Sambon surar jämt

Jag blir ledsen jag med när jag läser ditt inlägg. Har tyvärr inga tips eller råd att ge. Skickar en tröstkram...

börjar bara gråta nu

Hej!
Jag skulle bli skitförbannad om min sambo inte såg eller bekräftade vår dotter på det där sättet. Och det vet han numera men han var typ likadan i början. Men min sambo har ändrat sig så MYCKET så jag kanppt kan förstå det. Och han säger att det är tack vare mig han äntligen fattat. Jag har lämnat honom 2 gånger. Och nu skulle han aldrig göra så mot vår dotter, han tänker hela tiden på sitt humör och på allt det jag sagt till honom.
NU är han världens bästa pappa.

Men, du måste sätta ner foten och visa att du inte tolererar hans beteende på allvar. Lämna honom om det krävs.
Hoppas du har styrka nog att visa honom att du inte tål mer.
Kram, jag önskar verkligen att det går bra för hela er familj, men det kanske kräver drastiska handlingar från din sida. Var stark!

vet inte heller vad som kan sägas, vet ju inte hur ni har det annars, man skall ju uppmuntra pottan även om man inte har sin bästa dag, barnet är ju så stolt.

Men är han så här jämnt och varit under lång tid?

Eller när ni fick barnet ?

Naken fobi, det har inte hänt något i hans barndom? som gör att han störs..

Jag skulla aldrig gå med på att min kille inte skulle byta blöjor. Det är ju hans barn oxå!!!!!!
Tycker du ska säga i från att så vill du inte ha det.

Om han är elak mot dig och ert barn så ska du nog överväga att lämna honom, om det skulle vara bättre för dig och ert barn så är det nog det bästa, du måste ju tänka på vad som är bäst för barnet, kram Mia

Vi fick barnet vinern 2003 skrev jag nog.
han har bara vuxit upp med sin mamma å deras släkt men verkar haft de jättebra där. vi ses ofta.

vi har haft problem från å till under våra snart 7 år. ibland värre å ibland jättefint.
men efter barnet kom blev allt mycket värre.
jag gör de mesta hemma men inte tillräckligt bra känner jag.

spelar ingen roll om man typ har sex med han å är bätsa "frun" (ej gifta) en dag max två så bli han vresig å huggig igen...
å enligt honom är det nog allt mitt fel.
han tål inte att jag gnäller.

förra julen for jag till mamma å va där tills julafton. sen va han snäll under den julen.

han är nog snäll...men han verkar ej tåla att jag kan nojsa å skälla ibland.
han är som en seg jättebaby som bara sitter på sitt arsle då han kommer hem....
allt blir såna jätteprojekt för honom...

kan tillägga att han är rätt högljudd då han sover...snarkar massor å e svårväckt. så han ha sovit i ett amnnat rum att vi ska få sova.
å vissa morgnar ha jag väckt han till jobbet men i går då jag gjorde det skälld han ut mej...med orden jag va vaklen å bla bla bla...Jovisst då väckarklockan spelar högt sen 10 minuter... Han skällde på mej då med. jag som gjorde de för å va omtänksam

Åh, stackare... vet inte hur jag kan hjälpa, men du verkar vara en jättebra mamma iaf.

*kramar om*

Han är nog inte elak med barnet men han kunde ej tåkla att h*n visade pottan...å vi inte ropa han till wc

ibland då han kommer in säger han bara hej...till barnet...å dess namn fast jag e breved...

Det här låter kanske lite knasigt, men när du säger att ni periodvis haft det jättefint och att han var "snäll" under en jul, på vilket sätt är han bra och snäll då, dvs hur artar det säg när han är på gott humör, hur skulle du beskriva hans goda sida?
Ibland kan de saker man gör när man är "snäll" berätta lika mycket om ens personlighet som när man är "dum".. om du förstår hur jag menar.. Tja, jag vill bara se "hela bilden" av denna person.