• Anonym

    Jag vill adoptera, han vill inte!

    Jag har velat adoptera sedan jag var mycket liten. Nu har jag åldern inne och är redo som bara den! Jag har beställt hem information ifrån adoptionsbyrån!
    MEN.. Min man vill inte. Han har sagt, efter mycket tjat, att han kan tänka sig att gå med i kön om ca ett år. Men han vill inte prata om det. Han vill inte vara me doch välja land eller prata om hur vi ska gå tillväga. Med andra ord, han vill inte..

    Jag vet vem jag är. Men jag måste hela tiden skära bort bitar av mig själv för att få detta äktenskap att fungera. Det måste min man med. Så, eftersom vi hela tiden måste ge upp våra mål så kanske vi inte ska vara gifta?

    Snälla kom med bra råd, om ni kan. Jag är så ledsen över detta och jag mår verkligen jätte dåligt...

  • Svar på tråden Jag vill adoptera, han vill inte!
  • Anonym

    Ingen? jag önska jag hade någon att prata med om detta.

  • Dalton

    Det är väl samma som med biobarn. Vill den ena inte kan man inte tvinga den. Man får resignera eller välja en partner som vill samma.

  • Åskan

    Vill han ha barn all´s? Vill han ha biologiska barn? El vill du ej ha biologiska barn, bara adoptera?

    Nej, just barn går ju itne att kompromissa om. Du får antigen vänta ut honom, med risk att ha aldrig ändrar sig, el gå isär.

  • Anonym (a-mamma)

    Vägen fram till adoption är en lång process för många. Du säger att du har velat detta hela livet. Jag antar att det betyder att du har läst på och satt dig in i vad adoption innebär. Din man däremot har kanske aldrig ens tänkt tanken innan ni träffades. Hur mycket har ni diskuterat detta tidigare? Har din man visat intresse för detta innan? För vår del såg adoptionsresan ut som den gör för ganska många: Försök till biobarn, misslyckade IVF:er och sedan bestämde vi oss för adoption (har idag en liten flicka).

    Ställa dig i kö kan du göra för att låta tiden ticka på. De flesta länder har långa köer och det är ofta uppemot fyra års väntan på ett barn. Jag antar att ni är ganska unga ännu. Låt din man mogna i adoptionstanken och prata mycket om det. Bland det värsta som kan hända är att han "ger med sig" och adopterar för din skull. Risken är då stor att ni inte kommer att klara er hela vägen eftersom adoption är en oerhört pårestande process för många (särskilt om barnet kräver extra mycket av er som föräldrar tex anknytningsproblem, sjukdomar eller funktionshinder.)

    Varför vill du adoptera? För din man kanske biologiska barn är det första han tänker på om han vill ha barn? Om ni kan få biologiska barn är varför-frågan ännu viktigare. Har du själv ett självklart svar på varför?

    För att bli godkända måste ni genomgå en föräldrautbildning-där kan man gå även om man inte bestämt sig. Försök se om din man kan vara intreserad av detta. Där träffar man flera par som ska adoptera och får chansen att bearbeta många tankar om adoption.

    Lycka till.

  • Anonym

    Ja, har ni pratat om att skaffa barn överhuvudtaget? Det är nog en ganska stor del i beslutet. Har ni gjort det så kan du ju göra samma sak som jag gjorde. Vi har haft svårt att skaffa barn och redan tidigt i processen var jag inne på adoption men inte min kille. Då frågade jag om det var ok att jag ställde oss i adoptionskö i en förening om jag betalade avgiften själv och gjorde allt jobb själv. Det var ok. Och nu, två år senare, är han oerhört tacksam för det. Under tiden som vi försökt på andra sätt har han mognat för adoptionsbeslutet och under tiden har våra köpoäng tickat på... 

    Det är ett så stort beslut så det kan ta ett bra tag innan man landat i beslutet. Du har ju funderat på det länge. 

  • Anonym (carpe diem)
    Anonym skrev 2011-05-15 21:54:56 följande:
    Jag har velat adoptera sedan jag var mycket liten. Nu har jag åldern inne och är redo som bara den! Jag har beställt hem information ifrån adoptionsbyrån!
    MEN.. Min man vill inte. Han har sagt, efter mycket tjat, att han kan tänka sig att gå med i kön om ca ett år. Men han vill inte prata om det. Han vill inte vara me doch välja land eller prata om hur vi ska gå tillväga. Med andra ord, han vill inte..

    Jag vet vem jag är. Men jag måste hela tiden skära bort bitar av mig själv för att få detta äktenskap att fungera. Det måste min man med. Så, eftersom vi hela tiden måste ge upp våra mål så kanske vi inte ska vara gifta?

    Snälla kom med bra råd, om ni kan. Jag är så ledsen över detta och jag mår verkligen jätte dåligt...
    Ni kanske skall söka familjerådgivning och bolla tankar om hur familjeplaneringen påverkar er relation?
  • Anonym
    Anonym (a-mamma) skrev 2011-05-15 22:29:18 följande:
    Vägen fram till adoption är en lång process för många. Du säger att du har velat detta hela livet. Jag antar att det betyder att du har läst på och satt dig in i vad adoption innebär. Din man däremot har kanske aldrig ens tänkt tanken innan ni träffades. Hur mycket har ni diskuterat detta tidigare? Har din man visat intresse för detta innan? För vår del såg adoptionsresan ut som den gör för ganska många: Försök till biobarn, misslyckade IVF:er och sedan bestämde vi oss för adoption (har idag en liten flicka).

    Ställa dig i kö kan du göra för att låta tiden ticka på. De flesta länder har långa köer och det är ofta uppemot fyra års väntan på ett barn. Jag antar att ni är ganska unga ännu. Låt din man mogna i adoptionstanken och prata mycket om det. Bland det värsta som kan hända är att han "ger med sig" och adopterar för din skull. Risken är då stor att ni inte kommer att klara er hela vägen eftersom adoption är en oerhört pårestande process för många (särskilt om barnet kräver extra mycket av er som föräldrar tex anknytningsproblem, sjukdomar eller funktionshinder.)

    Varför vill du adoptera? För din man kanske biologiska barn är det första han tänker på om han vill ha barn? Om ni kan få biologiska barn är varför-frågan ännu viktigare. Har du själv ett självklart svar på varför?

    För att bli godkända måste ni genomgå en föräldrautbildning-där kan man gå även om man inte bestämt sig. Försök se om din man kan vara intreserad av detta. Där träffar man flera par som ska adoptera och får chansen att bearbeta många tankar om adoption.

    Lycka till.
    Jag har varit i kontakt med den adoptionsorganisation jag vill använda mig av! Jag har haft många samtal med en ifrån MIA. Jag är insatt, men jag vet att om jag söker som gift. Och skiljer mig så får jag söka om. Sa min kontakt på MIA.

    Jag vill adoptera för varenda cell i min kropp säger att det är rätt. Jag kan inte få mer barn på vanligt vis! Jag "kan" men risken för missfall är ca 80 till 85 procent! Jag och min man har fått tre missfall, ett var jag nära på att dö av!

    Men jag vill inte tvinga min man till att adoptera, han anser "ja kan gå med på det" är ett bra svar. Medan jag anser att det är det viktigaste beslut man kan ta, och man kan inte bara se det som färdig diskuterat vid "jag kan gå med på det"

    Jag vill inte ha mer biologiska barn heller, då jag har mycket sjukdomar i släkten, mitt biologiska barn fick fyra av alla sjukdomar jag har i släkten och är nu förståndshandikappad!

    Tack
  • Anonym
    Anonym skrev 2011-05-15 22:29:25 följande:
    Ja, har ni pratat om att skaffa barn överhuvudtaget? Det är nog en ganska stor del i beslutet. Har ni gjort det så kan du ju göra samma sak som jag gjorde. Vi har haft svårt att skaffa barn och redan tidigt i processen var jag inne på adoption men inte min kille. Då frågade jag om det var ok att jag ställde oss i adoptionskö i en förening om jag betalade avgiften själv och gjorde allt jobb själv. Det var ok. Och nu, två år senare, är han oerhört tacksam för det. Under tiden som vi försökt på andra sätt har han mognat för adoptionsbeslutet och under tiden har våra köpoäng tickat på... 

    Det är ett så stort beslut så det kan ta ett bra tag innan man landat i beslutet. Du har ju funderat på det länge. 
    Vi försökte skaffa egna barn i två år. Tre missfall senare så vill inte jag ha mer bio barn. Jag har ett sedan innan, som ärft massa av mina släktsjukdomar. Så jag är ingen bra bio mamma, då jag har mycket "skit" i mitt blod/gener!
    Jag fick inte ställa mig ensam i kön när jag var i kontakt med den adoptionsföreningen jag vill använda mig av.
  • Anonym
    Anonym (carpe diem) skrev 2011-05-16 13:52:22 följande:
    Ni kanske skall söka familjerådgivning och bolla tankar om hur familjeplaneringen påverkar er relation?
    Jag har velat detta i ca 18 månader men min man tror inte på sånt:( Han tror psykologi och rådgiving är påhitt av staten..
  • Anonym
    Åskan skrev 2011-05-15 22:13:43 följande:
    Vill han ha barn all´s? Vill han ha biologiska barn? El vill du ej ha biologiska barn, bara adoptera?

    Nej, just barn går ju itne att kompromissa om. Du får antigen vänta ut honom, med risk att ha aldrig ändrar sig, el gå isär.
    Han vill ha bio barn. Inte jag. Vi testade det i ca två år men fick massa missfall. Ett som nästan dödade mig eller hur man säger. Jag vill adoptera. Han vill inte inerst inne. Han "går med på det om några år för min skull"
    men det räcker inte tycker jag!
Svar på tråden Jag vill adoptera, han vill inte!