Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Jag skäms för min son

    Hej Ts
    Jag tror eller snarare vet, att du bör acceptera din son precis som du är. Det viktigaste är för dig att se till att killen får självkänsla att vara precis som han är.
    Ja, att vara en udda fågel kan i mångt och mycket vara en riskfaktor till att hamna i utanförskap eller tom mobbing, men behöver inte alls vara så.

    Jag har sett både ock, i min klass så var klassens geni den som var den som var populärast, trots att han var urdålig i sport och ändå gick jag i en klass där endast ett fåtal elever hade föräldrar som var högskoleutbildade, och många sportföräldrar.

    Nej, du kan inte få din son intresserad av sport bara för att du vill det, jag har själv försökt få mitt barn intresserad av olika aktiviteter men det har inte alls gått, det har varit stennobben där.

    Jag har läst på en teknisk högskola och om du visste hur många "nördar" som fanns där, och vilka underbara personer som tillförde massor till studentlivet.

    Om det verkar så att din son inte mår bra i skolan, så är mitt tips att hitta en skola som passar honom.

    När det gäller schackklubbar så har jag förstått att det finns många klubbar med en bra ungdomsverksamhet, så där har du helt fel. Det är inte bara gamla gubbar som spelar schack.

    Så sluta skämmas för din son för att han inte uppfyller dina ideal för hur en man/pojke skall vara, lyft dina ögon utanför dina egna ideal och acceptera din son precis som han är.
    Annars så får du troligen en ganska dålig relation till din son, han kommer försöka kämpa för att få sitt pappas gillande och ändå aldrig få den, för han är inte fotbollskillen du ville ha, han är den filosofiska, akademiska med en intelligens över det normala.
    Med bra stöttning så kan han gå långt. Vem vet, du har kanske en blivande nobelpristagare hos digFlört

  • sextiotalist
    Manlighetsministern skrev 2011-05-05 14:46:29 följande:
    Att du kan tänka dig att ha en homosexuell son betyder inte att TS behöver acceptera den saken.
    Respektera det.

    Jag tycker det är mycket stolligheter i den här tråden och väldigt få konkreta förslag på hur TS ska förbättra sin son.
    Om du visste hur många nördar som utvecklas tíll riktiga män på en teknisk högskola eller någon annan högskoletubildning och hur många av de tuffa killarna som är patetiska töntar när de blir äldre.
  • sextiotalist
    MammaG skrev 2011-05-05 15:33:12 följande:
    Du menar att han inte blir en man om han är intresserad av blommor? Du är alltså villig att tvinga din son att träna i ett lag för att du har en stenålderssyn på hur en pojke/man beter sig. Min grannpojke spelar ishockey OCH är vår lilla vägstumps trädgårds- och blomsterexpert. Det är honom man går till om man hittar något man inte känner igen. Han är åtta år och stöttas tack och lov av sina föräldrar i båda intressena.

    Om min sons pappa hade samma idiotsyn på vår pojke så skulle han fullkomligt ha diskvalificerat sig i mina ögon. Han är jätteintresserad av sport, vår son inte alls. Tack och lov är mitt ex inte så endimenssionell att han bara har sport som intresse, utan han och sonen har enormt mycket gemensamt i alla fall.
     
    Skulle inte tro att Carl von Linné hade några svårigheter med att skaffa fruntimmer och Picasso, denna konstnälriga konstnärsnörd, hur många kvinnor har han inte lägrat Flört

    Äh, patetiska fotbollsmän med ett bäst-före-datum vid 35 kan man vara utan, bättre då med en man med en hjärna som har ett bäst-före-datum långt efter pensionen
Svar på tråden Jag skäms för min son