Autism?

De e jättetrevliga!

Försök och vara starka, under vår utredning och även innan, så var det massor av människor runt omkring som sa:

-men han e ju pojke, de e annorlunda

-pojkar e senare i utvecklingen

-ja han avviker lite, men det e helt normalt

mm mm

När vi senare fick en klar autism diagnos, så bröt jag ihop och bara grät, trots att det e jag som hela tiden sagt att han hade autism, att få det bekräftat är hårt.

Idag går han på en skola i vanlig klass, men som har en "autism klass", där det jobbar specialpedagoger och beroende av graden på deras autism, så behöver man vara olika mycket där, personalen kommer även ut och hjälper till i klassen.

Han har utvecklats i sanslös fart och tar kliv framåt hela tiden.

Lycka till och stå på er!

Kram

Jag blev förtvivlad lättad ledsen glad, alla känslor på samma gång.
Men äntligen visste man hur man skulle hjälpa han rätt här i livet!
Lycka till imorgon, eller vad man ska säga!
Kram

Om du får en diagnos har du ju rätt till skolskjuts, som e dörr till dörr, iallafall i vår kommun.

Men jag e ju av den uppfattningen att det finns ingen människa som skickar sin 6åring själv till skolan så i vårt fall är  det inte aktuellt än, min son börjar 2an till hösten.

Det viktigaste e att ni hittar en bra skola med rätt hjälp.

Ja men skillnaden e ju att man får typ taxi, från dörr till dörr.
Inget äldre syskon ska behöva ansvara för ett syskon, utan m,an ska hjälpa dom till att bli självständiga.
Vet att habiliteringen även hjälpt till att "lära" hur man åker buss själv, vid på och avstigning mm. men det gäller ju äldre barn.

Gustaw var 2-2,5år, när vi(eller jag) märkte att han var speciell.

Fick mer eller mindre övertyga hans sköterska på bvc att hon skulle skicka iväg om en autismutredning på hans 4årskontroll.

Fick diagnosen strax innan han fyllde 5år.