Anonym skrev 2011-06-14 07:19:40 följande:
Hur egoistiskt är det att stanna fast man inte vill då? För pengar, hus, social status..... Vilken bild av kärlek ger man sina barn då? Vad lär sej barnen om sina föräldrar då? Hur bra mamma är man? Hur snäll är man mot sej själv o hur länge håller såna bubblor innan de spricker o vad händer då? Sjukskriven p.g.a. utbrändhet?
Är det inte också orättvis mot din man att inte släppa honom fri att få upptäcka sej? Män har ofta oförmåga att lämna. De är så nöjda många ggr, men rågan är om många av dem ens tänkt alls?
Förälskelse är en underbar sak. Även om det inte utvecklas. Den kan väcka döda dinosaurier till liv igen.
Ska man bara få chansen en enda gång i livet? Är det verkligen meningen? Jag kan bara inte tro det. JAg tror inte ens att det monogama livslånga förhållandet är nyttigt för folk. Det är bara att se sej om runt omkring på folk i vår ålder o äldre. Det är ju verkligen inte gott om lyckliga, kärleksfulla, sprakande förhållanden. Men se på alla som startat på nytt. Där fyrverkeri pågår. Vilken skillnad på folk!
Klart man inte ska stanna i ett förhållande om man inte vill , ingen kan väl tvinga någon att leva i ett förhållande.Det är nog de flesta rätt ense om , frågan är bara HUR man avslutar sitt förhållande. Genom att vara ärligt , säga hur man känner och avsluta på ett korrekt sätt eller genom att svika och gå bakom ryggen.
"Män har ofta oförmåga att lämna. De är så nöjda många ggr, men rågan är om många av dem ens tänkt alls? "
Eller så är det så att vi män är mer realistiska och inte är så naiva att tro att ett förhållande ska vara en enda stor förälskelse i all evighet. Det du kallar för "nöja sig" kanske helt enkelt är en insikt om att ett förhållande har både bra och dåliga perioder.....och man har inte ett behov av "fyrverkerier".... man skulle även kunna kalla det att ha bägge fötterna på jorden.
Kan det vara så att vi under flera decennier har blivit överösta med att den enda sanna kärleken är förälskelsen att vi har tappat insikten om att ALLA förhållande går igenom samma faser där förälskelsen endast är den första av dem. Man har helt enkelt skapat en falsk bild av verkligheten. Serier , filmer , sånger handlar alla om förälskelsen , väldigt få handlar om de vanliga grå vardagen (eftersom det är för tråkigt och säljer inte). Skvallerblaskor skriver gärna om hur den ena kändisen efter den andra kändisen byter partners på löpande band och hur superlyckliga de verkar vara.... men de skriver inte gärna om vilka konsekvenser det får tex för barnen som behöver anpassa sig till en ny plastförälder och plastsyskon etc... för det är ju inte lika glammigt och säljer inga lösnummer... folk vill ju inte gärna se verkligheten utan hellre en glammig drömvärld.
Men det är just vad det är , en drömvärld , för det finns alltid en baksida. Jag tror att denna syn på relationer har blivit så vanlig att det nästan blivit norm , vilket skulle kunna vara en förklaring till att folk skiljer sig på löpande band numera....
Visst kan man hoppa från förhållande till fröhållande för att återuppleva förälskelsen om och om igen.... men är det verkligen en bra lösning ? Speciellt om det finns barn med i bilden. DU kanske är kär och lyckligt om och om igen , men vad innebär det för dem ? En ny plastörälder att förhålla sig till , nya platssyskon ? Nytt hem ? Hur mycket har man själv bidragit till att förhållandet sprack ? Det kanske man aldrig får reda på eftersom man hellre hoppar till nästa förhållande , och därmed för man även med sig sina egna brister in i ett nytt förhållande eftersom man aldrig tvingas konfrontera dem.