ofta) önskar jag verkligen att det var precis så jävla enkelt för mig, men det är ju inte det

 
ahhahaha jag är som den kaxiga myran... skulle alrdig bara ge mig, för mig är det liksom en stor bit av kakan, att bli till viss del nedbruten, jag behövde den för att resten skall fungera och falla på plats.

Jag provocerade en man i säkert fem år innan vi bägge blev singlar och började umgås på ett helt annat sätt OCH inte ens då bara gav jag mig, no way.... Jag till och med missade min första örfil märkte de inte och kände den inte heller.... Men dom andra var jag helt med på Vi skrattar ofta åt det idag, fast nu är vi bara vänner, de allra bästa. Men jag litade på honom och det gör jag ännu, skulle inte tveka att lägga mitt liv i hans händer om det behövdes.

Jag tror du har ganska rätt, i att vi är lika alltså.

Men hur gör man nu för att inte känna sig som ett fån när man ligger i en mans knä och får regelrätt smisk som en olydig och ouppfostrad flicka????

Helt ärligt hur fan gör man, detta buggar mig i mitt huvud faktiskt. tror det har med min höga smärttröskel att göra och att jag inte ser det som någon match alls....

Tänk om jag skulle börja fnittra

Fråga dig om du vill bli fri?

Är svaret ja.

Ju fler känslor du får ut, hur konstiga dom än är så är det av godo, för även om du motar bort dom igen, så finns dom ändå kvar. Du har ett liv, vill du leva det bojad eller fri att vara den du är.

För du vet, du är helt okej precis som den du är, hur konstiga saker de än är som går runt i ditt huvud, skam, önskningar, längtan, lusten, rädslan. allt det där är faktiskt helt jävla jätte normalt

Det är retsen jag vill åt.... Det är resten jag suktar efter.. smisk på rumpan känns mest löjligt, ungefär lika löjligt som att bli bunden gör faktiskt.

Va kan jag säga, jag är en svår person.... Antingen gillar man mig eller så avskyr man nog mig, jag ger inte folk några mellating känslor alls tror jag eller så är jag för dum för att uppfatta det

Vi och våra serier.. har några avsnitt kvar på cugar town innan sängen, sen är den serien slut..

Ridspö, jo tanken har slagit mig.... Fast jag lurar på om inte min grej är mer att ta smärtan men utan någon förlägning på mannen som ett spö, en stekspade eller vad som. Han har väl händer antar jag och dom kan han väl använda på många fler ställen än baken... Visst klär min bak i rött, det är inte det

Nä de är jädrigt svårt för mig detta här... Skulle önska att man hade madresserade väggar i sovrummet och kunde bli kastad lite hur som vid behov

Precis!!! Precis så.....

Modigt och jag tror det är rätt.

Varsegod, en annan gång är det du som stöttar någon annan.. goes around

Fjärillar är bra. Försök nu sova gott OCH tänkt att du faktiskt fattat ett beslut. Ingen ide att oroa sig fören du verkställer det

Jag önskar god natt, min hjärna lade ner nu känner jag, sov gott allihop.

tack jag kunde inte beskriva det bättre själv. Men så är det, en man måste vara fysiskt starkare än mig och han måste kunna bevisa det, annars kommer jag aldrig anse honom vara starkare än mig alls och jag kommer aldrig vika mig heller....

Jag gör också motstånd, jag kommer alltid göra det, för jag behövder det.

Dock har jag mött män som jag lätt hade följt som en jävla hundvalp om det så vore, det har inte haft något sexuellt med sig egentligen när jag tänker efter, det är bara något de utstrålar som gör mig sån, skit svårt att förklara.

Tror det är lite den mannen jag väntar på, han som kan hantera mig, som förstår att jag behöver det, men som också vet att om han skulle bruka det på något sätt utaför de ramar vi själva sätter är en död man efteråt. Jag skulle aldrig backa på den biten, om en man kliver utanför de regler vi satt upp eller vad fan man skall kalla det, på allvar försöker dominera mig bland folk, trycka till mig eller på nått annat sätt visa sig över mig, så kommer jag krossa honom. Jättesvårt att förklara, men jag skulle fullkomligt gå i taket om mannen uppförde sig fel mot mig på något sätt utanför ramen, vet inte hur jag skall förklara bättre.

hahhaha jag låter helt störd och till viss del är jag helt störd också. Den man som jag levde ut detta med, han vet att jag menar det. Han vet att jag skulle gjort mitt bästa för att ta livet av honom på alla sätt jag kunde om han tog det utanför det sexuella, han tvivlar inte och det gör inte heller mannen som jag mailar en del med.

Det enda som hindrar mig från att se mannen jag skriver med är min egen ålders nojja, jag har svårt för äldre män, så jävla enkelt är det!

Absolut, jag gick i två dygn och mös av smärtan i min hårbotten och alla tussar jag hittade i mitt sovrum. Blåmärkerna som ingen såg under kläderna osv, det är en njutning även efteråt för mig med.

Åhhh vad roligt, hoppas du vågar vägen ut.. Annars är det bara upp på hästen igen efter nästa fall. Du är iaf en modig kvinna!

Jag är 31 och han är 44.... det skaver som fan inom mig, för han har verkligen fattat hur jag fungerar och vet det mesta värt att veta om mig som jag har i mitt bagage, allt från när jag fick könshår till slagsmål, övergrepp och ja allt, undrar om det ens finns nått han inte vet när jag tänker efter

Det som skapat min åldersnojja är ju flera saker, övergreppen som barn, absolut... sen är min mamma precis 20 år äldre än mig och det liksom känns galet att ha ihop det med någon som lika gärna kunde vart med min mamma, svårt att förklara det bättre. Jag har aldrig dragits till äldre män alls, snarare yngre än mig, så det krockar i mitt huvud.

Ändå är det alla gånger just en äldre man som fattar vad jag menar, som förstår att jag menar precis det jag säger osv...

Precis. Men det är även två mynt på sidan många gånger. Återigen kan jag bara referera till mitt liv och mannen jag var med, men hade han inte respekterat mig så hade jag aldrig varit honom undergiven heller. Det bara föll naturligt mellan oss två, det var inte ens något vi pratade om.

han sa själv efter första gången att han aldrig varit med någon kvinna som är så naturligt undergiven, jag bara följde och jag var helt nöjd med det, det var inte ens något jag tänkte på då, utan något vi pratade om senare.

det är så sant..

jag skrattar varje gång någon verkligen misstar dominans för att vara aktiv i sängen.... Men helt ärligt jag kan ha bra sex utan dom/ug det är inget problem för mig, det är inget jag måste ha jämt. Men jag tror jag skulle tröttna i det långa loppet på att inte få leva ut, jag skulle nog aldrig ha en relation med någon som inte kan dom mig iaf ibland även om det inte måste vara jämt.

Jag kan inte lära någon att bli dom, det måste finnas i dom, även om man kan utveckla det ihop genom att vara öppna med saker och ting, vad man är nyfiken på osv, men lära, nej det går inte...