Ni som levt/lever i renoveringskaos
Behöver väl egentligen bara skriva av mig och förhoppningsvis bli lite peppad.
Är gravid i v.33. Mår verkligen inte alls bra psykiskt. Beror väl på lite olika saker.
Har i flera år lidit av depression och ångest m.m. Det har nu under ca 1 års tid varit i princip som bortblåst, men nu har det kommit tillbaka igen. Självhatet, den sociala fobin, ångesten är återigen stark.
Förra året fick vi missfall i v.13 och det har verkligen satt djupa spår och jag kan fortarande inte helt tro på denna graviditeten. Jag kollar efter blod när jag går på toan och tror att bebisen ska dö i magen eller under förlossningen. Det är verkligen så otroligt påfrestande och gör ju att jag inte kan njuta av graviditeten så mycket som jag skulle vilja.
Sen så håller vi på med en massa renovering i huset. Vi köpte huset i augusti förra året och vi visste ju absolut att det var ett hus med stort renoveringsbehov. Min sambo var med om en olycka dagen innan vi flyttade in och detta gjorde att renoveringen blev fördröjd med flera månader.
Ungefär när vi började med renoveringen blev jag gravid igen. Jag har mått dåligt på olika sätt; kraftigt illamående, yrsel, magsmärtor, blödning, svimningskänslor, ryggont och nu en hel del foglossning. Alltså sådana krämpor som man ofta får när man är gravid. Men detta har ju gjort och gör att jag inte har kunnat vara med så mycket i renoveringen som jag velat. Det har liksom varit nog med att försöka klara av mitt jobb. Men jag går ständigt runt med dåligt samvete för hur mycket min sambo får göra och jag kan inte hantera dessa känslor. Han jobbar heltid, sliter som ett djur med renoveringen och så gör han allt för att jag ska ha det bra.
Vi har kommit ganska långt med renoveringen, men det är fortfarande mycket kvar. Vårt sovrum, barnrummet, badrummet, vardagsrummet är i princip klara. Nu precis har vi börjat med köket, eller ja, det har vi snickare till. Så nu står det saker överallt känns det som och hela huset känns så smutsigt pga allt som blir från renoveringen. Jag får verkligen panik på detta och det känns som om huset aldrig kommer bli rent igen, vilket jag mycket väl vet rent logiskt att det såklart kommer bli. Om inte barnet kommer flera veckor för tidigt så kommer ju köket hinna bli färdigt innan dess, så egentligen behöver jag inte känna mig stressad.
Men ändå känner jag mig ständigt stressad över allt jag vill hinna klart tills barnet kommer, (bf slutet av juni). Samtidigt så orkar jag inte så mycket eftersom jag snabbt får ont i ryggen eller ont av foglossningen när jag håller på med något.
Allt känns övermäktigt och mitt självhat och dåliga samvete äter upp mig. Vill bara sova för att slippa tänka.
Det var ju vårt val att köpa det här huset och det kommer bli jättebra när det är färdigt. Men alla olika känslor kring mig själv, graviditeten och renoveringen tar bort så mycket av min glädje.
Skulle nog behöva lite pepp av er som själva levt i renovering och som vet hur det är. Som sagt, jag vet ju egentligen rent logiskt att allt kommer ordna sig och givetvis kommer huset kunna bli rent när vi sen städar, men skulle nog behöva höra det från er att det faktiskt är så 
Blev ett långt inlägg, men det var skönt att skriva av sig lite.
