Inte kär i min man

Milk and Coffee skrev 2013-02-25 08:56:05 följande:

Har inte varit här inne på lääääääänge, min situation är samma vi är fortfarande ihop men innerst inne känner jag samma. Jag försöker verkligen och det känns ändå rätt för barnen.

Hej Milk and Coffee!
Hittade din tråd precis och trodde nästan jag skrivit den själv!!!!

Är själv gift med två små barn och allt vad det innebär. Träffade en man på ett dop och började maila. Vi har träffats tidigare eftersom våra familjer känner varandra (vilket självklart är ännu mer katastrof). Till en början var det vanliga mail, inget speciellt. Men rätt snabbt märkte jag ett ökat intresse i mailen och även jag längtade efter dessa mail och kunde sitta halva dagar och skriva nya. Sen träffades vi och pang bong, vi föll så handlöst pladask båda två. Helt galna känslor och vilken åtrå sen då....vet inte om jag varit med om det förr. Efter 3 mån så kände jag att jag var tvungen att ge min man en ärlig chans ändå, inte bara lämna honom och sen undra resten av mitt liv om det hade gått att lappa ihop. Jag och "den andre" gjorde slut och jag har nog aldrig mått så dåligt i hela mitt liv, aldrig gråtit så mycket osv.... Jag var inte ledsen för att mitt äktenskap knakade utan för att jag var sååå olyckligt kär i den andre och vi skulle itne ha kontakt. Så det är ju klart att det slutade med att vi tog upp kontakten igen...och det gör att jag kan fortsätta må bra och jag måste ju orka ta hand om mina små. Men vi ses knappt längre, hörs bara lite på vardagarna....men det hjälper

Dessutom ska han jobba utomlands ett år och åker iväg snart, så det är väl bara att "glömma".....eller vänta. Men men, problemet är ju då min "vanliga" familjesituation som såklart innan "den andre" kom in i bilen inte var på topp.¨

Jag älskar honom såklart....men kanske mer som ett syskon, jag vet inte? Men attraktionen är borta

Vi bråkar aldrig, har ofta skoj och det vardagliga funkar bra. Men känslorna....puts väck! Det är en otroligt obehaglig känsla

Vi har pratat mkt om detta och jag går i terapi. Vi funderar på att gå tillsammans i parterapi också för att se om det går att rädda på nåt sätt. Men frågan är om man kan få tillbaka känslor?

Vet inte om vi kanske borde flytta isär för att "nollställa" allt kanske? Vet inte? Har ni nåt förslag? Han har flyttat ut ur sovrummet nu iaf.... Att ha sex känns otroligt otrevligt för mig tyvärr och han blir frustrerad.....fasiken vilken soppa. Jag har inte berättat om "den andre", känns dumt att såra honom....även om man ska vara ärlig egentligen. Men jag vet själv inte om jag skulle vilja veta nåt sånt....

Hittade ett ordspråk som passade så himla bra när det gällde "den andre":
Meeting you was fate, becoming your friend was a choice, but falling in love with you was beyond my control...

Såhär i efterhand stör jag mig sååå på att vi inte stoppa de det hela när vi fortfarande hade ett val.....men såå galet starka känslor gick bara inte.....

Blä, vad ska man göra???

Anonym (Jag oxå!)

Äldre 28 Feb 13:41

#518

Jag håller med om att otrohet är vidrigt, absolut....det är aldrig fint att ljuga för någon. Men lite väl onödiga påhopp här ändå tycker jag! Jag ville bolla med någon i samma sits, för det är INGEN ovanlig sits det här ändå!

Det är inte så att jag skuttar runt och är nykär och såååå lycklig och känner en enorm tillfredsställelse att bedra någon!?!
Jag har beskrivit vad jag känner och har gjort och visst det låter inte så trevligt i den bedragnas öron såklart.
MEN man är två i ett förhållande och anledningen till att mina känslor svalnat för min man beror inte bara på mig utan även honom. Jag skulle kunna skriva en roman om hur vi har det hemma, hur snedfördelat vi har det i vardagen, hur utnyttjad jag känner mig osv. Det är väl isåfall också ett svinaktig beteende? Men visst, otrohet är hemskt och jag trodde verkligen ALDRIG att jag skulle göra som jag gjort. Men den andre fick upp ögonen på mig innan jag kolpasade helt. Jag hade inte förstått hur utnyttjad (emotionellt och sexuellt) jag blivit under alla år, även om vänner och familj sagt åt mig gång på gång....
Vem vet om jag själv blivit bedragen, vad vet jag? Ibland är det nästan värre att vara den som lämnar än att bli lämnad och det är INTE lätta beslut att ta måste jag säga! Det är trots allt JAG som krossar någons hjärta, splittrar en familj osv....
Men men, strunt samma....alla tycker olika, alla har olika verkligheter, alla har olika erfarenheter osv....

Anonym (Jag oxå!)

Äldre 28 Feb 14:58

#521

Tik Tak skrev 2013-02-28 13:47:54 följande:

Även om du inte är kär i din man har du ingen rätt till att bedra honom.

Rätt och rätt....klart att jag har rätt att göra vad jag vill. Alla styr över/ansvarar över sitt eget liv. Trodde det funkade så i det här landet iaf?

Men som jag skrev förut: alla tycker olika, alla har olika verkligheter, alla har olika erfarenheter osv....

Anonym (Jag oxå!)

Äldre 28 Feb 15:30

#525

Det ENDA jag ville var att bolla med personer I SAMMA SITUATION som jag.

Lustigt vad folk orkar lägga sig i andras saker, fantastiskt!

Anonym (Jag oxå!)

Äldre 1 Mar 13:18

#556

Anonym (barbapappa) skrev 2013-02-28 21:25:12 följande:

Antar att man borde vara glad för att tråden länge höll en god ton och var väldigt givande för människor som försökte förstå denna svåra relationsproblematik ur flera perspektiv. Det har gett mig mycket på många sätt att få lyssna på kvinnor som öppet berättar om sin svåra situation och under lång tid förkom väldigt lite av den bitterhet och fördömande som brukar kväva varenda tråd i ämnet. Jag vet av erfarenhet att det finns många, många fler nyanser och intressanta perspektiv än frågan om rätt eller fel, ond och god, fin och ful, svart eller vitt. Det är tragiskt att ni (några) bittra, bedragna och känslomässigt förlamade av självömkan känner en slags tvångstankar att flyta omkring här på forum i jakt på varje svag människa som öppnar sig och blottar sin mänskliga svaghet. Ni läser inte ens trådarna längre utan skjuter reflexmässigt och försöker lösa era egna historiska tillkortakommanden genom att ge er på människor ni inte ens känner, än mindre deras känslor eller relationer. Relationer och förutsättningar som så totalt kan skilja sig ifrån er egen resa. Det mest tragiska är att ni inte inser att ni inte hjälper någon, varken dem ni anser er nödda att moraliskt avrätta, övriga läsare eller er själva. Ni kväver bara samtalet, tystar människor som vill öppna sig och ger mer och mer näring åt mörkret som aldrig släpper taget i ert innersta. Nu är inte jag på sidan som bedrog men OM jag vore det hade dessa bittra vendettor snarare gett mig en bekräftelse på att det var rätt att vara otrogen. Jag skulle aldrig kunnat tro att människor som inte kan se bortom sin egen bitterhet någonsin har varit mottagliga och öppna för att faktiskt prata om problemen i relationen. Jag vet att den här tråden hjälpte många att inse hur mycket deras otrohet skadade, inte för att de blev moraliskt fördömda och hånade utan via ett öppet samtal, byggt på förståelse och försoning snarare än bitterhet och förenklade moralkakor. Det är med lite sorg jag ser hur ännu en riktigt bra tråd dödas av några bittra människor som inte orkat resa sig ur dyn och göra något vettigt av sina liv efter att de blivit bedragna. Tack för ordet alla gamla vänner här. Jag antar att denna tråd snart kommer tystna igen eftersom samtalet dog.

Väldigt bra skrivet! TACK

Jag blev också glad när jag hittade denna tråd för att ev kunna bolla och skriva av mig. Men som vanligt blir man påhoppad av bittra (eller vad felet nu är) människor....men mest synd är det ju om dem. Varför ni ens skriver i denna tråd är en gåta?? Ni sitter ju inte i denna sits vad jag har förstått det som? Jag läser också många trådar om det ena eller det andra och håller absolut inte med vad alla skriver eller tycker att alla gör rätt, men inte behöver jag hoppa på dessa människor som behöver skriva av sig heller! Låt folk få prata av sig med folk i samma sits. Jag fattar väl självklart oxå att otrohet är oförlåtligt och vidrigt?!!
Men strunt samma, det är som sagt mest synd om er som måste älta detta om och om igen....kan inte kännas så givande och positivt?

Tack och hej från mig / "det otrogna svinet"

Anonym (Jag oxå!)

Äldre 1 Mar 13:54

#560

Anonym (Fortsätta el ej?) skrev 2013-02-28 22:16:31 följande:

Nej, den behöver inte dö - det finns så många som behöver dela med sig av sina historier.
Jag hittade denna tråd igår och kände nån slags befrielse...att det som händer mig är helt mänskligt, det finns så många andra i samma sits.

Vi har haft många många problem under flera år jag och min man. Förra året höll det på att braka helt åt helvete men vi har pratat och pratat om och om igen och nu kan jag ibland känna att vi kanske kan hitta varann igen.

Det jag har svårt att komma över är att JAG inte gjorde nåt TIDIGARE! Jag skulle ha bitit ifrån för länge sedan, sagt att vi ska ta en paus och GJORT det också! Men jag trodde inte på mig själv, antog att det var helt normalt det jag upplevde och att jag inte kunde hitta nån bättre man. Jag var så rädd att bli ensam.

Förra året kom en annan man in i mitt liv, han var den som fick mig att inse att saker inte stod rätt till. Varför jag inte lämnade min man är en gåta, även om jag nu inser att jag inte skulle ha lämnat för att fortsätta mitt liv med den andre karln. Jag skulle ha gjort det för MIN EGEN SKULL!

Men som sagt, många samtal har jag och min man haft och kanske har vi en framtid tillsammans trots all, jag vet inte än. Han vet vad jag känner - att jag inte älskar honom som jag en gång gjorde pga vad vi varit med om.

Känner såå igen mig! Hade gärna bollat vidare i denna tråd, men som du ser så verkar det mest bli en massa tjaffs från folk som inte ens är i samma sits.
Jag vill inget hellre än att få tillbaka mina känslor till min man och att vi kan fortsätta som en fin familj, men känslor är svåra att styra och ställa över. Men jag kämpar så gott jag kan och tar en dag i taget....

Anonym (Jag oxå!)

Äldre 5 Mar 15:59

#588

Anonym skrev 2013-03-05 14:28:29 följande:

Hej

Jobbig sits tycker du ska gå in och göra ett relationstest www.lovetestnow.com där kommer du se vad som är bra och dåligt i din relation. Vissta kan ens känslor ibland försvinna för ens partner men det går att få tillbaka dem om ni jobbar på det.

Vilket intressant test!

Inte kär i min man

INNEHÅLL