Jag skäms för min son

Barn får ju ofta specialintressen. Min son har t ex kunnat det mesta om dinosaurier och han är överlag intresserad av djur och natur och han är religiös, fast vi andra är icke-religiösa

Han är heller ingen fotbollskille, vilket är udda i dagens samhälle, men inget att göra något åt. Jag kan väl råda att du anmäler honom till sådant han verkar lite intresserad av, t ex dans eller varför inte något musikinstrument, så han får prova på lite olika saker som vidgar hans vyer något och där han kanske kan hitta andra kompisar. Men det är viktigt att också bejaka det intresse som finns, t ex köpa naturfilmer och böcker. man är jud en man är och inte en kopia av föräldrar eller övrig omgivning.

Min son är inte heller så "kompisgalen", men jag har avsatt en dag per vecka när han får komma hem lite tidigare ifrån fritids och så pushar jag honom att ringa en klasskamrat för att leka med och det tycker jag man ska göra som förälder om man anser barnen vara för isolerade.

Man ska inte bara leta fel, diagnoser och beklaga sig, utan aktivt försöka vägleda sitt barn.