Inte kär i min man

Jag som levt och lever i en mycket långvarig relation – inkl kriser, där en inkluderar separation och återförening  – kan vittna om att den där förälskelsen liksom kan återvända när förutsättningarna blir de rätta. Den blossar upp med en enormt mycket djupare, mer passionerad glöd än någonsin den mer hysteriska nyförälskelsen. När barnen klarar sig själva och förutsatt att man väljer att ägna sig åt varandra.
Så kan det också bli. Och jag ser många exempel på detsamma i min omgivning. Medelålders par med lååång gemensam historia som liksom blommar upp, startar nya projekt och liknande.
Så nä, inte sjutton handlar det, som många uttrycker det, att avstå passion i en lång parrelation. Precis tvärtom. Men ibland måste den dö för att, kanske, kunna återuppstå.

Det du säger är bara ett lite dystrare sätt att uttrycka något som också kan sägas annorlunda.
Kanske är det tilliten till sig själv man måste återerövra.
Så man slutar tro att hela ens livs lycka hänger på den andre personen och istället kan känna glädje och tacksamhet att det finns en annan, helt autonom person, som faktiskt vill dela sitt liv emd mig. Och att det är härligt att jag också vill dela mitt liv med honom/henne.
Alla, långt ifrån alla, behöver ju dela på sig för att bli varse detta. De löser sina kriser utan att tillfälligt lösa upp banden. Och andra löser definitivt upp banden och går vidare åt varsitt håll. Somliga gör detta om och om igen.

Hej alla !! Jag och min fru har en jätte kris och hon är inte kär i mig längre säger hon jag mår som en påse skit!! Hon älskar mig som far till hennes barn och är hennes bästa vän och hon är atraherad av mig och tycker jag är snygg men den där känslan som alltid har funnits där i 11år är borta !! hon har erkänt att det finns en annan och det gör så ont!! Vi har nu skaffat en liten 1a som vi bor växelvis i så barnen 2och 4 alltid är i huset och åker till lght! Och jag vet inte längre vad jag ska göra känner mig så vilsen och lever på hoppet att hon ska "vakna upp" och inse sina misstag!! Och hon vet var jag står o vill jag vill kämpa och hon inte ! Vi ska på fr den 2 sept. Vad ska ja göra för att komma vidare????

Jag var med om något liknande. Mitt ex fick oxå någon slags ålderskris eller vad man ska kalla det. förändrades totalt inom loppet av ett år. Hon var otrogen , jag gav henne en ny chans , höll på med FR i över ett halvår , fick reda på att hon fortsatt vara otrogen , vi skiljdes.

Det jag menar är att om ni hade haft en kris utan att någon annan man var inblandad så hade det nog varit lättare att nå fram till henne. Men när folk är förälskade så är det väldigt svårt att nå fram till dem , det verkar fungera som någon slags drog , de mår ju bra av sin otrohet , något de inte gärna släpper , de tänker inte riktigt rationellt eller objektivt. Den andre mannen står för allt positivt den gamle för allt negativt , dessutom står den gamle i vägen för lyckan med den nye , som en sticka i foten.

Jag tror det krävs att den som är otrogen släpper kontakten helt med andre mannen under en lång tid för att så att säga bli avgiftad , och det är inte alltid så lätt , många gånger fortsätter de ha kontakt i smyg eller väljer den andre mannen istället. Som en abstinens.

Jag förstå precis hur jobbigt det känns för dig , jag har ju själv varit där , men hur du än vrider och vänder på det så är valet ändå hennes. Oavsett hur mycket du älskar henne så är det inte säker att hon älskar dig längre. Det är rätt lätt att man i sådana situationer slår knut på sig själv i sina försök att lappa ihop förhållandet , men det finns en risk i det , risken är att man förnedrar sig allt för mycket , man förlåter det ena ena efter det andra , något man senare ångrar bittert (beroende på utgången såklart). Ju mer skit du står ut med , ju mer det drar ut på tiden ju mer skit byggs det upp inom en , något som senare kan leda till mycket bitterhet etc...

Men jag tycker definitivt att du och din fru borde gå på FR och diskutera allt detta , FR kan fatiskt vara rätt bra.
Jag hade själv rätt negativa uppfattningar om det , tyckte det var trams , men insåg sen att det är något de flesta par borde gå på oavsett kriser.

Men visst finns det hopp , för mig gick det inget vidare , mycket pga att mitt ex hade svåra problem med att hantera kriser , klarade inte att stå för sina handlingar , ljög från början till slut så FR var i vårat fall bortkastad tid. Men jag vet att hennes syrra hade en liknande kris i ungefär samma period i livet (35 år , 2 barn , hus etc) , hon hade blivit kär i en kollega och övervägde att lämna sin man , det höll på i ca 1 1/2 år , med FR + egen terapi innan de till slut fick ordning på det hela. Men som sagt i deras fall var hon ärligt med alltig och la upp alla kort på bordet. Bröjar man ljuga så är det nog kört.