Inte kär i min man

Var i samma situation som du för sju år sen. Jag tror att jag var otrogen (varför kan vi låta vara osagt) och jag hoppades nog på att han skulle slänga ut mig. Konstigt resonemang men så var det nog. I vilket fall så blev jag förlåten men jag insåg snabbat att det bara var något han sa. Både jag själv och han pressade mig efter att alltid göra, leva och resonera som han ville. Om jag inte höll med honom i allt, gjorde allt på det sättet han sa och allt han ville - ja då kom den där otroheten upp som ett vapen. Så jag tänkte att det inte kunde stämma att han hade förlåtit mig, jag skulle få höra det där jämt och jag skulle aldrig bli riktigt fri. Så jag lämnade honom.

Jag kan tänka mig att han på det sättet också fick fördelen av att kunna säga att det var jag som ville ha skilsmässa, jag hade förstört för barnen (vilket på sätt och vis var sant) men nu behövde han inte ens agera skurk genom att slänga ut mig. Alternativet hade varit att han hade kunna dominera mig med otroheten resten av vårt gemensamma liv.

Ett sånt liv ville jag inte leva och alla pengar, den fina villan, bilarna, båten - inget var värt det.

Det är klart att skilsmässan var jobbig. Men jag mår mycket mycket bättre nu. Redan innan otroheten så ville han kontrollera och ha makt över mig på olika sätt. Jag antar att det för mig var ett sätt att visa att han inte kunde kontrollera allt över mig. Men för honom blev det ju ett sätt att använda det som ytterligare ett maktmedel förstås istället.

Jag har själv efter det varit med om att den person jag var med var otrogen. Men då tänkte jag just så. Om vi ska gå vidare så måste jag kunna gå vidare och inte dra upp den där skiten igen. Men eftersom jag kände att jag inte kunde det så valde jag att göra slut. Ska man kunna gå vidare efter en otrohet så får det där aldig ligga kvar tror jag utan man måste lägga bort det och gå vidare. Kan man inte det, ja då är det nog inte ett bra förhållande man lever i.

Been there done that.

Jo det känns som att det man är i nu aldrig kommer att ta slut. Men det gör det. Och hellre vara fri än att ha det där som ett ok över sig resten av livet.

Ibland måste man igenom även svåra saker. Men det blir bättre. Jag lovar och det vet du. :)