Inlägg från: Anonym (svårt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (svårt)

    Inte kär i min man

    Anonym (mia) skrev 2011-12-06 11:44:46 följande:
    Där är vi nu. Har brytit med den andra HELT, sen ett par veckor itllbaks. Saknar honom fortfarande, men mindre för varje dag.
    Hur gjorde du för att bryta? Jag försöker att låta bli och glömma bort h9onom men det är skitsvårt. Han är jättesugen och det blir som en magnet för mig.. Bara ett litet sms tänker man men sen då har man ju sabbat igen när hjärtat slår dubbel slag. Man känner sig ju lite taskig också mot honom för han "behöver" mig eller vad man ska säga. Hur gör man!?
  • Anonym (svårt)
    Anonym (mia) skrev 2011-12-08 10:26:48 följande:
    Man bryter bara. Vet, det är SKITSVÅRT. Höll på en vecka efter att jag brutit och tänkte "ett sms till, kan ju inte skada" eller "jag ringer en gång till, vill bara höra hans röst". Men efter det så är man skitglad och uppåt och tänker på honom och saknar honom ännu mer.

    Hur man bryter annars? Jag sa bara att jag måste fundera ut vad jag egentligen vill. Måste fundera utan inblandning av män (sa det lite "snällt", sa inte att det finns stor chans att jag hittar tillbaka itll min sambo). Och att jag måste veta att om jag lämnar min sambo så är det av rätt anledning och utan inblandning av någon utomstående faktor.

    Han förstod. Givetvis. Men det gör inte mindre ont för det

    Nu har det gått en vecka sen vi hördes av det minsta. Även om jag saknar honom, så känns det okså skönt att jag bara har en sak att fokusera på...
    har tänkt att man borde träffas igen för att känna efter om det verkligen är rätt att bryta. Men en inre röst säger mig att det inte blir lättare. Lurar jag mig själv när jag tänker så? känns lite som du skriver ... bara en gång till... fast jag vet innerst längst in att det aldrig kan bli vi ändå till slut. Varför kan jag inte basra släppa taget och glömma ?
  • Anonym (svårt)
    Anonym (mia) skrev 2011-12-10 20:03:52 följande:
    Barbapappa - håller helt med dig. Jag kände att jag har ändå nio år ihop med min sambo och vi har två barn ihop. Jag m¨åste kunna visa honom den respekten att bryta helt med den nya, för att kunna känna efter var jag egentligen står. Det är helt omöjligt att veta det när man är helt nyförälskad. Den "gamla" har inte en chans gentemot den "nya". Den gamla står för slentrian, vardag och tristess. Den nya för spänning o nyförälskelse. 

     Den gamle är "trots allt" ändå viktigare än den "nya" på många sätt. Vill man separera så ska man ha en så smärtfri separation som möjligt. Man kommer ändå fortsätta ha kontakt med barnens far resten av livet...

    Och är den nya rätt, ens själsfrände, så kan den vänta några månader. Annars var den ju uppenbarligen itne rätt.   
    Det låter lätt och så men hur vet man vad som är rätt för en? Tänk om man väljer fel. tänk om man ångrar sig sen.
  • Anonym (svårt)

    de robespiere, bra sagt. jag tror att jag vet vad jag borde göra men jag blundar för att lyssna på den där inre rösten. Den är inte alls lika rolig och jag inbillar mig att jag vill ha mer positivt i mitt liv just nu. Fast det låter säkert dumt, det finns kanske ingen framtid med den andre. Mest oroar jag mig för att det är fel anledningar som gör att jag inte kämpar mer för det jag har. Hur länge måste man bryta med någon för att inte bli så påverkad av förälskelsekänslan?

  • Anonym (svårt)
    Anonym (mia) skrev 2011-12-16 13:43:41 följande:
    För mig har det nu gått tre veckor sen jag bröt med "den andre". Och helt plötsligt känns han väldigt väldigt avlägsen. Tänker på honom varje dag och kan känna att jag skulle vilja ringa honom, bara som vän. Men jag vet att han försöker komma över mig också och därför tänker jag inte göra det. Dessutom skulle jag återigen börja tänka på honom på ett annat sätt igen.

    MEN, då visste min hjärna att den nya egentligen inte alls var rätt för mig. Om den nya känns HELT rätt, så vet jag inte hur lång tid det kan ta...
    Han känns rätt på ett sätt men jag tror inte vi kan leva tillsammans längre fram av olika anledningar. just nu är det så mycket i mitt liv bara som är tungt och jag vill itne förlora en glädjekälla eller vad jag ska säga. Men det är så förvirrande allting, jag är över era erfarenheter här det hjälper lite också. Även om det känns tråkigt då jag inser mer och mer att jag nog måste bryta kontakten med min vän :(
    Eller finns det inget annat sätt?
Svar på tråden Inte kär i min man