Dominans och Undergivenhet...

syrebrist, electroplay, stark smärta, stark rädsla, panikkänslor.

såklart man inte ska ge sig in i sådant med någon man inte känner väl o litar på.

...men alla är oerfarna till att börja med och då är det viktigt att veta att den dominante först o främst måste kunna läsa av den undergivne, för även om man tänker ut en smart nödbrom är det inte säkert att den fungerar.

håller med dig om det mesta.

men anser ändå att det är bra att känna till att sk nödbromsar inte alltid fungerar. många vet inte om det.

ge sig in på saker "bara för att", tycker jag inte man ska men vill båda parter utforska nytt måste man få göra det och då är det bra om man känner till ovanstående. vissa saker kanske man inte gör medvetet heller. det är inte alltid man vet innan vad som kan utlösa stark rädsla/panik. ug måste veta att de bara ska göra sådant som de känner sig trygga med, inte tänka "jag kan ju alltid avbryta", för ibland kan man inte kommunicera det. dom bör veta att de måste vara uppmärksamma o kanske sluta även om ug inte drar i nödbromsen, för han/hon kanske inte kan.

fint!

precis som det ska vara:)

tycker att man ska ha nödbroms om man känner att man vill det, men att det är viktigt att komma ihåg att den aldrig kan ersätta lyhördhet och kommunikation.

jag har ingen nödbroms när jag är med maken, vi har försökt lite med det ibland men enats om att det är bättre utan för att det inte alltid fungerar när det behövs, för att jag inte ska behöva känna något som helst ansvar för om/när jag ska avbryta, för att jag ska vara helt utlämnad till honom på nåd och onåd och för att jag ändå känner mig totalt trygg med honom. leker jag med andra har jag möjlighet att avbryta men de får aldrig gå särskilt långt med mig i alla fall eftersom jag inte känner tillfälliga lekkamrater lika bra eller har samma förtroende för dem.

jaså det finns fler:)

jag betraktar mig som rätt tålig, men RÖR INTE mina bröstvårtor för då DÖR jag nästan.

har blivit ännu mera känsligt dessutom sedan maken bestämde att de skulle vara piercade:(

att maken bestämmer en del när det gäller hur jag ser ut som jag kanske inte skulle valt själv har jag oftast inga större problem med, dessutom är maken ofta (men inte alltid) mottaglig för diskussion när det gäller sådant..

det där med piercingarna var en större sak än bara utseendemässigt för mig. det gör ju ont, typ jämt, iaf de i bröstvårtorna, de i blygdläpparna är också till visst besvär i vardagen:( visst jag tycker om tanken på att de är ett tecken på att jag tillhör maken o att han får bestämma som han vill med min kropp men hade nog varit gladare om han aldrig kommit på idéen.

aha, du är en sådan där kvinna som maken letar reda på när han vill ägna sig åt tuffare lekar:)

själv  ser jag tydligen så ledsen ut så fort han gör något lite mer sadistiskt att han inte tycker det är roligt att leka med mig.

eller de har fått makten för att vi älskar dem:)

ibland kan jag gilla när det gör ont, lite ont.

jag är tålig i vissa avseenden, inte alls på andra sätt. det går att piska/smiska mig väldigt mycket såläng 1.) jag inte är ledsen el 2:) man använder rottingen

det går att knulla mig när/hur som helst också

men klämmor, nålar, el och sådant...bara "nej snälla låt mig få slippa annars börjar jag gråta" :)

såklart vissa kroppsdelar är känsligare, så är det nog på alla:)

el...gör inte så ont egentligen men jag tycker ändå inte om det o maken låter mig oftast slippa, samma med klämmor, tack o lov:)

skulle gärna säga stopp när sådant är på tapeten. men nu kan jag ju inte det. dock är maken som tur är inte särskilt intresserad av sådana aktiviteter o inte heller vill han se mig förtvivlad så brukar slippa.

det där är nog individuellt. jag är slavinna, ug naturligtvis och uppträder så både för att det är min natur och för att jag är tränad så...inför de män jag får ug-känslor för och de män min man anser att jag ska vara ug inför. i övrigt är jag snarare motsatsen för att det känns rätt och för att min yrkesroll kräver det. oftast är jag klädd i dräkt eller ganska strikt klänning, det är vad jag känner mig sexig i och vad käre maken vill ha mig klädd i om han får välja. har även märkt på många andra dominanta män att de tycker att jag är mest attraktiv så. tror det dels beror på att just de männen gillat välklätt och dels på att kontrasten mellan signalerna stark,framgångsrik, kompentent i övrigt och ödmjuk o undergiven just inför dem tilltalar.

sen är det väl också så att känner man sig hemma i sina kläder och sexig så har man en annan utstrålning än i kläder man inte trivs lika bra i. i slarviga kläder, fritids el träningskläder eller mer rockig stil som jag ibland gillar att ha uppfattas jag nog snarare som roande eller lite söt, kanppast sexig eller särskilt ug:)

 

vad är det som har hänt?

inte schysst alls att göra så, lever man tillsammans så underlättar det ju om man planerar tillvaron tillsammans el iaf informerar varandra om de planer man har.

har man dessutom en D/s relation blir det ju väldigt svårt för ug parten att säga ifrån om den dominante inte har vett att bete sig snyggt o respektfullt, antingen får man tåla o vara ledsen/förbannad (och då försvinner oftast ug känslan) eller så får man sluta vara ug och säga till/ifrån, fast då försvinner ju också ug-känslorna. trist. 

ug äntligen

jag önskar dig all lycka men fortsättningen på kvällen:)