Iq-testa barn?

Jag har själv samma fundering. Mitt IQ-ligger långt över snittet (klarar Mensas gräns med marginal).
Nu ser jag även att mitt barn visar samma tendenser. Jag är lite nyfiken, samtidigt som jag är orolig för det var enbart en börda för mig när jag var liten. Förmodligen för att ingen förstod att jag var intelligent och understimulerad i skolan. Nu är jag medveten om problematiken det kan medföra så jag kommer självklart hålla koll på henne och begära förflyttning/resurser om det behövs. I värsta fall får man väl själv hyra in någon...

Ja, jag vet att det krävs extra av mig som förälder och den biten är jag inte så orolig över. Skolan var inte så anpassningsbar när jag gick i den för en evighet sedan så man kan ju hoppas att det blivit bättre. Min kluvenhet är ifall jag ska vänta tills något inträffar eller försöka parera redan innan det gått snett.

Vi konstaterar också här att vår son har väldigt lätt för vissa saker. Strategi, matematik, labyrinter, dataspel, kan reflektera över sitt eget tänkande på ett moget sätt, pratade mycket bra vid ett och ett halvt. PÅ förskolan har det uppmärksammats av en naturkunskapsintresserad lärare, men vem vet vad som händer i förskoleklassen i höst? 

För hans pappa var det också en börda som för (same same) i skolan att vara begåvad. Pappan är ganska otroligt på många sätt. Det finns liksom inget han inte kan lära sig.  sedan är både han och sonen lite blyga och känsliga för att misslyckas eller få kritik. De behöver mycket egentid för att tänka och få gå in på djupet och lära sig saker. de har en kunskapstörst.

Att göra ett test som generellt berkräftar att hon är "smartare" än andra tror jag är en ganska dum idé. Det sätter sig lätt i identiteten att "jag är smartare än alla andra", och det kan aldrig vara bra. Vilket / vilka områden är det som barnet är mest framstående inom? Utveckla det utan att tala för mycket om det. Experiment, böcker, museer.

Jag vet hur det känns att få veta att ens barn är över snittet, men ta det för vad det är. Det viktigaste är alltid att känna lycka, mening och samhörighet med andra.

Vad jag förstått brukar barnen ha det lätt och smidigt på förskolan där det ses som positivt men få det tuffare i skolan där man förväntas inordna sig i ledet och "göra som alla andra".

Att få bekräftelse och uppmärksamhet är ju något alla barn behöver så detta är i sig inget unikt. Frågan är väl mer om det verkligen fungerar bättre i skolan idag? Läroplanen ser ju lovande ut i alla fall.

Nu har vi inte möjligheten till att byta skola då det är ett litet samhälle vi bor i så därför vill jag vara så förberedd som det bara går för att min dotter ska få en bra skolgång.

Och vad ska du göra med IQ-testet då?

Vi har en son som med största sannolikhet är smartare än genomsnittet. Det är båda hans föräldrar, det är ofta ärftligt, och han har inga problem att lära sig saker, om man säger så.

Och?

Ja, han kan få problem i skolan om han får tråkigt. Det hade både jag och hans far. Då får vi lösa det och tala med lärarna. Läroplanen säger att alla barn ska ha undervisning utifrån sina behov och förmågor och det gäller även de begåvade barnen, som till skillnad från de lågbegåvade har stora möjligheter att själva kompensera brister i undervisningen.

Vad skulle egentligen skilja om ert barn har 120 eller 145 i IQ? På vilket sätt tycker ni att hon skulle behandlas annorlunda?

Vår son har haft rejält tråkigt på förskolan i perioder, för han blir helt enkelt inte stimulerad på en nivå som han skulle behöva. Han ställer till problem för fröknarna för att han i vissa lägen faktiskt kan och fattar mer än de (han är van att få bra svar på sina frågor - två föräldrar som är naturvetare och har utanpå det lagt åtskilliga år på humaniora). Till råga på det är han envis, gillar inte att lyda order och argumenterar gärna om något är orättvist i hans ögon. Det är ändå viktigt att han får träna på de saker som han behöver - social förmåga, sociala regler, hur man beter sig när man måste vänta, när man är arg etc etc. För en fem-sexåring är det oerhört mycket viktigare än att hans intellekt utnyttjas maximalt.

Försök att bemöta barnet utifrån det behov och de intressen - och de brister som de har - istället för att få en siffra på intellektet. ´Det kommer inte att spela någon roll i skolan ändå, om det är en bra skola! Och om det är en dålig skola eller barnet får bekymmer, då ska man hantera det.

Via BUP eller skolpsykologen kan man göra ett IQ-test, oftast används WISC i kombination med kompletterande funktionstest. Syftet är inte att få en siffra utan att få en bra bild av hur barnets styrkor och svagheter ser ut, om begåvningen är jämn, hur man reagerar under stress och HUR man löser uppgifter, ber om hjälp, vad man har för uthållighet etc. Själv tycker jag att det skulle vara jätteroligt att göra ett ordentligt IQ-test med psykolog (de basala tester man kan göra på nätet tex via mensa är bara småsaker i jämförelse), men jag behöver ju inte det. Jag funkar utmärkt i vardagen.

Det kan kanske vara en bra idé. Har din dotter lågt EQ? Det brukar väl vara förknippat med högt IQ och då är ju risken att hon missanpassas socialt och får problem längre fram i livet.

Man hoppas ju att lärare idag är mer öppna och vidsynta är förr.
Barn med väldigt högt IQ brukar ju bli understimulerade i skolan och bli bråkiga, ha svårt att få vänner osv. Förhoppningsvis förstår lärare idag orsaken och kan stimulera barnen efter deras behov. Kanske hoppa över någon eller några klasser.