Inte kär i min man

Oj, en tråd full med inlägg om mig och mina känslor... men inte skriven av mig...

Är gift sedan flera år och vi har varit tillsammans långt innan vi gifte oss. Vi har barn och utåt sett ett stabilt förhållande.

För ungefär en månad sedan tog jag mod till mig och sa som det var... Jag har funderingar på om vi ska fortsätta den här vägen eller gå åt skilda håll. Vi lever tillsammans men ändå inte. Min man är inte heller bra på att uttrycka sina känslor muntligt till mig, däremot ganska bra på att vara nära och ge fysisk kontakt. Vi har ingen romantik även om vårt sexliv varit fantastiskt fint och bra. Om än inte lika intensivt som han önskat...

Flirtar? Jo, sådana finns också några av under några års tid. Ingen fysisk otrohet men ganska tydligt flörtande måste jag väl medge. Jag vill KÄNNA mer i mitt förhållande. Frågan är om jag kan göra det med min man? Vi har bokat tid hos rådgivningen men inte fått någon tid ännu. Vi pratar och min man jobbar för fullt med att visa sina känslor medan jag går och funderar på vad jag vill, vad jag orkar och hur jag ska ta mig ur situationen...

OM jag går, tänk om jag ångrar mig? OM jag är kvar, orkar jag ta ny sats och gå senare om det inte blir bättre? Förmodar att några av er känner igen de tankarna också...

Har barn som är både i tonåren och i lägre åldrar så för mig spelar det ingen roll vad som är bäst... Men att båda åldrarna är dåliga kan jag nog skriva under så för barnens skull så borde inga föräldrar skilja sig. Men samtidigt ser jag också att vi som föräldrar inte blir några bra förebilder vare sig det gäller hur ett förhållande fungerar men också hur glada och välmående vi är påverkar ju hela livsbilden...

Att vara kvar bara för att vänta ut är ingen bra idé tror jag heller, då skulle jag gå om jag vore säker på att mina känslor inte skulle vara något annat än de jag tror de är.