Anhörig till självskadare, finns det fler?

Han skrev en remiss till psyk, men det har inte kommit någon kallelse än. Hade hoppats att den skulle komma direkt, men läkaren sa att om det är akut så är det ju bara att åka. Men jag är ju tyvärr inte Pippi Långstrump så jag orkar bära gubben dit...

Jag ska ringa i morgon.

Du är tapper! jag hoppas allt snart blir bra o att ni får må bra tillsammans!! Stor kram!

Det är sant det han påstår att man blir lugnare när man "gör sig illa". I alla fall var det mest därför som jag gjorde det. Nu har jag (äntligen) slutat, har hittat annat som ger mig lugn, dock inget som är bra än.

Jag skar mig första gången när jag var 12 tror jag det var. Sen dess har det hållt på, tills jag blev 15½ då första personen fick reda på det. Så man skär sig inte för uppmärksamhet. (Som vissa trodde då). I alla fall gjorde inte jag det.

Jag tycker att du verkar jätte stark och det känns som du verkligen vill hjälpa. Sådant är bra, men som det redan är sagt, var inte som en "hök" över honom, det kan få negativa konsekvenser. Låt han vara den som börjar konversationen om detta.

Shiet, känner att jag bara babblar. Vet inte riktigt vad jag ville säga, mest att jag beundrar dig för att du är så stark. Jag tror på dig.

Tack för all support här! Bara snubblade över den här sidan när jag letade info om självskadare för några veckor sedan.
Tänkte bara skriva vad som har hänt i natt...

Han stack. Vi var så otrevliga mot varandra på eftermiddagen/kvällen, jag var så arg över att han bara fräste och var elak mot mig. Förstod inte vad jag gjort för fel. Han undvek mig hela kvällen, men skickade ett sms när jag handlade att jag prioriterade sånt framför honom... När jag åkte och handlade hade jag en tanke om att ringa psyk medan jag var ute, men när sms:et kom blev jag så arg att jag åkte direkt hem för att fråga hur han kunde säga något sånt.
När jag gick och la mig avslutade jag med att säga att jag hade uppfattat hans förolämpning när han gick ut från ett rum när jag kom in osv, så han kunde vara nöjd. Han blev skitarg, men svarade ändå inte på frågan vad jag gjort för fel.
klockan 2 i natt ringde telefonen. Då låg den på golvet utanför sovrummet. Det var han som ringde för att säga att jag skulle kolla min mail. sen la han på. På mailen var det ett riktigt ilsket meddelande om "att var det någon som var förolämpad så var det han. JAg hade sagt i flera dagar att jag skulle ringa psyk, men gjorde det inte, istället satt jag vid datorn och spelade idiotspel. Han tolkade mitt beteende som om att jag ville att han skulle ta livet av sig. Egentligen skulle han göra det framför ögonen på mig, men då skulle jag väl njuta".
Bilen var borta. Jag ringde polisen. De letade, jag väntade. Jag lämnade massor med sms på hans mobil och pratade in meddelanden på telefonsvararen.
En stund senare hittade jag förlovningsringen på köksbordet, då bröt jag ihop.
Polisen kom och tog upp anmälan, då ringer sambon! Han kommer hem efter ett tag, polisen pratar med honom och bedömer att han behöver hjälp. Så vi kom till psyk tidigt i morse och nu är han kvar där. Ska få ECT behandling redan i morgon. Nu ska jag åka dit med lite saker. undrar om han vill träffa mig, är fortfarande arg på mig. men det får jag ta, alla säger till mig att det hör till hans sjukdomsbild.

Kram på er, skriver mer när jag kan. ikväll kommer vårt barn hem också, så skönt att han var hos mormor när allt detta hände.

Åh, vilken natt! Men samtidigt vad skönt att han nu får den hjälp han så väl behöver! Jag blir oxå lugnad av att läs ahur du inte gör avkall på dina känslor utan ger uttryck för vad du känner - det är viktigt för att inte gå under själv, tror jag.

Får du något stöd i allt detta? Finns det nån du kan prata med o bli kramad av? Förutom oss på FL alltså..

Återigen, mina tankar är hos dig! *skickar en hel hög med stärkande o tröstande kramar*

Kramar!

Jag har märkt att jag har ett jättefint stöd från min omgivning, nu när jag väl berättar saker! Har svårt för det annars, brukar vara den som lyssnar istället. Men eventuellt behöver jag nog prata med ett "proffs" för att sortera saker.
Just nu känns det riktigt bra, den där natten blev en rejäl urladdning för oss. Han har gått igenom en elbehandling, trots att han först inte ville, men gjorde det till slut för min skull... han är hemma nu på helgpermis, och det känns bra. vi har pratat "normalt" utan att vara arga. Vi ska gemensamt göra oss av med kniven han tänkt använda för att göra slut på allt, det har han själv bestämt. Den har en stark symbolik för döden för honom, så nu ska den bort.

Jag vet att vi har en lång väg att gå innan det här är "över", men jag ser nu en ljusning framöver som inte funnits på länge.

Kram och GOTT NYTT ÅR! 2006 ska bli vårt år, eller hur!?
tack för allt stöd hittills, jag ska hålla tråden informerad framöver också.

Säg den glädje som varar längre än 2 dagar...
Nu har min gubbe fått ECT behandling 2 ggr och idag vägrade han åka dit på nr 3. JAG fick ringa för att tala om att han inte kommer. Just nu kan jag säga att jag är riktigt, riktigt förbannad på honom. Men det är ju hans hjärna de skickar ström genom så vad ska jag göra?
Ska skapa en tråd om ECT nu.

Kram

Hej vännen! Pust, förstår att det känns tungt! Men det kommer nog gå både upp o ner, bara försöka bit ihop och stå ut och försöka hålla hoppet om en ljusare framtid levande!! Jag tänker på dig och tror också att 2006 kommer bli ert år!! Varm kram, Nettan

Nu är det kört igen. Idag tog han en överdos av sömntabletter... och skar sig lite på armarna. Han hade ganska färska sår på benen också visade det sig.

Jag var borta i 2,5 timmar och på den tiden stoppade han i sig 27 st Stilnoct, inte alla på en gång utan han började med en för att slappna av och sen kunde han inte sluta. Så när jag och sonen kom hem så hade han skurit sig på armarna och när jag kom in i köket så var det fullt med rött på golvet så jag höll på att svimma. Det visade sig vara jordgubbssaft som han spillt. Rejält. Tur var väl det för annars hade det varit stor blodförlust...

han betedde sig mycket underligt och sluddrade, vinglade och jag trodde att han drev med mig. Jag skällde på honom som en bandhund, att göra så här framför ett litet barn, osv osv

Efter en stund kom det fram att han tagit tabletter, visste inte ens att han hade dem. Jag tjatade på honom att plocka fram eventuella rester och kartongen. Tillslut hittade jag kartongen i soporna, en 15 karta tom. det är 30 i en förpackning. Så minst 15 hade han tagit.

Jag ringde till vårdavdelningen han var inskriven på förut och frågade om råd, sen en stund senare bestämde jag att vi måste åka in till jouren. Ville inte upprepa mellandagarnas misstag.
Så nu har hela familjen varit på psykjouren, medicinakuten och medicinavdelningen hela kvällen. JAg kom hem för en stund sedan med ett trött litet barn.
Hittade den sista kartan av sömnmedlet när sambon bytte byxor på sjukhuset, han la något under en mugg. Jag var som en hök och kollade direkt och det var 3 tabletter kvar. Dem tog sköterskan hand om. Han blev lite sur på mig. Så trots att han var så groggy och trött så planerade han att ta de 3 sista under natten...
STOR SUCK!
Men nu kollar de honom hela natten och kanske blir han inlagd på psyk sen i någon dag. Vi får se hur det går.

Kram på er
Wåfflan

Kram! Usch, din stackare, vad du måste uthärda! Livet är grymt när man ska tvingas se den man älskar så nere och så självdestruktiv. Jag har tänkt på er och hoppats så att det hade ordnat sig för er, men uppenbarligen har det inte det.

Finns ju inget jag kan säga som gör det lättare för dig.. men jag finns här och lyssnar mer än gärna när du vill prata av dig! Och jag tänker på er, massor!!

Många varma kramar, Nettan

Nu vet jag inte om din sambo fått någon diagnos, men här är en länk till en förening för anhöriga till personer med borderline - mycket vanligt att de har självskadebeteende, så det borde finnas mer info om det!
www.anbo.se/index.html

Nu är han hemma igen, fick hämta honom från sjukhuset på eftermiddagen. Igår kväll på psykjouren så sa läkaren till honom att nu får du rycka upp dig, när du skär dig på armen så ska du inte få belönas med att läggas in, för det vet jag att du vill. Han fick förslaget att använda en gummisnodd att snärta med istället. Min sambo är ute efter blodet, inte smärtan vilket han inte trodde på då, läkaren. Han är inte vår favorit sen förra gången vi var där, då han la upp fötterna på bordet och jäspade när han skulle prata med sambon om varför han drog iväg mitt i natten med en kniv...

Nu kanske jag gjorde en dumhet och pratade med min gubbe om gårdagskvällen och vad läkaren sa, för som han tolkar det så är det "sluta fjanta dig, gör det ordentligt istället". SUCK!
Nu ligger han i sängen och håller säkert med läkaren.

funderar på att ta upp detta med hans riktiga läkare, men då skulle sambon gå i taket. Fast det vet jag inte om jag bryr mig i nu längre... Jag kan inte lita på hans omdöme längre.

KRAM på er alla gulliga stöd i cyberrymden