• Jej

    Autism?

    Jag har länge kännt att mitt barn inte är riktigt som alla andra, men jag har haft svårt att sätta fingret på vad det är. Vid 5-årskontrollen fick vi en remiss till BAS-teamet i Lund och de gjorde en utredning. Den visade att han är otroligt duktig på logiskt tänkande, typ matematik. Psykologen sa att hon inte träffat något barn förut som kan räkna så bra vid 5 års ålder. Men sedan har han det jobbigt med de sociala kontakterna. Han leker hellre ensammen än tillsammans med andra. Psykologen tyckte att autismteamet skulle få träffa honom och utreda om  han någon form av autism. Detta är den korta historian.

    Idag ringde de från autismteamet och vi bokade en tid. Det känns så skönt men samtidigt jobbigt. Jag vill inte att mitt barn ska vara annorlunda, men jag vill ju att han ska få den hjälp han behöver. Efter sommaren ska han börja skolan och jag är lite orolig för hur det ska gå med nya lokaler, nya klasskamrater osv. Men jag hoppas ju på att autismteamet kan hjälpa oss. Jag ville bara skriva av mig lite och kanske få någon reaktion från er andra som varit i kontakt med autismteamet i Lund.

  • Svar på tråden Autism?
  • Marina 1978

    Jag blev förtvivlad lättad ledsen glad, alla känslor på samma gång.
    Men äntligen visste man hur man skulle hjälpa han rätt här i livet!
    Lycka till imorgon, eller vad man ska säga!
    Kram

  • tjejmamma79

    Känner igen allt detta vi har också varit på basteamet i Lund ochblvivt remitterad till team autism i Lund. vi trode ju först ADHD men psykologen på basteamet trodde mer på autism. min 6åriga dotter är också normal begåvad och duktig på mycket saker med har svårt med den sociala biten leker helst med yngre har svårt för fantasi och rollekar samt empati och förstå orsak och verkan. vi ska på sista besöket med läkare och psykolog nästa vecka då vi får reda på vad de kommit fram till, är jättestressad över detta då även hon börjar skolan till hösten och kommer behöva hjälp där. autism teamet har även sagt att även om hon inte får en diagnos så kommer hon att behöva hjälp för att klara skolan. känns lite dumt att hoppas på en diagnos men det blir ju lättare då och man får fler rättigheter till hjälp via LSS.


    Känner igen även det att utomstående inte tycker det är så farligt men ofta visar ju barnen mer sin rätta sida i hemmets lugn och trygghet. min dotter kan verka hur normal som helst för att nästa stund bara lägga sig och visa snippan för en kompis eller gå iväg och gömma sig för hon blir rädd för något( och då svarar hon ej på tillrop) elelr gör farliga saker som knyta saker runt lillasysters hals mm.


    Föstår även att du är orolig inför skolstart det är jag med kommer ju bli tvungen att skjutsa till och från skoaln då jag inte litar på att hon står fint och väntar på bussen blir hon rädd springer hon bara rakt ut i gatan eller går av vid fel hållplats.hon hittar även på mycket hyss som stora barn kan lätt övertala henne att göra dumheter elelr farligheter.


    eftersom vi är i samma sits på samma ort kan vi ju hålla lite kontakt hur det går med utredningar mm.

  • Marina 1978

    Om du får en diagnos har du ju rätt till skolskjuts, som e dörr till dörr, iallafall i vår kommun.


    Men jag e ju av den uppfattningen att det finns ingen människa som skickar sin 6åring själv till skolan så i vårt fall är  det inte aktuellt än, min son börjar 2an till hösten.


    Det viktigaste e att ni hittar en bra skola med rätt hjälp.

  • tjejmamma79
    Marina 1978 skrev 2011-06-08 18:27:25 följande:

    Om du får en diagnos har du ju rätt till skolskjuts, som e dörr till dörr, iallafall i vår kommun.


    Men jag e ju av den uppfattningen att det finns ingen människa som skickar sin 6åring själv till skolan så i vårt fall är det inte aktuellt än, min son börjar 2an till hösten.


    Det viktigaste e att ni hittar en bra skola med rätt hjälp.


    Vi har en 8 åring som åker skolbuss själv men vill inte hon ska ansvara för lillasystern på bussen
  • nyponblomman

    I Lund finns mycket bra hjälp att få bland annat från barn- och ungdomshabiliteringen. Som någon har sagt här innan så är ju din son samma person både med och utan diagnos, men med en diagnos får han fler rättigheter och stöd om han någon gång behöver det! Lycka till!

  • Marina 1978
    tjejmamma79 skrev 2011-06-08 19:38:39 följande:
    Vi har en 8 åring som åker skolbuss själv men vill inte hon ska ansvara för lillasystern på bussen
    Ja men skillnaden e ju att man får typ taxi, från dörr till dörr.
    Inget äldre syskon ska behöva ansvara för ett syskon, utan m,an ska hjälpa dom till att bli självständiga.
    Vet att habiliteringen även hjälpt till att "lära" hur man åker buss själv, vid på och avstigning mm. men det gäller ju äldre barn.
  • Mirren76
    Jej skrev 2011-06-08 10:24:35 följande:
    Jag berättade för några vänner i helgen att vi skulle träffa teamet. Men speciellt en tyckte att det var onödigt. Hon tyckte att även om han (min son) är lite annorlunda så låt honom vara det. Det har alltid funnits människor som inte passar in i den stöpta formen.  Men jag vill ju bara att min son ska få det bra och ha samma möjligheter till sociala kontakter som andra barn. Sedan kan vi ju själva välja om vi vill ha hjälp eller inte.  Jag är lite kluven till om jag gillar att den här utredningen görs eller inte. Men..... nu kör vi på i alla fall.
    Precis det här känner jag så väl igen mig i. Vi misstänker något inom autismspektrat på vår dotter. Det senaste halvåret har hon utvecklats jättemycket med talet. Och då haglar kommentarerna över oss: "haha och ni som var OROLIGA" (Ja vi är fortfarande lika oroliga), "där ser ni, hon var lite sen bara" ( ja eller hur), "man ska inte jämföra barn" etc etc etc.  Bara för att hon blivit bättre i talet så är väl resterande problematik fortfarande där + att hon fortfarande är kraftigt försenad i talet.
    Jag blir så orolig att det bara är vi föräldrar som överdriver alltihop och folk i vår omgivning har rätt. Kanske gör vi vår dotter en otjänst genom att dra igång en utredning?
  • minus62

    Åh Gud vad jag känner igen mig i allt ni skriver om andras attityder, och sen det du Mirre76 skriver om att man ibland "tror" mer på andra omkring oss och börjar ifrågasätta om det är rätt med en utredning! Men en diagnos som sätts nu är ju inte skriven i sten, den kan plockas bort med tiden om det visar på annat.
    Min son är en av de yngsta de utrett på Habiliteringen här i stan, nu 21 mån. Hans problem ligger mest på kommunikation och tal.

  • sommar 77

    Hej igen!

    Idag fick vi diagnosen: Autistiskt syndrom.

    Tydligen ska asperger försvinna som en egen diagnos inom något år då det ingår inom autism.

    Dem sa att Agnes var en mycket svårbedömd tjej. Dem berömde oss mycket för vårat "jobb", rätt bemötande osv med Agnes, för det har gjort att hennes svårigheter syns mindre.

    Dem sa att hon är en intelligent tjej men att hon inte orkar fokusera/koncentrera sig långa stunder då hon ska göra något nytt och krävande.

    Känner igen mig i att en del människor har kommentarer som att "det är väl inte så farligt". Min mamma sa senast idag: Det är väl bra att hon var svårbedömd, du ser, hon har nog inte så mycket svårigheter, det är ju stor spännvidd inom autism.
    Suck, min mamma förstår ingenting.
    Jag har tack och lov många runt mig som jobbar inom detta som har stor förståelse. Jag har så länge jag kan minnas jobbat med utvecklingsstörda/autism/adhd/down syndrom - vuxna och barn. Är glad att jag har den erfarenheten, det har nog gjort det hela lättare.

    Kämpa på alla, detta är en bra tråd tycker jag!

  • Litet My
    Jej skrev 2011-06-08 10:24:35 följande:
    Vi var och träffade autismteamet igår och de pratade en stund med min son och sedan en stund med oss föräldrar. De tycker att de vill gå vidare med en utredning. På ett vis känns de skönt, men också jobbigt. Om han får en autismdiagnos kan vi kanske få lite extrahjälp och stöd.

    Jag berättade för några vänner i helgen att vi skulle träffa teamet. Men speciellt en tyckte att det var onödigt. Hon tyckte att även om han (min son) är lite annorlunda så låt honom vara det. Det har alltid funnits människor som inte passar in i den stöpta formen.  Men jag vill ju bara att min son ska få det bra och ha samma möjligheter till sociala kontakter som andra barn. Sedan kan vi ju själva välja om vi vill ha hjälp eller inte.  Jag är lite kluven till om jag gillar att den här utredningen görs eller inte. Men..... nu kör vi på i alla fall.
    Din som låter lite som min, han är tidig med mycket tex räknam skriva läsa och kan klockan mm
    men har lite problem med det sociala samspelet, ingen förståelse för sarkasm och såna saker samt att han inte riktigt kan hantera alla situationer med för många barn runt sig då han hör alla ljud lika starkt.
    Har också fått många kommentarer att "det är inget fel på honom, han är bara som han är" eller "du letar bara problem"

    han kommer att börja på en förskola för just dessa barn, alltså normalbegåvade men som kanske inte klarar av att hantera att gå i en klass med 30 barn, tanken med just den förskoleklassen är att barnen skall slussas ut i vanlig skola inom 2 år, samt att de kör samma läroplan som för andra barn, en stor fördel jag kan se är att sonen får med individuell hjälp att fortsätta utveckla det han är duktig på och att han får lov att vara duktig på det och träna mer på det sociala än att bli den "bråkiga" i en vanlig klass och kanske inte kunna koncentrera sig alls på undervisningen. Han har Autismliknande tillstånd men tydligen var det väldigt svårt att sätta diagnos på honom enl läkaren.
Svar på tråden Autism?