Sambon surar jämt

börjar bara gråta nu

Vi fick barnet vinern 2003 skrev jag nog.
han har bara vuxit upp med sin mamma å deras släkt men verkar haft de jättebra där. vi ses ofta.

vi har haft problem från å till under våra snart 7 år. ibland värre å ibland jättefint.
men efter barnet kom blev allt mycket värre.
jag gör de mesta hemma men inte tillräckligt bra känner jag.

spelar ingen roll om man typ har sex med han å är bätsa "frun" (ej gifta) en dag max två så bli han vresig å huggig igen...
å enligt honom är det nog allt mitt fel.
han tål inte att jag gnäller.

förra julen for jag till mamma å va där tills julafton. sen va han snäll under den julen.

han är nog snäll...men han verkar ej tåla att jag kan nojsa å skälla ibland.
han är som en seg jättebaby som bara sitter på sitt arsle då han kommer hem....
allt blir såna jätteprojekt för honom...

kan tillägga att han är rätt högljudd då han sover...snarkar massor å e svårväckt. så han ha sovit i ett amnnat rum att vi ska få sova.
å vissa morgnar ha jag väckt han till jobbet men i går då jag gjorde det skälld han ut mej...med orden jag va vaklen å bla bla bla...Jovisst då väckarklockan spelar högt sen 10 minuter... Han skällde på mej då med. jag som gjorde de för å va omtänksam

Han är nog inte elak med barnet men han kunde ej tåkla att h*n visade pottan...å vi inte ropa han till wc

ibland då han kommer in säger han bara hej...till barnet...å dess namn fast jag e breved...

han är omöjlig att prata med...han öppnar sej aldrig hur jag än försöker prata. han bara hummar.

vår bra tid var väl den då jag körde bil på stan på hans vänner då de fick festa å jag tcykte väl de va kul då...jag själv festar inte mer.

han får alltid åka på nöjen. för nån månad sen va han utomlands till 2olika länder med jobbet å hade festat å haft kul å varit runt.
för nån helg sen va han på kryssning.

nu om 2 veckor ska han kryssa igen å fara å ha roligt med jobbet igen som julfest.

jag ha inte krävt å göra nåt för jag känner ej för det. men han får göra vad han vill...jag låter han göra som han vill...han får bestämma de mesta.
gör jag nåt så påpekar han de direkt...om än bara åka å handla 2 dgr i rad. så simpelt

samtidigt så vill jag stanna bara för barnets skull för jag vill inte utsätta denne för en far som inte ger mat regelbundet...inte kan torka rumpan eller nåt. de enda som går är om jag tjatar ge mat nu...(förutom å leka å då ligger han ner raklång å halvsover vissa gånger å surar att jag bara softar vid datan) men jag ha ju då haft barnet hela dagen...när ska jag koppla av? å när ska han umgås med barnet annat än 3-4 timmar efter jobb....

jag vet varken ut eller in. det enda jag vet är att hans mamma skulle hjälpa han med allt för de gör hon alltid... å han skulle lämna bort barnet dit då han hade sin tur att ha denne... jag vet...tro mej

just nu? han är väl hos sin mamma. han far dit alla kvällar...hon bor några km bort. å jag tycker de är sååå skönt att han är borta kan jag säga

ja jag känner inga behov av å fara ut. de enda han skyller på om han ska med jobbet är att chefen bjuder. de är gratis. annars om de gäller oss är han så seg att han knappt orkar fara å fika med oss...de hände sist...ja de va i snabbköpets kafé.
stan hatar han...där kostar de en massa...
igår bjöd han faktiskt på en pizza.... men de va för att vi hade ett ärende i centrum å han va hungrig efter jobbet.

jag är den som slösar en massa å han är snålaren. han tycker att jag inte behöver nya kläder. sist köpte han en ny tröja våren 03...

jag e så less. t.om då vårt barn fyllde år å hade kalas var han orakad .

jag va 19 då vi träffades. gick ur mitt första samboförhållande på 4 år till honom. å de är snart 7 år sen. han fyller 29. jag är 26

njah...vi har ej så många andra som har barn. de som har barn föredrar att inte träffas så mycket med oss. om de är hans sällskap eller mitt eller vrt allihop vet jag inte ( sen har han sina vänner då.
själv har jag aldrig haft så mycket vänner sen jag va barn själv...bara nån bekant som man fikar med...
å så nätet då... annars är jag en person som är väldigt öppensinnad å gärna träffar folk.

han har alla år velat träffa mamma ofta. annars ringer hon eller kommer hit...
själv så kommer inte min mamma så mycket då hon inte har så mkt övers mer för min sambo å är väldigt sjuk just nu i cancer. å jag har bara henne...

jag är kanske hemmablind... men men...

jag har inga speciella krav. bara att han skulle gärna få vara mera öppensinnad...å lyssna. å inte bli sur hela tiden å skylla på att det är jag som är det.
att han inte bytt på barnet gör mej mindre ont än hans sätt att vara

om han får reda på att jag pratar med en skrynklare eller nåt skulle han få spel å tycka att jag var mer körd än han trodde typ de är hans åsikt om såna kan jag tänka. han är väldigt fördomsfull mot allt.

jag har kämpat länge som ensam är stark nu...
då barnet föddes hade jag en depression i 3 måander. innan jag kände att jag avgudade barnet....å tog den till mej. den höll på dog under förlossningen. å svärmor hade såna krav på allt,å klagade å nedvärderade mej en massa. men idag så funkar de bättre mellan oss. nästans bättre mellan henne å mej än mellan sambon å mej....

nej det är sant men jag känner mej så dum för att gå dit... vet ju inte var jag ska börja....å han lär ju knappast ändra sej...där han sitter hemma i godan tro å tycker han är perfekt.

säger man minsta lilla illa om honom...blir han sur. säger man ingeting då är det bra.
å jag vet att han avskyr att jag sitter vid datorn. men det blir mitt umgänge...han har sitt på jobbet medans jag skall vara hemma ett år till...
(bor ej i sverige) jag vill kunna sitta här på kvällarna...å prata liksom...

å helgerna är ju oftast middags bokade tills hans mamma eller hon till oss.

å kommer hon mitt i matlagningen kan han säga utan att fråga mej...Vill du ha mat du med? oftast säger hon nej om jag eller han inte propsar på...
men han borde ju höra oavsett med den som lagar mat...om det är ok med gäster.
detta gäller alla som kommer:-´(

han lagar inte maten.

Jag ha inte velat prata med hans mamma om honom...eftersom vi just fått lite bättre realtion...den va väldigt dålig förut med mkt bråk...
men hon brukar påpeka en massa lite fint. han passar inga tider till maten han kan tex föredra att prata 20-30 minuter med nån granne medans vi väntar inne med maten klar.banrnet får dock äta innan att den ej blir hungrig...

ja du....jag får sitta hela natten å berätta en massa jobbigt tror jag

jag vågar ej efterlysa nån här eftersom de redan finns 10 st som känner mej å å ett par av dem vet vilka vi är då de är fadderfamilj till barnet... å de tror alla att vi lever i de perfekta livet liksom. medans de blir så falskt. då de ser oss gör man sej till å han spelar på...

jag har helt funderat på å byta boende plats vilket oxå betyder land...

han tar ej mina lämnaden på alvar då jag kommit tillbaka. ett tag hade jag ringen av i veckor medans han hade sin på... där ser du...ingen tar mej på alvar

blå fågel. du har kanske inte läst alla inlägg? om inte gör det...för jag orkar ej upprepa. jag lever inte alls efter allt han vill det är inte det...

fröken honung...Ja jag önskar jag kunde...men jag vet ej hur man skrämmmer en som bara blir rädd tillfälligt...å efter nån vecka är likadan igen...

har bara en vän men vågar inte berätta sanningen helt...har bara kännt henne knappt lite på halvåret....men hon känns bra ändå. men jag skäms liksom ändå...ändå över att de har så bra å jag har det så här...

inte lätt å be han dra då ur sitt eget hus...

jo jag få gå om jag vill. men herregud jag vill inte gå för jag känner mej såpass vuxen att de skall gå att reda upp utan att smita iväg å komma tillbaka....de där ha man testat...
de är han som måste lära sej att våga prata....å öppna sej...å inte bli arg å brusa upp...å missförstå.
å låta mej göra de jag vill utan att kommentera direkt att vi gör så....e de inte för tidigt....ja jämt lägga en kommentar