Dominans och Undergivenhet...

safe and sane är bra

fast ibland blir det lite luddigt, vissa saker bör man kanske undvika för att det finns risker o andra sidan kanske riskerna inte alltid är så stora, hemma har vi just nu det där lilla problemet med breath-control, borde kanske undvikas pga risker men ändå...

torrknull i analen, tja, är det helt torrt eller bara utan glidmedel?  hur stora är riskerna egentligen?

jag godtar absolut att maken straffar mig med påtvingat analsex utan glidmedel. fast så himla bra straff om det är allvar är det ju inte för det ligger ganska nära njutning...funkar bättre som ett sätt att markera dominans än direkt straff tycker jag.

skadad ringmuskel vill inte jag heller ha, o tror ändå mindre att käre maken vill att jag ska ha det. han är i mitt tycke lite för försiktig o riskmedveten ibland...

att han ändå har analsex med mig ganska ofta för att han vill det, för att markera dominans eller för att straffa har då inte orsakat någon bestående skada och jag tror att risken för det blir sådana skador är relativt låg, iaf om det tillförs någon form av fukt även om det inte är glidmedel.

breath-control medför nog lite större risker, det tror jag aldrig min make skulle använda för att straffa, vet inte om jag skulle acceptera sådant straff heller, för det är farligt, ska jag acceptera att maken straffar mig måste jag kunna känna mig trygg med att han inte gör något som är verkligt skadligt/farligt...att han sedan kan använda breath-control som ett sätt att dominera är en annan sak. otrolig kontroll, närhet, känsla av att vara helt utlämnad...*drömmer*

straff är en annan sak, ibland har de sexuell koppling hos oss, ibland inte
ibland är de nästan på gränsen till lekfulla men oftast inte,
oftast finns ett verkligt missnöje från makens sida om han bestämmer sig för att straffa och då är det verkligen inte tanken att jag ska njuta.

finns vissa likheter mellan tydlig markering av dominans o straff ibland

att bli utsatt för något som man inte vill eller njuter av kan ju vara båda delarna.

för mig är det så att det tom kan vara samma handling ibland, fast med skillnaden att är det ett straff är maken missnöjd med mig, kanske arg, jag är också arg eller ledsen, oftast inga krusiduller eller något gullande innan då om han bestämmer sig för att piska mig, ta mig analt, örfila mig, utsätta mig för wet eller whatever. det är enbart obehagligt/smärtsamt för mig och verkligen inget jag vill vara med om. är det däremot så att det bara är för att markera dominans finns oftast väldigt mycket närhet, och ofta njutning också. inte för att jag uppskattar allt han gör men för att jag tycker om känslan av att han kan göra, och gör som han vill med mig, och för att det blandas med ömhet och kärlek...breath-control är ju lite på gränsen till vad som kanske borde undvikas pga risker, som straff med upprörda känslor inblandade skulle jag nog inte känna mig trygg men som dominant handling, ja, gärna fast det är hemskt också, tror ibland jag skulle vilja att maken höll kvar till jag svimmar men samtidigt vet jag att jag nog inte vill när jag väl är där, dessutom riskerna, svårt *suck* tyr det inte är upp till mig att bestämma om/hur långt vi ska gå med det:)

verkar som att du fungerar ungefär som jag...

fast för mig kan faktiskt "lite smisk på rumpan" eller en ynka örfil faktiskt vara fullt tillräckligt för att jag ska tycka det är hemsk och betrakta det som ett straff. just för att det är ett straff och maken är missnöjd med mig. att jag kan ta emot åtskilligt mer och bara vara nöjd eller tom tycka det är upphetsande har inte med saken att göra.

det där med hålla kvar tills jag svimmar, en del gör det ju ofta och tar ingen skada så tydligen kan det göras...nåja, det får jag ju inte bestämma iaf, det bestämmer ju maken och egentligen är det rätt trevligt både för att han faktiskt bestämmer oavsett vad jag vill o för att det visar på omtanke:)

känner ungefär som dig tror jag

det måste vara helt och hållet eller inte alls. skulle aldrig kunna underkasta mig en man som inte krävde det av mig på heltid...

skulle antagligen också känna mig ledsen och besviken om min man bara såg min underkastelse som en lek man kunde ägna sig åt i sovrummet. mina känslor är inte på lek utan något jag vill att min man tar på allvar. min underkastelse en en gåva jag ger honom i yttersta förtroende och kärlek som tur är förstår han att uppskatta det och förvalta det väl:)

 

Absolut och det var här jag känner att man missförstod när jag skrev "lekfullhet"
Jag förklarade det bättre sedan;
Men den rätta dynamiken måste ju vara där. Dominansen genom förhållandet ska vara (enligt mig) lekfull och passionerad. Inte lekfull på sätt att den är fnittrig och gullig, utan på så sätt att det är ett samspel, även jag som undergiven samspelar, vi känner av varandra och tar och ger av varandra, om än bara mentalt. Den delen snackar jag om.

Det var det jag kallade lekfullhet. Dynamiken i förhållandet. Inte allvaret i situationen där du står bakbunden upptryckt mot väggen.
Men ni kan ju givetvis ändå ha en annan åsikt haha...ville bara förtydliga mig själv. Jag ser heller inte dominans som lite extra kinky med smisk på lördagar, det är ej vad jag menar, tvärtom vill jag att det ska genomsyra förhållandet, men med en man som kontrollerar mitt umgänge, de websidor jag besöker och min ekonomi, skulle jag förlora min själ.
Jag förespråkar en balans helt enkelt. Där dominansen och undergivetheten spelar ett samspel och bildar harmoni.

Har satt mig i en jobbig sitts o denna gången låter han mer allvarlig än någonsin.. mitt humör spårade ur när vi var iväg o en blick med orden du kan räkna med konsikvenser ikväll när jag kommer hem... visst! tänkte jag men när han stod i dörren på väg till jobbet o sa -du vet vad du har att vänta ikväll.. då kom klumpen i magen
Har glömt mobilen i bilen som han har med sig också så chans till förhandling verkar svårt att få till..
Känner mig nervös o lite ledsen, varför kan jag inte tänka efter innan?

ugflickan

svårt det där man vill ju inte ha en herre man kan köra över eller som inte är konsekvent...

men ändå vill iaf jag att min herre ska lyssna på mig, eller kanske mer lyssna in mina känslor än just lyssna på vad jag säger. är jag ledsen, skamsen och ångerfull skulle det kännas hemskt om han straffade mig på samma sätt som om jag gjorde motstånd, var ovillig, irriterad eller arg. faktiskt om jag verkligen är ledsen så vill jag nog hllre att han bara ger mig en kram och säger åt mig att uppföra mig bättre i fortsättningen än att han fullföljer någon bestraffning...min harre gör så ibland och det har då inte fått mig att förlora tillit eller respekt, bara ökat mitt förtroende o min kärlek till honom. 

inte för att man är ledsen naturligtvis men kanske ibland trots att man är ledsen...

har man gjort fel eller inte uppfört sig bra så är det ju egentligen självklart att man ska straffas.

men ibland ångrar jag mig verkligen, skäms och är väldigt ledsen för att jag gjort min herre missnöjd.

i det läget är det inte alltid så bra att straffa, å andra sidan är det inte heller så bra om man kommer undan heller...