Dominans och Undergivenhet...

Vad har hänt... jag la in andra växeln i mailandet (och pratandet) och jag tror att han uppfattade det och gav gensvar med glimten i ögat. Jag gillar rollerna vi har, att han är min chef så jag spelar mycket på det när jag skriver. Men jag sticker även ut hakan och har testat några gånger och jag älskar att han vågar säga ifrån på skarpen, inte många som gör.. Jag blir helt lyrisk över att han klarat mina tester utan att bli stum, för jag kan vara ganska kaxig och obstinat som han kallat mig själv
Kanske uppskattar jag det ännu mer pga min lilla läggning samt att min man är totalt tvärtom: konflikträdd och vågar aldrig ta en fight utan kuvar sig direkt.
Det värsta är att nu sitter jag i en sits där jag börjar gilla den här killen på riktigt och han verkar även gilla mig av vad han säger... Om man ändå vore singel, allt hade varit så mycket lättare och mindre komplicerat då...

Lara: Det är väldigt spännande att det händer lite kul på jobbet! Jag undrar om han plockat upp min lilla böjelse för han kör med väldigt mycket dominans nu sista tiden... Idag när han ringde tex och jag svarade bara "ja" för att jag såg att det var han så sa han "Jasså, svarar du så när din chef ringer, väldigt respektlöst" så jag fick be om ursäkt och börja om, hehe. Sådär är han ofta, som att han vill sätta dit mig precis hela tiden, testa mig för att se hur jag reagerar. Samtidigt som jag kan bli förbannad och irriterad över vissa saker han säger så gillar jag det för att han vågar säga som han gör utan att vika en tum. Det är ändå respektingivande! Jag gör det nog inte lätt för honom heller, jag trilskas mest hela tiden och är envis och säger emot... Jag vet inte varför men han triggar den sidan av mig... Det är spännande och man vet aldrig vad som ska hända nästa dag.

Värst vad dåligt liv det var i den här tråden nu... Puff!!

Oj oj, vad han går på hårt nu min chef... Jag känner mig lite förvirrad och tycker att vi båda gått långt över gränsen för chef och medarbetare... Vi har fortfarande inte "gjort" något men jag har aldrig varit med om att en kille går på så hårt som han gör utan hämningar överhuvudtaget! Vem som helst som hade läst våra konversationer hade satt kaffet i halsen...
Han varvar sexuella anspelningar med direkta order och uppmaningar att jag ska "släppa loss" osv. Samtidigt har vi fortfarande vår professionella relation med allvar och det kan ibland vara svårt att hålla isär.

Jag börjar nästan känna att vad har jag nu satt igång... kan jag hantera det här? "Be careful what you wish for" finns det visst något ordspråk som heter...

Jag är ju en kontrollmänniska som ganska motvilligt ändå är väldigt dominant och har en man som lätt kuvar sig i diskussioner med mig. Sen kommer den här otroligt dominanta killen som inte följer "mönstret" och inte vet vart gränsen går och antyder att jag är ospontan och borde släppa loss osv. Som alltid har svar på tal som ofta gör mig tyst för att jag inte är van att få såna svar och inte vet hur jag ska ta riktigt. Han spelar väldigt mycket på vad jag upplever som att jag är ett objekt, så han agerar lite sexistiskt fast med glimten i ögat men det stör ändå mig lite grann. Kanske för att jag inte är van att bli sedd som ett objekt utan med respekt. Jag blir förbannad!! ... samtidigt som det är spännande, varför?!

Ge mig råd, vad ska jag göra och hur ska jag bemöta honom?

Du har ju säkerligen rätt i att jag inte borde göra något eftersom han är min chef... jag är inte ute efter att knulla rent generellt eftersom jag är gift och är inte ute och letar andra utan detta har växt fram eftersom vi jobbar ihop.

När det gäller att jag läser in en massa i konversationerna så har du fel, jag läser inte in något som inte finns där. Jag har kört med väldigt öppna kort, dvs att jag vägrar vara otrogen så vill han något så får han ta hela paketet. Om JAG vill det... det vet jag inte än...

Ja, alltså det stör mig att han går på så hårt även fast jag sagt att jag inte tänker vara otrogen, så där håller jag med dig. Han respekterar inte riktigt det jag sagt.. Jag känner att jag spelar ett högt spel, därav att jag skrev att jag är orolig över vad jag dragit igång... Vi har INTE hållit på såhär i månader utan det var väldigt oskyldigt fram tills för ett par veckor sedan så det hela har snarare gått väldigt fort!
Ja, det gör han säkert men det gör även jag... Det är inte så att jag är helt såld på honom... från början var det ju bara tänkt att vara en kul fantasi eftersom han har väldigt bra dominanta egenskaper men någonstans på vägen blev det även något mer...
Fast... även jag roar mig på jobbet! Trots de negativa delarna så är det ju ändå spännande, jag ser fram emot att gå till jobbet och att få hans mail. Det är bara det att jag kan inte låta det gå längre och det tror jag han vill...

Jag har försökt och det uppskattades inte jättemycket... sen fortsatte vi på samma spår...

Nej, äta kakan och ha den kvar är omöjligt och det är därför jag börjar få lite ångest!! Det är inte sex egentligen utan mer hans sätt att vara som är attraktivt: Självsäker, dominant(visserligen sexigt), allt annat än konflikträdd, flyttar gränser, har självinsikt, är ödmjuk osv. Sex får jag hemma när jag vill

Nu har han ju fattat galoppen for sure! Blir nästan lite orolig för vart detta kan leda... Jag som väntade flera år innan jag berättade om detta för min man och så vet min chef om det efter några månader! Men så har han ju såna egenskaper som jag bara tidigare kunnat skapa i fantasin och det är skithäftigt att det är på riktigt! Dock orolig inför vårt nästa möte...

Lara: Jag vet inte... I en perfekt värld kunde jag ha dem båda, de är bra (och dåliga) på olika sätt! Maken får jag ju ingen respons av, han är totalt initiativ fattig när det gäller den här biten och det känns som att trampa i tuggummi! Jag vill ha passion, att han tar commando och är lite spontan. Leker lite i vardagen för att ge en försmak på vad som komma skall. Men spänningen försvinner när man får tjata... Min chef får jag mail och sms av varje dag och jag har svårt att slita mig från jobbet för att det är så spännande och häftigt. Så jag vet inte... Går fram med ögonbindel på just nu och ser vad som händer...

Lara: Ja, jag vet... jag leker med elden... frågan är när jag bränner mig och hur allvarligt... Men jag är glad, det ger mig energi och livslust, kul på jobbet där man spenderar så mycket tid. Men det är inte hållbart i längden, frågan är bara vad utgången blir...

Nyfiken: Vår relation ser liknande ut som er, han gör allt för att dominera just nu när han vet så mycket om mig och mina fantasier. Samt att han har lite sårad stolthet eftersom jag dissade honom förra veckan när han ville sätta på mig lite hastigt och lustigt... Han är väldigt mycket för att ställa krav och om jag inte går med på det så säger han typ "ha ett trevligt liv" precis som att om jag inte gör som han säger så lägger han ner. Han vet ju att jag inte vill det så han märker ju att det ofta funkar men inte alltid. Jag har sagt att det är bättre han hotar med fysiska konsekvenser än avslut! Han är verkligen stenhård och utmanande och jag fattar inte hur han vågar säga vissa saker, han måste verkligen lita på mig till 100% och det känns väldigt bra. Jag fattar inte varför hans konsekventa hållning är så jävla tändande...? Han viker ju inte en tum och jag lyckas väldigt dåligt med min annars så verbala förmåga! Han är verkligen en äkta dominant personlighet och jag bara imponeras av hans framåtsträvan, lösningsfokusering och det faktum att han har känslornas utanpå. Samtidigt vill jag bara att han ska ta mig i sin enormt goa famn och krama mig hårt och länge, titta mig djupt i ögonen som bara han kan och få mig att smälta...