Dominans och Undergivenhet...

Nyfiken: Nej, det är en känslomässig berg och dalbana verkligen. Ena dagen pratar vi länge om allt möjligt och han är fortfarande spydig och respektlös (det är lite vår jargong har blivit..) men på ett skämtsamt sätt. Andra dagen upplever jag att han är sur och irriterad på mig och om jag inte gör som han vill så är han totalt känslokall och rent elak! Jag tror inte att han vet vart han har mig heller och jag upplever att han tror att jag spelar ett spel med honom men det gör jag inte, jag gillar honom på riktigt. Förut kunde vi göra avbräck i "spelet" och vara allvarliga om något kändes fel men nu känns det som att de öppningarna aldrig kommer med honom... Jag är orolig för att han känner sig så dissad att han vill få mig att sluta! Men jag VET INTE och det gör mig galen att han inte kan lugna mig lite på den fronten... Kan det vara något dominanta kör med, att hota med avslut om man inte gör det de kräver? Någon som har erfarenhet av det?

Jag håller ju helt med och det är också därför jag känner mig så osäker... Gör han såhär för min skull fast han egentligen inte har någon erfarenhet av hur det ska gå till och famlar i mörkret? Han är inte den som ber om vägledning direkt... Är han arg och besviken för att jag var stel som en pinne för att situationen kändes fel när han hade tänkt få till det? Är han intresserad på riktigt (jag tror det) eller leker han bara? Inser han att det aldrig skulle funka ändå pga omständigheter? Jag har lärt känna honom som en väldigt bra person med empati för andra människor, lyssnar och vill väl, logisk och vänlig men bestämd. Jag har sagt till honom att jag fortfarande minns de gånger han varit gullig men att det börjar grumlas och då skrattar han förstående. Det får mig att tänka att han av någon anledning straffar mig just nu, men hur länge ska det pågå? Jag vill bara att han ska visa vad han vill på allvar men inget verkar någonsin längre vara allvarliga med den mannen... Jag känner mig otrygg!! Jag tror han gillar det för när jag påtalar det för honom och säger att jag inte vet vart jag har honom så säger han "Är det jobbigt att inte ha kontroll?" Sen vågar jag inte maila eller Smsa för det säger han att jag inte får göra utan tillstånd! :-\ Grrrrr....

Ok, sakta i backarna nu Det var jag som startade detta från början, "raggade" på honom. Han hade inte tänkt i dessa banor så jag tror nog mer att jag utnyttjat honom för mina egna syften... till en början. Sen blev jag intresserad på riktigt av personen bakom den dominanta personligheten. Han skulle inte kunna fortsätta i den här takten om jag sa till på riktigt allvar och i värsta fall får jag ju sluta om vi inte klarar att ha en bra proffessionell relation. Jag vet att han vill ha mig kvar eftersom han sagt att min rekrytering var en fullträff (och då menar han proffessionellt). Jag har ett väldigt bra självförtroende och är trygg i mig själv så detta med att inte få tillstånd till this n that triggar nog mig mer än gör mig förbannad eller nedtryckt om ni förstår Det som gör mig lite ledsen är att jag gillar den här killen och han gillar mig men jag vet inte riktigt vart jag har honom just nu efter vad som hände... Jag tror mest på att han inte vågar chansa och ta den vägen eftersom det kan visa sig att vi gillar varann på riktigt och det ställer till det en massa iom att vi båda är gifta och har barn. Så nej, han kör inte över mig! Bara om jag låter honom och det har jag inga planer på att göra, men han får gärna köra lite med mig

Jag instämmer i att han beter sig som en idiot just nu men jag tror som sagt det är relaterat till en händelse. Han får ju inte det han vill ha så jag tycker inte att han lyckas köra över. Han vet att jag tänder på dominans så han kör ju extra mycket på det fast han kanske inte är så erfaren på området. Han respekterar mig, det vet jag. Det här är som sagt en lek som spårat ur något eftersom båda utvecklat känslor som vi hanterar på lite olika sätt. Jag vet inte varför han beter sig så konstigt och illa nu men som sagt jag har mina aningar att det kan bero på att han känner sig dissad. Skulle jag känna att jag inte vill mer så säger jag ifrån på ett tydligt sätt men jag är inte där än, jag vill se vart det här kan leda och då får jag ha lite tålamod. Det är mycket som övergår mitt förstånd här på forumet men det är svårt när man är utomstående att sätta sig in i och förstå situationen helt. Hade han varit en idiot så hade jag givetvis inte haft någon anledning att fortsätta, jag är inte destruktiv.

Nej precis, alltså jag har aldrig varit ute efter en dom/ug relation. Jag är inte undergiven utan det är mer att jag gillar att bli dominerad och det tänder mig så det är ju framförallt sexuellt. Sen är det ju alltid kul att hålla det vid liv i vardagen men inte på fullt allvar utan mer med glimten i ögat. Den här killen har en förmåga att ge mig undergivna känslor dock men inte som han beter sig nu. Jo, det är absolut mer en vanlig relation med lite kryddiga samtal. Vi har liksom börjat i andra änden av hur man brukar inleda en relation bara, hehe. Kanske är det som ställer till det.

Så var den sagan slut... Min man lyckades lista ut att jag haft tankar på någon annan sista tiden och kom även fram till vem det är! Lika bra det, så som detta såg ut att utvecklas... Det hade nog inte lett till något långvarigt ändå men kul så länge det varade!
Nu ska man möta musiken och se vad det innebär! Maken hade många känslor... dels ville han smiska mig tills jag blödde... förståeligt! Vi får väl se om han gör allvar av sitt hot och i så fall är jag nog lite orolig för nu är han ju verkligen sviken och framförallt arg och då ligger det ju mer hämndbegär bakom... Dessutom är han otroligt stark så jag skulle inte ha en chans att värja mig i så fall utan får lita på hans snällhet...
Vi får väl se vad som händer...
God fortsättning på er allihop!!

Precis så, tack för den förklaringen!

Ville bara uppmärksamma TS igen eftersom jag känner att mina inlägg på sista tiden inte riktigt accepterats för vad de är. I min värld så handlar det om dominans och inte vanliga förhållanden helt och hållet och nivån är nog relativ men det ska ju vara så öppet som möjligt.

Relationen med min chef har i allra högsta grad handlat om dominans och fantasier just pga att jag inte känt att den delen funkat med min man. Att han verkar ta tag i det nu är ju givetvis något jag uppskattar och som RUSI2 säger så är det ett steg på vägen att känna någon form av undergivenhet inför min man när jag svikit honom och han själv hotar med det han vet att jag tänder på. Givetvis skulle han aldrig göra något för att göra mig illa och jag litar på honom till hundra procent och är inte "orolig" på riktigt, bara lite och så vill jag ha det!
För mig känns det viktigt att det är något "verkligt" och inte bara "-Nu har du inte kastat soporna, kom ska du få ditt straff" om ni förstår vad jag menar...

Jag har full förståelse för att man reagerar så för man är ju inte insatt i situationen och känner ju varken mig, min man eller min chef och då ser man det endast utifrån och då kan det verka knäppt!

Det som är pirrigt och spännande med min chef är ju just att jag inte vet vart jag har honom heller, han drar undan mattan från mina fötter ofta, ofta... och först blir jag förbannad, sårad, förvirrad osv. Men när det sjunkit in så blir jag ändå tänd av det och tyr mig tillbaka till honom igen. Han puttar ner mig från piedestalen min man satt mig på senaste åren och jag landar alltid lika hårt! Jag gillar det för att han vågar!! Jag vill ha motstånd och bli satt på plats och har man levt flera år med att jag är sanningen självt och att mina åsikter är min mans åsikter så är det uppfriskande med någon som har kuraget att våga säga ifrån och utmana mig och tillochmed trycka ner nyllet i gyttjan lite (metaforiskt talat) Varför kan man ju undra och kanske behövs det en lobotomi

Nu verkar ju min man ha vaknat lite och vi får se vart det leder men han har det ju i sig om han bara vågar ta för sig. Han har en tuff resa framför sig om han vill bli dominant mot mig och få min respekt på det planet men man ska aldrig säga aldrig!

Tack för din omtanke men när det gäller min man behöver du inte vara orolig å mina vägnar. Han har aldrig och skulle aldrig (kan jag säga nästan helt säkert) skada en kvinna, han har det inte i sig helt enkelt. Han sa så för att han vet att jag tänder på det och för att det skulle vara ett sätt för honom att "ge igen" på något sätt men han skulle aldrig skada mig på riktigt för att han är arg. Det skulle nog kännas ganska bra för honom att smiska på mig samtidigt som han vet att det är "tillåtet" om man nu säger. Svårt att förklara...

Nej, jag har inte blivit sexuellt dominerad på riktigt någon gång, det kan jag inte påstå. Däremot är min chef väldigt duktig på att dominera mig i vardagen. Jag respekterar min man på ett sätt och min chef på ett helt annat sätt, han kan utan problem dominera mig och få mig undergiven som sagt. Det är ju skillnad på att dominera och att kunna få någon undergiven eller att underordna sig. Min man kan dominera men han kan inte (eller har inte hittills...) få mig att underordna mig.

Jag ser det inte som livsviktigt att bli dominerad men det är något jag verkligen tänder på och får det att kittla i magen och därför är det inte helt lätt att lägga ner det här andra. Han är ju som någon i mina fantasier i sitt sätt att vara och hantera mig.... med skillnaden att han är på riktigt!!

Jaja, vad är väl en bal på slottet....

Nu uttalar du dig som om du kände oss, det gör du inte. Det låter även på dig som om alla människor fungerar på samma sätt och ingen kan förändras oavsett om viljan finns. Min man VILL dominera mig, han behöver bara luska ut hur det ska gå till. Det kommer givetvis aldrig att bli som med min chef eftersom han "har det i sig" som du skriver. Men det utesluter inte att man kan hitta någon form av nivå där båda kan vara nöjda.
Du ska nog inte uttala dig så svart/vitt tycker jag.

Vad är egentligen syftet med dina inlägg till mig? Jag tycker mest att du är otrevlig och tror att du vet bäst, vilket är väldigt arrogant när det handlar om några du inte känner alls. Jag är ledsen, men jag tar inte åt mig råd när man lägger fram dem som du gör. Så fundera på hur du lägger fram dina "tips" om du är intresserad av att jag ska lyssna, annars föreslår jag att du låter bli att skriva öht.

Hahaha!! Det var roligt "bra jobbat älskling"
Man ska ju peppa varann i ett förhållande  

Jag rapar också högt hemma, det gör vi båda och tyvärr leder det ibland till att man glömmer bort sig i offentliga sammanhang... hrm.... Själv är jag som en social kameleont på ett sätt! Jag behåller grunden i vem jag är och säger vad jag tycker men jag bufflar inte på om jag märker att jag omges av lågmälda personer tex och tvärtom. Det handlar ju om respekt och hänsyn till andra människor = social kompetens.

Vad är då D/S undrar jag?

Jag bedömer det som att det är en bra tråd för mig att skriva i eftersom det handlar om att jag tänder på att bli dominerad och att jag stött på en människa som är dominant. Som ger mig undergivna känslor och mina tankar kring det. Är det ok för dig?

Aha, men är det D/S? Så jag passar mer in på Darkside än en tråd på FL? Hm...

Jag tror att det går att "hitta" nya njutningar i sexlivet som man inte förut haft, och utveckla, kanske även tillsammans.
Kanske gillar man sin nya roll så mycket att man är glad att man utforskade nya territorium. Man "är" inte bara på ett sätt alltid utan man kanske bara inte har testat det förut.
Om jag tar min man som exempel så är han inte särskilt dominant i sitt sätt att vara men han vill vara i sängen och försöker. Sen kanske det inte kan bli på samma sätt som med en person som med sitt sätt att vara får mig undergiven, men en god bit på vägen iaf.

Precis! Jag skulle också vilja tillägga att iaf jag inte är undergiven rent generellt och har aldrig tidigare varit ute efter en dominant man för att jag behöver få vara undergiven eller liknande. Jag tycker om att bli dominerad men det är något jag kommit på senare år och jag träffade min man för nästan 10 år sedan.

Att jag sedan upplevt undergivenhet inför en viss person och gillar känslan så innebär det inte att jag inte kan leva utan det.