Inte kär i min man

Milk & Coffe, jag känner precis igen mig i din beskrivning. Jag har det exakt likadant. Nu har vi visserligen fått det något bättre de senaste 2 åren efter att jag mycket motvilligt avslutat kontakten med tjejen som jag verkligen var förälskad i. Men det känns ändå som det mest för min del handlar om att hålla skenet uppe för barnens skull och visst sambon är en bra person och allt det där men så värst mycket kärlek finns det inte. Varken från henne eller mig. Något av det som stör mig mest är att när man har varit med någon annan så syn ens "ordinare" partners brister så tydligt, de bara strålar emot en och går inte att undvika. De senaste 2 åren har jag aldrig heller kunnat njuta av sex med sambon. Vi har bra sex rent fysiskt (de få gånger det blir något)  men psykiskt är jag alltid någon annanstans. Eftersom jag blivit tvungen att klippa banden med älskarinnan så är valmöjligheten att gå tillbaka till henne troligtvis obefintlig så här efter snart 3 år. Men jag tänker fortfarande dagligen på henne, det har nog inte gått en dag sedan jag träffade henne första gången som jag inte tänkt på henne.