Inte kär i min man

Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

Tik Tak brukar vara inne och spamma sönder sådana här trådar med olika upprepningar om att otrogna är horor, svin, luder och liknande. Jag föreslår att vi alla ignorerar personen och diskuterar det som tråden handlar om. 

Jag har också blivit utsatt för otrohet men jag försöker att diskutera saken på ett vettigt sätt istället för att sitta och skriva luder, svin, hora. 

Börjar ana varför du blev bedragen :/

Det har varit från och till mellan mig och min man, vi har små barn så jag tänkte att det går över. Mer och mer började jag känna intresse för min manliga omgivning men det stannade vid flörtande men så helt plötsligt kom en man in i mitt liv som jag visserligen kännt sedan tidigare men som hänförde mig så till den milda grad att jag tror inte jag upplevt något sådant tidigare. Han var dock tydlig med att han ville stanna med familjen och i början var det nog mest spänning men vi båda blev kära och träffades mer och mer. Till slut efter ca 1 år så brakade allt som det nog alltid gör och vi blev påkomna av min man, hans hustru förlät med löftet om att bryta all kontakt. Innerst inne hade jag nog feg som jag är hoppats att han skulle slänga ut mig. Men han sa att han älskade mig trotts allt jag gjort trotts att jag sa att jag bara kände vännskap för honom och vi har länge och väl diskuterat hur han ens vill vara kvar med någon som mig. Nu känns det som att jag måste vara den prefekta hustrun för att gottgöra. All kontakt med den adnre är bruten men jag saknar honom något enormt. Jag älskar min man som vän men jag känner ingen attraktion till honom vill nog egentligen han ska träffa någon som verkligen älskar honom. Jag får verkligen tänka mig bort om det ska fungera med sex och det känns för jäkligt och det värsta är att jag tror att han vet att jag gör det men han vill ändå ha mig. Vi har det bra i allt annat, bråkar aldrig, har kul som vänner, stor vännskapskrets, hus, fasta jobb osv osv man är ju en idiot om man lämnar det samtidigt är jag så sjukt olycklig och jag hatar verkligen mig själv för att jag inte kan uppskatta den underbara man jag har som förtjänar så mycket bättre än mig. Är det någon som varit i liknande situation som kommit ur det, där det blivit bättre?

Jag håller med om att otrohet är vidrigt, absolut....det är aldrig fint att ljuga för någon. Men lite väl onödiga påhopp här ändå tycker jag! Jag ville bolla med någon i samma sits, för det är INGEN ovanlig sits det här ändå!

Det är inte så att jag skuttar runt och är nykär och såååå lycklig och känner en enorm tillfredsställelse att bedra någon!?!
Jag har beskrivit vad jag känner och har gjort och visst det låter inte så trevligt i den bedragnas öron såklart. 
 MEN man är två i ett förhållande och anledningen till att mina känslor svalnat för min man beror inte bara på mig utan även honom. Jag skulle kunna skriva en roman om hur vi har det hemma, hur snedfördelat vi har det i vardagen, hur utnyttjad jag känner mig osv. Det är väl isåfall också ett svinaktig beteende? Men visst, otrohet är hemskt och jag trodde verkligen ALDRIG att jag skulle göra som jag gjort. Men den andre fick upp ögonen på mig innan jag kolpasade helt. Jag hade inte förstått hur utnyttjad (emotionellt och sexuellt) jag blivit under alla år, även om vänner och familj sagt åt mig gång på gång....
Vem vet om jag själv blivit bedragen, vad vet jag? Ibland är det nästan värre att vara den som lämnar än att bli lämnad och det är INTE lätta beslut att ta måste jag säga! Det är trots allt JAG som krossar någons hjärta, splittrar en familj osv....
Men men, strunt samma....alla tycker olika, alla har olika verkligheter, alla har olika erfarenheter osv.... 

Rätt och rätt....klart att jag har rätt att göra vad jag vill. Alla styr över/ansvarar över sitt eget liv. Trodde det funkade så i det här landet iaf?

Men som jag skrev förut: alla tycker olika, alla har olika verkligheter, alla har olika erfarenheter osv....  

Rätt och rätt....klart att jag har rätt att göra vad jag vill. Alla styr över/ansvarar över sitt eget liv. Trodde det funkade så i det här landet iaf?

Men som jag skrev förut: alla tycker olika, alla har olika verkligheter, alla har olika erfarenheter osv....  

Känns som en märklig syn på relationer , jag gör som jag vill när jag vill....? Då gjorde väl även din man (som du verkar lägga allt ansvar på) helt rätt han med ? Han tyckte väl oxå att han hade all rätt att göra som han ville ? Styra över sitt eget liv ?

Tik Tak har en poäng i att , ok din man har halva ansvaret för att er relation gått fel , du har antagligen den andra halvan (man är två i ett förhållande) , men det rättfärdigar väl inte din otrohet , som du dessutom bär HELA ansvaret för , den kan du lixom inte skylla på er relation , det var ett eget medvetet val du gjorde.

Förstå inte riktigt poängen i att demonisera din man för att rättfärdiga din otrohet , det lär ju knappast lösa dina / era problem ? Att intala dig själv att du har all rätt i världen att vara otrogen lär väl inte heller lösa något ? 

Det ENDA jag ville var att bolla med personer I SAMMA SITUATION som jag.

Lustigt vad folk orkar lägga sig i andras saker, fantastiskt!