Inlägg från: Nenne666 |Visa alla inlägg
  • Nenne666

    Inte kär i min man

    Anonym (Osäker) skrev 2011-06-15 09:10:26 följande:
    I den situationen är jag också nu. Jag diskuterar hellre problem med alla andra än min man. Just nu undviker jag honom så mycket det går, planerar in aktiviteter på de kvällar och dagar jag vet att han är hemma och njuter av lugnet hemma de stunder han är borta. Det är verkligen hemskt att skriva rakt ut hur det är, jag har knappt vågat formulera de här sakerna för mig själv förut. 

    Jag vet heller inte om gräset är grönare på någon annan mans plätt, men här har det varit torrt och brunt länge och det känns som om det skulle gro bättre om jag bara fick vara ifred och vattna och gödsla det själv. 
    Göra slut e inte å tänka på eller?
  • Nenne666
    Marla skrev 2011-06-19 22:36:51 följande:
    Precis så kände jag mig: Sorgsen och vingklippt. Fånge i mitt eget hem, som om jag sålde min själ och mitt hjärta. Jag sålde kärlek för ett bekvämt vardagsliv. Jag skämdes över mig själv.

    Alla måste fatta egna beslut men att inte ens ge kärleken en chans tycker jag är dumdristigt. Jag tror att risken är högre att man ångrar att man väntade länge med skilsmässa än att man åtminstone gav sig själv chansen till en fantastisk kärleksrelation. Tror jag.
    Men måste man vara otrogen för att komma fram till att man inte trivs i sin relation? Att ge kärleken en chans när man redan har en man, hus, å allt det där 'tråkiga' är ju knappast ok.

    Du har rätt i att alla måste fatta egna beslut, men till priset av andras känslor....? Är det inte nog att man ska leverera ett besked om att det är över?
    Tydligen inte...man ska skicka med en hel hög med svek, lögner och riktigt trasa sönder sin man oxå...stampa sönder han totalt.

    Nä...man ska göra slut innan man kliver in i en ny relation. Allt annat e inte ok...(om den andra parten inte med på det hela, då förståss)
    Men då är man ju iofs inte otrogen heller...så.
  • Nenne666
    Anonym (Osäker) skrev 2011-06-19 16:07:50 följande:
    Något som jag funderat på efter att ha läst de som kommer in och "attackerar" oss som har en affär här är att det finns väldigt många sätt att svika sin partner grovt på. Men det är först när ena partern tar steget och är otrogen som det är okej att börja kasta sten. Det är ju lättvindigast och svart-vitast så.

     
    Attackerar?

    E det jobbigt å ta del av vad folk tycker i frågan?

    Man kan svika på en massa olika sätt, och detta är ett av dom!
  • Nenne666
    Anonym (Osäker) skrev 2011-06-19 20:09:00 följande:
    Återigen: det är så lätt att kasta första stenen på den som tar steget och faktiskt är otrogen. Hur resten av förhållandet ser ut eller hur man behandlar varandra hemma är tydligen egalt. Det är faktiskt inte det minsta synd om min man, tro mig. Jag vill inte dra hela min historia här men... ja. Jag har som sagt även varit på din sida av en otrohetsaffär.  
    Men om han vore så jävlig som du får det att låta, varför välja att va otrogen framför att göra slut på relationen? Jag fattar inte...

    Uppenbarligen vet du ju redan att han inte e värd dig....men ändå ska du stanna kvar i ditt lilla 'fängelse' och istället bedra honomFörvånad.
  • Nenne666
    Anonym (Osäker) skrev 2011-06-20 08:49:45 följande:
    Som jag skrivit förut har jag inte ens vågat tänka i de här banorna förut. Jag har varit ihop med min man hela mitt vuxna liv och det är inte förrän nyligen jag börjat tänka på att det nog inte blir vi resten av livet. 
    Men det krävdes faktiskt en otrohetsaffär för att jag ska inse vad det är jag inte har hemma. Nu är jag mitt i processen att ta mig ur det här. Det krävs ganska mycket styrka för att riva upp hela sitt liv och det är det jag samlar nu. Försöker i alla fall.  
    Jo tack...jag vet att det krävs riktigt mkt styrka att riva upp hela sitt liv och förmodligen krävs det nog ännu mer av en att bryta upp med huvet högt och med ryggen fri-tyvärr. Det verkar ju inte bättre.

    MEN.....lycka till.
  • Nenne666
    Marla skrev 2011-06-22 09:05:24 följande:
    Självklart är andras känslor viktiga. Självklart är det bättre att avsluta en relation innan man går in i en annan. Men ibland, oftare än man vill tro, är det förälskelsen och kärleken till den andra som gör att man upptäcker att man önskar sig mer och som gör att man får styrka att bryta upp.
    Jo jag har förstått det det 'att det händer oftare än man tror'. Men det gör inte det hela mer rätt för det. Vet man med sig att förhållandet är såpass dåligt att man t.o.m kan få starka känslor för en annan så borde man tuffa till sig och göra så rätt man kan(innan man kliver i säng med en annan), va så stark att man kan å stå emot och avsluta eller lösa den relationen man redan befinner sig i. Vissa, väldigt många verkar klarar av att göra det, och vissa inte.

    Vad gör att vissa inte fixar att göra det som är mest rätt mot den man en gång har inlett ett förhållande med? Vad är det som brister i en sådan person? Vad fattas? Är det en svag och hjälplös person som inte kan stå emot lockelser? Egoism? Vad tror du?
    Om ärligheten brister i en sådan här situation, kan ju en sådan svika i många andra situationer oxå...eller?

    Jag kan förstå själva grejen att kanske knyta an till en annan innan man separerar, men är det inte en rädsla för att bli ensam när man tar steget att göra slut? Och egoism att försätta sin fd älskade karl i ett enormt svek för att sedan bli lämnad ensam? Han ska klara av nåt den otrogna själv inte klarar av. Det är rätt taskigt.

    Skulle jag bli utsatt för samma situation så skulle jag aldrig köpa dom här förklaringarna, jag hade ifrågasatt och vänt ut och in på personen som utsatte mig för ett sådant svek och frågat varför jag inte kunde bli bemött med respekt även mot slutet? Jag hade ifrågasatt mig själv och undrat om jag va så jäkla värdelös, tappat självförtroende, kanske tillititen till kommande relationer, jag hade kanske inte vågat satsat allt igen. Inte nog med att man blir lämnad...det är ett hårt slag i sig, bryta upp och börja om....och i sådan här fall kommer man få trassla i ännu mer, som om det förstnämnda inte vore nog.

    Jag står på den sviknas sida i detta läget. Kanske för att jag själv har blivit grymt sviken av egoistiska människor som bara sett till sig själv. Har dock inte blivit utsat för otrohet (vad jag vet om).
    Men svek som svek...detta är ett av dom.
Svar på tråden Inte kär i min man