Tygtiiger skrev 2011-05-05 13:07:54 följande:
Och vad ska du göra med IQ-testet då?
Vi har en son som med största sannolikhet är smartare än genomsnittet. Det är båda hans föräldrar, det är ofta ärftligt, och han har inga problem att lära sig saker, om man säger så.
Och?
Ja, han kan få problem i skolan om han får tråkigt. Det hade både jag och hans far. Då får vi lösa det och tala med lärarna. Läroplanen säger att alla barn ska ha undervisning utifrån sina behov och förmågor och det gäller även de begåvade barnen, som till skillnad från de lågbegåvade har stora möjligheter att själva kompensera brister i undervisningen.
Vad skulle egentligen skilja om ert barn har 120 eller 145 i IQ? På vilket sätt tycker ni att hon skulle behandlas annorlunda?
Vår son har haft rejält tråkigt på förskolan i perioder, för han blir helt enkelt inte stimulerad på en nivå som han skulle behöva. Han ställer till problem för fröknarna för att han i vissa lägen faktiskt kan och fattar mer än de (han är van att få bra svar på sina frågor - två föräldrar som är naturvetare och har utanpå det lagt åtskilliga år på humaniora). Till råga på det är han envis, gillar inte att lyda order och argumenterar gärna om något är orättvist i hans ögon. Det är ändå viktigt att han får träna på de saker som han behöver - social förmåga, sociala regler, hur man beter sig när man måste vänta, när man är arg etc etc. För en fem-sexåring är det oerhört mycket viktigare än att hans intellekt utnyttjas maximalt.
Försök att bemöta barnet utifrån det behov och de intressen - och de brister som de har - istället för att få en siffra på intellektet. ´Det kommer inte att spela någon roll i skolan ändå, om det är en bra skola! Och om det är en dålig skola eller barnet får bekymmer, då ska man hantera det.
Via BUP eller skolpsykologen kan man göra ett IQ-test, oftast används WISC i kombination med kompletterande funktionstest. Syftet är inte att få en siffra utan att få en bra bild av hur barnets styrkor och svagheter ser ut, om begåvningen är jämn, hur man reagerar under stress och HUR man löser uppgifter, ber om hjälp, vad man har för uthållighet etc. Själv tycker jag att det skulle vara jätteroligt att göra ett ordentligt IQ-test med psykolog (de basala tester man kan göra på nätet tex via mensa är bara småsaker i jämförelse), men jag behöver ju inte det. Jag funkar utmärkt i vardagen.
Ja, bra fråga! Jag är inte överdrivet intresserad över just vilken siffra hon skulle få utan skulle nog mer ta det som en bekräftelse på vem hon är. Hon behöver inte behandas mer annorlunda än något annat barn men hon behöver bli sedd och bekräftad även hon trots att hon har lätt för sig.
Jag tror inte att de högbegåvade barnen har lika lätt som du skriver med att kompensera brister, deras brist är ju att de får för lite stimulans och därför inte lär sig studieteknik ordentlig. Men, ja, man borde helt klart möta alla barn efter deras enskilda behov och det är just detta jag vill att även skolan ska göra. Det är däremot en utbredd myt att de högbegåvade barnen inte behöver extra hjälp och därför förbises.