hjälp mig!

Hej Maddsi!

Du är verkligen mitt uppe i den allra värsta trotsåldern med din lille 3-årige son. Det är många som känner igen sig i dina beskrivningar det kan jag intyga. Det hindrar inte att vardagslivet blir väldigt tungt under den här perioden som kan ha lite olika lång utsträckning. Det enda jag kan säga till dig är att det går över.
Men det är också så här att trotset har en funktion i din sons utveckling. Han mäter med dig vad han kan bestämma över och vad han inte kan bestämma över. Helst vill han förstås bestämma över allt. Självklart kan du inte låta honom göra det och då blir det en maktkamp. Han har sina vapen, långvarigt skrikande t.ex och du har dina, du vet bäst, du kan lyfta bort honom, du kan ta bort vällingen och vattnet etc.
Det gäller i hög grad att du inte låter det här bli maktkamper där han alltid vinner med sitt skrikande.
Försök ge honom förutsättningar som han klarar av och utöka sedan dem när han visar att han klarar det.
Din son måste få vinna på sin nivå ibland, men det betyder inte att han får göra allt han vill.
Du skriver inte om det finns en pappa med i sammanhanget. I trotssammanhang brukar det ofta vara bra att avleda med en tredje person för att tre-åringen inte ska fastna i sitt. Ofta är det just mot mamma som det starkaste trotset visar sig och då kan det också vara skönt med någon annan som kommer in och hjälper till.
Om inte pappa finns till hands kan en mormor eller kompis också vara en bra avlastning.
Med vänlig hälsning,
Margit