Dominans och Undergivenhet...

Äh, samma typer som skriver i en sån här tråd ( www.familjeliv.se/Forum-9-198/m62911469.html ). Bara orden är annorlunda.

Det handlar nästan bara om masoschismen i inlägget. Hur har du det med undergivenheten i förhållandet. Du kan i princip vara undergiven ett träd men inte särskilt länge för det krävs någon slags aktivitet att vara undergiven. Ett tag kan man föreställa sig det och det fungerar men inte så länge.

Det är nog svårt att lära upp någon till sadism. Mängder av spärrar måste tas bort för att man ska kunna leva ut det och få egen njutning. Risken är att personen gör det till ett rollspel och det du tror att ni har tillsammans finns egentligen inte. Kom ihåg att om en man hamnar på en löpsedel och har givit en kvinna en örfil och kanske haft sex vid något tillfälle och på ett sätt hon då inte gillade så är han SEXBROTTSLINGEN. Helt rätt och riktigt ofta för det visar hur samhället ser på män och, i ert fall, deras sexuella "våld".

Nu tog jag i en del men det är för att visa ungefär vad det handlar om. För många är faktiskt hårdare vaniljsex jobbigt att genomföra och ganska skrämmande även om de kanske tycker om det.

Sant. Man är kanske inte fast hela livet i samma sexuella preferenser. Ännu en anledning att tänka i flera dimensioner så som jag föreslår i ett tidigare inlägg.

Varför alltid dessa tröttsamna regler om att inte vara med någon annan?

Ok. Annars verkar det vara vanligt att den den dominanta har det som första grej att bestämma om. Kanske bara handlar om att de egentligen är monogama men det är ocoolt att säga?

Det här är inte självklart. Jag tycker mig klart märka att det finns två olika sorters inställningar till det här. Å ena sidan har vi prat-D/s där man först kommer fram till vilka man är, vad man vill osv innan man börjar leka. Å andra sidan har vi action-D/s där man drar igång och sen löser det sig andra efterhand.

I vilket läger man finns är inte direkt ett genomtänkt beslut utan handlar nog mer om personlighet. Att man är i fel läger är därför inte ovanligt. En del försiktiga kanske skulle behöva släppa taget/ta tag och lita på sig själva och den andra. En del av de som direkt sätter igång kanske skulle behöva tänka efter lite mer och stämma av vad de och den andra vill.

Nätdominans kan också vara väldigt bra då möjligheterna att projicera önskade egenskaper blir större. Att inte ha irl kontakt gör det också lättare att dra sig ur eller under tiden tillsammans få möjlighet att på egen hand justera det som görs. En grad av frihet som inte finns om man håller på irl. Ett problem vid enbart nätkontakt är att det inte går att hantera det som TS upplevde efter hon varit med sin gamla kk.

Jag sågar inte det du säger utan vill visa att det lika mycket handlar om vem man är och hur man hanterar det man håller på med. Där har irl och nätet olika fördelar men också olika nackdelar. Att tänka igenom dessa och se vad som passar en själv är därför viktigast.

Hans dominans är inte att han styr dig med tankekraft utan att du väljer att underordna dig. Det finns ingen dominans, bara underordning.

och jag som var rädd att jag tagit bort allt det magiska och underbara från det för alla oss romantiker.

Jag kan vara förundrad att någon lägger över så mycket makt i mina händer. Självklart är jag glad och lycklig för det är ju vad jag vill men lilla jag liksom..  

Att vara någons pappa är att vara undergiven på riktigt
/trebarnsfar 

Intressant hur tråden morfade till frågan om småbarns eller tonårspappor är hetast. Konsensus är att kuschade män är de bästa dominanta

Du menar när du får chansen att släppa ut all uppdämd ilska

Hur gör man för att ett ärr ska bildas? Nu tänker jag mig ett ganska ytligt sår som ska läka normalt men det ska bli lite mer ärrvävnad.

Jag tänker mig att om man skär lite så är det trevligt om man kan se efteråt att man gjorde det. Att hålla på och irritera gör ju att det inte läker vilket kan verka konstigt för omgivningen. (inte bra i detta fall) 

Just det där är ju en avvägning som är lite knepig. Det jag funderade på var om man kan färga såret lite. Typ lite blyerts eller liknande.

Att skära djupt och störa läkningen är ett sätt men kan dra lite uppmärksamhet till det. Jag funderade på om det går att färga såret. Blir ju lite som att tatuera

Nä men det syns vilket var vitsen

Skära djupt och hålla det öppet medan det läker  

Hmm..

http://sv.wikipedia.org/wiki/Scarification

Fast jag tänkte mig något mer diskret den här gången. Fast inte exakt så