Inte kär i min man

. Han fortsätter med sin projektledarstil även här vilket inte funkar alls. 

Lite kort; Egentligen är det inget speciellt som ar "lösts ut" nu utan kanske snarare att vi nått vägs ände efter nästan fyra månaders kamp. Det har varit hemligheter och lögner varvat med perioder av stor närhet och goda samtal.. Sista månaden har vi fått bra hjälp av rådgivningen och bestämde oss för att försöka kämpa ett halvår för att hitta tillbaka.
Hon ville dock inte släppa kontakten med mannen hon var/är förälskad i och då fanns/finns inte längre förutsättningarna för att komma vidare tillsammans. Visserligen tar vi inget definitivt beslut förrän imorgon men jag tror inte att någon av oss egentligen har någon större förväntan att ska lyckas "trolla fram" en anledning för oss att fortsätta kämpa tillsammans ett tag till..

Hon väljer att lämna mig och vårt gemensamma liv med pojkarna - för att bo själv och försöka "hitta sig själv", något lite svårdefinierat som innebär att hon ev. får möjlighet att fritt kunna ha kontakt med din vän och fortsätta/fördjupa den relationen (lite beroende på andra omständigheter iofs.)

I nuläget känner jag en förtvivlan och kanske även en viss bitterhet över att jag - efter alla dessa månader - fortfarande inte förstår hennes känslor och tankar i allt detta. Jag har försökt att definiera det som en slags livskris och även erbjudit mitt stöd i detta. Vill inte lämna henne i sticket av fel anledningar.. Tyvärr kan jag inte längre göra något för henne. It's out of my hands..  (bra låt förresten av Milow, som jag lyssnar mycket på)

Jag har faktiskt inte uppfattat det som att någon förlöjligat sin partners reaktion på en situation. Barbapappas fru tyckte att han rusade iväg och använde stora ord som inte hade någon täckning i verkligheten. Jag kan inte se var hon förlöjligar hur han känner sig. Du får gärna peka ut det.