• MeAndBaby

    Hur 17 skaffar man fler/nya vänner som 30-åring?

    Jag har väldigt få vänner att umgås med. Eller tja, över huvud taget. Inga gamla skolkompisar eller vänner från förr kvar. Detta blir lite av ett problem när sambon är iväg och umgås med sina vänner (jag är förstås medbjuden, men de pysslar då oftast med sådant som jag inte gillar som t.ex. badminton, hårdrockskonsert, dataspel etc). Handlar det om några tim eller en halvdag har jag inga direkta problem att umgås med mig själv och med min hund. Kan sysselsätta mig själv hyfsat bra ändå. Men när sambon var iväg i några dagar senast blev det ganska jobbigt och trist när "alla" i min lilla lilla umgängeskrets var upptagna med annat. 

    När jag var singel var det annorlunda. Inte för att jag hade så väldigt många fler vänner då heller, men man dejtade och träffade mkt folk (läs killar). Men inte kan man nu ta kontakt (?) med främmande tjejer och fråga om man ska hitta på nåt. "Ragga upp" killar som kompisar på nätet t.ex. känns heller inte OK. Tror dock jag har lättare att umgås med killar av nån anledning. Kanske för att de visar intresse (för nåt annat än vänskap tyvärr). Lägga ut annons om "vänner sökes" känns smått desperat och sorgligt.

    Är det bara att gilla läget eller..?

  • Svar på tråden Hur 17 skaffar man fler/nya vänner som 30-åring?
  • zygoma girl

    Ingen på jobbet du kan ta en fika med?

    Grannar?

    Börja gå på spinningpass och ta kontakt med någon annan "ensam"?

    Kvällkurser i azerbadjanska inför nästa års ESC?

    Sambons vänners flickvänner kanske vill hitta på något?

    Engagera dig politiskt eller i någon intressegrupp

    Som vuxen har jag hittat flest nya vänner genom jobbet, antingen på arbetsplatserna eller på kurser. Sedan har jag också en del vänner som jag hittat via internetforum och som vi nu umgås med både jag o maken.

  • MeAndBaby

    Tack för ditt svar.

    Ja internetforum kan nog vara ett bra alternavtiv. Annars kan jag inte se mig själv börja prata med någon främmande på t.ex. ett spinningpass och få till en kontinuerlig kontakt med nån man träffar en gång i veckan el så. Fråga om en fika, el hur gör man egentligen? Skäms  Växla några ord med nån kanske, typ kallprat, men har svårt att börja någon längre konversation rent spontant med nån jag inte känner.

    Jobbet, ja jo, där har jag ganska nyligen faktiskt fått bra kontakt med en kollega som jag nu även träffar privat. Men resten av kollegerna = absolut inget intresse från någon sida.

    Sambons polares flickvänner; svårt även där. Det finns bara en som har flickvän. Har träffat henne en gång och kan tyvärr inte säga att det "klickade" mellan mig och henne. Hon verkar inte ha nåt direkt intresse av att lära känna mig bättre el prata med mig. kanske blir bättree nästa gång, hon ger inte sken av att vara nån social/utåt person.

    Kanske blir lättare när man får barn och träffar andra i samma situation... Man har ju garanterat ett gemensamt intresse och nåt att prata om då.

  • Kurreburre

    Vet precis hur det känns! Jag har iofs en hel del vänner men ingen  som jag kan lita på i vått och torrt och ingen som e precis som jag, ingen som man kan va helt ärlig med, ingen som e sugen och har lust och hitta på saker. Man kan ju inte alltid bara umgås med ins man/sambo/kille, man behöver lite tjejsnack ibland.

    Det som jag tror gör det svårare i mitt fall är att vi är de enda som inte har barn, ofrivilligt, alla andra av våra vänner, både nya och gamla har barn och umgås på ett mycket enklare sätt. Jag har även börjat känna med åren att våra allra bästa gamla vänner drar sig undan och ofta väljer bort oss och hellre umgås med våra andra vänenr som också har barn. Det tycker jag e både sorgligt och taskigt. Vi tycker iofs att det e lite jobbigt med gravida och bebisar men de flesta har lite större barn nu och vi har aldrig sagt eller visat det utåt.

    Just nu önskar jag att jag vore kille, så mycket enklare allt hade varit då! Jag har mycket lättare för att ungås med killar, det e raka rör och inga konstigheter, jag förstår inte spelet som tjejer spelar och det passar inte att vara rak och ärlig bland tjejer. Jag e så trött på att tjejer aldrig vill göra något och alltid e så krångliga.

    Jag har alltid hittat nya vänner på mina arbetsplatser men jag har typ bara haft vikariat och bytt arbetsplats en hel del. Det som e svårt med arbetsplasvänner e att få ihop sina socialaliv, vi har oftast träffats själva och gått på bio eller after work, även efter att vi har slutat jobba ihop, men mer än så blir det oftast inte. Det blir inga riktigt nära vänner. Sen har de sina egen socialaliv och vänner.

    Så tyvärr har jag inga bra råd till dig, kan bara säga att du inte är ensam och att jag förstår hur du känner dig.


    Plötsligt händer det! - mitthemochmintradgard.blogg.se
  • MeAndBaby

    Tack Kurreburre för att du delar med dig, kan ju faktiskt vara "bra" att höra att det finns fler. Ja svårt när de flesta (?) redan har sin handfull kompsar sedan gammalt och inte är i behov av nya.

  • Mistral
    MeAndBaby skrev 2011-05-15 18:30:16 följande:
    ...Hon verkar inte ha nåt direkt intresse av att lära känna mig bättre el prata med mig. kanske blir bättree nästa gång, hon ger inte sken av att vara nån social/utåt person. ...
    Personen kanske är blyg och därför verkar avvisande? Som nu sitter och skriver på samma tema som du, fast i något annat forum (eller i samma till och med!) ...
  • pingel

    Föreningar/sport! Börja med någon aktivitet, det brukar fort generera t ex träningskompisar och gäng med likasinnade. Flera riktigt bra vänner träffade jag så och vi umgås fastän det är många år sedan vi tränade ihop. Det är ju inte så långsökt att ragga träningskompisar om man sysslar med samma sport. Jag har mest hållit på med klättring och dykning, men det funkar väl på samma sätt med rätt mycket annat. Ideella föreningar brukar alltid ha en kärna av eldsjälar som gärna välkomnar nya medlemmar rakt in i den mittersta gemenskapen om man bara vill hjälpa till och göra någon liten insats!

  • Åsiktskvinnan

    Mitt problem ligger i att jag är singel med stora barn och mina vänner har sambo så man "duger" på dagarna eller när sambon är borta. Har ingen vän som jag kan träffa när jag vill utan det är alltid på deras villkor.

  • Indianica

    Hm. ABF-kurser (även universitetskurser) och så är ju alltid bra och hund sägs ju vara väldigtkontaktetablerande...men det kanske mest är en skröna att hundägare emellan snackar hund med varadra på promenaderna och blir vänner på så vis?

    Jag har också träffat vänner i min hemstad via mejllistor. Jag personligen tycker det känns fel att typ annonsera efter vänner. Om man är med i en mejllista märker man på de som skriver vilka som verkar vettiga, ha samma intressen och som man vill träffa IRL.

    Annars är ju skaffa barn den ultimata lösningen, om man baa är lite öppen när man är ute med småbarnen hittar man snabbt snälla föräldrar man vill lära känna, men det ska man så klart inte bara göra för att få nya vänner...

  • JennieNygren

    Jag är iof *bara* 24 men jag tycker det är lika svårt jag... frågar oxå vart du bor... =)

  • Kjell2

    När jag flyytade till helt ny stad för tre år sedan pga jobb fick jag jobba aktivt för att skaffa nya vänner. Gick med i föreningar, började träna i grupp mm.

    Sen var det bara att chansa. När man tyckte någon var trevlig frågade började man snacka lite lätt. Fick man respons kunde man senare fråga om fika, pub, tränignsrunda och liknande. Ibland fick man nej, ibalnd blev det inget och några vänner har jag fått. Samma sak på jobbet, snacka lite skit, kolla om middag hemma, konsert odyl.

  • Maddebidda

    Jag har samma problem. Träffar jag någon känner jag att det inte "klickar" och att det tyvärr känns som att man inte kan lita på dom.

    Min bästa bästa kompis som var mitt bollplank i livet dog för 1 1/2 år sedan och nu saknar jag henne ännu mer än vad jag brukar när jag nu verkligen behöver någon rak ärlig och pålitlig person då det knakar i äktenskapet.

    Hoppas att du träffar någon/ några trevliga och "bra" vänner

Svar på tråden Hur 17 skaffar man fler/nya vänner som 30-åring?