Dominans och Undergivenhet...

Absolut och det var här jag känner att man missförstod när jag skrev "lekfullhet"
Jag förklarade det bättre sedan;
Men den rätta dynamiken måste ju vara där. Dominansen genom förhållandet ska vara (enligt mig) lekfull och passionerad. Inte lekfull på sätt att den är fnittrig och gullig, utan på så sätt att det är ett samspel, även jag som undergiven samspelar, vi känner av varandra och tar och ger av varandra, om än bara mentalt. Den delen snackar jag om.

Det var det jag kallade lekfullhet. Dynamiken i förhållandet. Inte allvaret i situationen där du står bakbunden upptryckt mot väggen.
Men ni kan ju givetvis ändå ha en annan åsikt haha...ville bara förtydliga mig själv. Jag ser heller inte dominans som lite extra kinky med smisk på lördagar, det är ej vad jag menar, tvärtom vill jag att det ska genomsyra förhållandet, men med en man som kontrollerar mitt umgänge, de websidor jag besöker och min ekonomi, skulle jag förlora min själ.
Jag förespråkar en balans helt enkelt. Där dominansen och undergivetheten spelar ett samspel och bildar harmoni.

Har satt mig i en jobbig sitts o denna gången låter han mer allvarlig än någonsin.. mitt humör spårade ur när vi var iväg o en blick med orden du kan räkna med konsikvenser ikväll när jag kommer hem... visst! tänkte jag men när han stod i dörren på väg till jobbet o sa -du vet vad du har att vänta ikväll.. då kom klumpen i magen
Har glömt mobilen i bilen som han har med sig också så chans till förhandling verkar svårt att få till..
Känner mig nervös o lite ledsen, varför kan jag inte tänka efter innan?

ugflickan

Tänker som kaji, det känns väl bra efteråt?

Men sen, förhandla? det skulle jag inte "tolerera" att min Herre gjorde. Jag vill inte ha en Herre som viker sig, har han tänkt straffa så ska han göra det. Oavsett vad jag säger. Däri ligger ju att jag ska kunna lita på honom till 100% att han inte går för långt då.

Prata om saker och ting efteråt kan jag göra, men straffet i sig ska vara hans och bara hans. 

Hade en Herre en gång som vek sig ibland när jag bad, då tappade jag respekten. Jag tappade tilliten. För mig är det viktigt att veta att Han inte ger sig, att Han står fast vid vad han sagt elelr påbörjat.

 

Fast att straffa någon för att vara ledsen? Det gör man ju inte.

Han vart lugn o sa att han älskade mig men att jag behövde fostras för min upproriskhet o snäsighet, så jag kom inte undan men jag kan lova att jag försökte men det gjorde bara saken värre.. efteråt tog han hand om mig o sa att nukanske du tänker efter inna du är uppkäftig nästa gång. Idag har jag ont o tycker fruktansvärt synd om mig själv   skyll dig själv, det är inte synd om dig. Det skall kännas så du inte gör om det igen..

Idag behöver jag mycket kärlek o bara vara nära, o det får jag..

ugflickan

Alltså...

Jag måste bara inflika lite här.
Var är glädjen i allt detta ni beskriver? Använder ej ordet lekfullhet då jag förstår att det misstolkas.

Jag har ännu inte hittat någon Herre som kan ta det så långt som jag vill (och till viss del förmodligen inte bör), men jag vill ju att Han ska fortsätta oavsett om jag är ledsen eller ej.

Ja, men det är därför jag inte låter vem som helst dominera mig och absolut inte till den gränsen. Och jag vet ju att jag rent praktiskt bör ha gränser (gränser igen ). 

Har erfarenhet av det, dock inte så långt som jag velat och egentligen behövt. Tror det är därför det blev mycket slitningar mellan mig och exet, han var inte så dominant som jag behövde, men han försökte och det blev bara fel för han backade när han inte skulle sas. Det och annat naturligtvis.

Jag är inte ute efter att känna mig livegen eller inte få välja mina egna kläder eller strumpor. Men jag vill ha tryggheten i att inte bestämma. Så kanske man kan uttrycka det. 

Straffad, det vill jag inte alls. Just för det du säger. Men OM han anser att det bör ske så ska han göra det och inte ta hänsyn till vad jag säger då. Men ett viljelöst mähä är det ju knappast någon som vill ha eller vara. Jag är ju mig som person ändå. I min värld finns det inte många tillfällen som egentligen kräver så hårda straff som vi pratar om här. Och egentligen gillar jag väl inte ordet straff heller, mer en markering, konsekvens, återställa balansen. Och det görs ju på det sätt Herrn tycker fungerar. Det gäller ju för honom att hitta en metod som fungerar också, annars är han ju själv ogtt värdelös på att både läsa av och använda sin dominans.
Måste man "straffa" ofta så är det nog inte rätt metod som används. 

Att man börjar krampa, nu antar jag att det menas kramp i medicinsk mening så anser jag nog att man gått överstyr någonstans. Beroende av vilken anledning då nödbromsen borde dras i ska ju inte bara vara den UG ansvar utan båda ska ju ha kontroll i ett sånt exeptionellt läge.

Håller med dig. Jag tror vi förstår varann rätt så bra och fungerar likadant egentligen.